Jag kan bara beklaga din sorg. Jag har full förståelse för att ta SE till tandläkaren är något som går helt bort i detta läge. Jag skickar kramar till dig och alla runt om dig som behöver det just nu. // Ingabritt
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
10 kommentarer:
*Kramar om* länge...länge..../carina
Jag skickar stor, varm kram <3
Bara en stor varm kram till Dej ikväll
Ewa
Kramar till dig.
Varmaste omtankeskramen till dig vännen...
Kramar Om.
Jag kan bara beklaga din sorg. Jag har full förståelse för att ta SE till tandläkaren är något som går helt bort i detta läge. Jag skickar kramar till dig och alla runt om dig som behöver det just nu. // Ingabritt
Varma tankar från ett kallt Enskede.
Jag beklagar din sorg Elisabeth.
Varm kram från Eleonora
Åh, vad tråkigt finaste Elisabeth. Vilken fin bild du har på honom.
Kramar
Skicka en kommentar