... att kärleken övervinner allt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2011
(423)
-
▼
februari
(19)
- Inte kunde jag riktigt förstå...
- Grattis gubben min...
- Ett inlägg om kärleken...
- Visst är det väl så...
- Dagen ska bli bra ändå...
- Min morbror Thord...
- Idag får det vara...
- En bild bara...
- Nu har "suddagumman" suttit här...
- "Jag är ledsen idag"...
- Carolina 20 år
- Idag är en "bja" dag...
- "Nej, det går inte"...
- Tankar för att tänka på någe annat...
- Lyckan bor i en bild...
- När det blåser tufft...
- Men iallafall...
- Det finns så många ord...
- Den dagen änglarna kommer...
-
▼
februari
(19)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
7 kommentarer:
Jag vill gärna tro att det är sant!
Absolut, dock så tar inte sjukdomar hänsyn till kärlek... Visst hade det varit underbart att bara kunna älska lite mer så fick man bort en tumör eller en demens... Livet ärinte alltis rättvist men hade man nu inte haft kärlek så hade det blivit ÄNNU värre. Mina djur hjälper mig ju otroligt mycket och barnet och jag kämpar ihop. Hoppas du känner likadant som jag gör, att kärleken man får gör att man orkar en dag till...
Många kramar från mig!
det är så dom säger....
Kram Elisabeth/caja
Jag tror inte att kärleken övervinner allt. Kram på dig!
Kanske - ibland - för en del.
Man hoppas ju det i alla fall.
Att tro det hjälper.
Ha det gott.
Ja, det står så i Pauli brev i alla fall och det vill man ju tro. Själv är jag inte helt säker på det, men det vad jag upplevt. Men nog kommer man bra långt om man har kärlek.
kram kram
Skicka en kommentar