lördag 10 september 2011

Klockan är över tolv...

... och min lilla familj nu har somnat. Carolina och Pontus P. Jag sitter uppe en stund till med sällskap av stjärnorna på himlen... och Il Divo som sjunger vackert i bakgrunden. Små små slingrande trådar av tänk vill hitta fram till varandra och knyta ihop... och så småningom komma till insikt och ro. En dag...

Jag tänker på livet. Vad vill jag göra med det liv jag har kvar? Vad vill jag fylla det med nu? Vad är viktigt för mig? Inte kan jag vända tillbaka till den lycka jag ägde, men nog aldrig riktigt såg... inte heller kan jag leva som jag levde då... i naiv, men fullständig trygghet över att denna lycka skulle vara för evigt.
Så... hur jag ska gå vidare härifrån... är frågan som jag ställt mig många många gånger den senaste tiden. Lika vilset som ett barn som funderar: "Vad ska jag bli när jag blir stor?"...
Det enda jag är säker på... och det har jag varit rätt länge nu... är att jag vill att mitt liv ska ha haft betydelse för någon annans liv. Att just jag har funnits... och levt och handlat så att någon annan en dag minns mig med tacksamhet. Det måste måste väl ändå vara den högsta lyckan att få ta med sig härifrån... meningen med allt... och kanske det enda vi kan ta med oss den dagen vi går. Sen... att min förmåga att finnas där för någon annan inte är så stor nu... ja, det är som det är. Men målet finns där.

Men vad är det som gör mig lycklig nu... mitt i sorg och oro... nja, det känns svårt att prata om lycka nu, men jag är till Gud tacksam för mina barn... att dom får vara friska och må bra... att jag får vara frisk... för att mamma orkar kämpa på som hon gör... och för varje evigaste dag som vi tar oss igenom... och att ingenting har blivit värre. Men små stunder av glädje... en kram... ett skratt... lite gofika... ett fint kort... små saker av omtanke och värme.. är iallafall en bit på väg.

Jag tänker på döden. Eller rättare sagt, jag tänkte på döden. Den där som är så viktig att prata om... låta den bli vad den är... en del av livet. Men jag känner att det blir för svårt... det ligger för nära... så jag skriver om den en annan dag. Sen är jag alldeles för trött nu... tänket och skrivet har redan haltat på ett bra tag. Å det blev också ett rätt rörigt inlägg, märker jag nu... men det får stå kvar iallafall.

..........

Imorgon är det lördag... förkylningen håller i sig... men jag har lovat Carolina att vi ska gå ner på stan, besöka "Bondens marknad" och köpa med oss lite förejulfika hem. Jag har också lovat att vi ska ha lite förejulmys imorgon kväll... det blir bra.

10 kommentarer:

Di sa...

Du betyder och gör det du beskriver sedan länge. Du finns för dina barn du finns för RK för dina föräldrar och gör det bästa för SE. Mest betyder att du genom bloggen fått andra att se och kanske få stöd och insikten om hur livet kan vara då man som anhörig ska leva med någon som har Alzheimers. Du har en tuff resa i ditt liv och jag hoppas och tror att du en dag finner det du behöver i ditt liv. Att du en dag ser hur ditt livs resa varit och att du får leva ditt liv så bra som du förtjänar.Alla gör sitt bästa där de står livet och de gör det som de vet just då är det bästa. Livet är ett enda stort val och det är vårt att leva utifrån det som vi vill och kan. Det bästa av allt är att man kan alltid få en ny dag att göra till den bästa man kan den dagen....Bamse kramar Di

Anonym sa...

Så mysigt med Bondens marknad och "förejul" fika. Hoppas att ni får en bra dag som ger lite postivt avtryck. Här hos mig pendlar dagarna i hopp o förtvivlan. Just nu ligger R på en övervakningsavd med ngn form av svikt. Vad vet ingen hjärtat, njurar eller lever. Enl hans läkare igår är han övermedicinerad. Jag har kommit in i fas där jag knappt orkar bry mig utan bara vill ha ett slut på denna karusell. Snart skall jag åka och vara barnvakt till mina goa barnbarn. Det ger mig postivt input. Så han nu en toppen dag och skräm förkylningen på flykt.
Bamsekramar från Ingabritt

Ruta Ett sa...

Du har redan stor betydelse för många i din närhet; din mamma, din pappa och inte minst Carolina och din son. Du är deras dotter och deras mamma och det är stort för både dem och dig. Vad kan betyda mer?

Du har också betydelse för många som är lite längre bort, åtminstone i geografin; för RK och för mig och för alla andra som läser din blogg och får både kunskaper om sånt de inte visste tidigare, om andra människors liv, tröst och empati i sina sorgliga, frustrerande och ledsamma situationer när de känner att de inte är ensamma.

m xdcs w (Shivas inlägg; hon promenerade över tangentbordet. Jag tror att hon håller med mig.)

Mig ger du mycket när jag läser både dina inlägg och dina kommentarer på min blogg: empati, glädje, mod och uppmuntran.

Så tro mig när jag säger att du har större betydelse för människor än du kan tro - även för oss, som inte träffat dig fysiskt...ännu.

en annan sa...

Jag måste få dela med mig av två citat som ligger mig nära om hjärtat och har tröstat mig många gånger:

"To laugh often and much, to win the respect of intelligent people and the affection of children, to earn the appreciation of honest critics and endure the betrayal of false friends, to appreciate beauty, to find the best in others, to leave the world a bit better, whether by a healthy child, a garden patch, or a redeemed social condition; to know even one life has breathed easier because you have lived. This is to have succeeded! ~Ralph Waldo Emerson"

och så fina

"Be the change you want to see in the world. Mahatma Gandhi"

Båda på engelska tyvärr, men säg till så kan jag översätta om du vill!

*kramar* Vi är många som tänker på dig härute i internet-etern.

Elisabeth sa...

dI: Kära Di! Jag blev... ja, jag vet inte riktigt om jag kan förklara hur både glad och förvånad jag blev över din, och de andras kommentarer.
För jag tycker verkligen verkligen inte att jag är till någon större betydelse för någon annan nu. Å att jag efter bästa förmåga finns där för min familj är ju bara som det ska vara.. alltid. Men ärligt så blir jag mycket glad över att någon ser...
Dina ord om min blogg... ja, jag blev alldeles varm och tårögd när jag läste. Tack snälla snälla kloka du... och dina ord " man kan alltid få en ny dag att göra till den bästa man kan den dagen"... de orden ska jag spara! Varm kram..

Elisabeth sa...

iNGABRITT: Ja, min vän.. det blev en fin dag med Bondens marknad. Sen beslöt vi att skjuta på förejulfikat tills en annan helg, och det blev bara vanligt gofika istället. Men det gick bra det med..
Du vet att det är med förtvivlan jag läser om hur din R blivit, och blir behandlad! Du måste bara få den hjälp ni behöver nu... innan ni båda går under! Jag blir så arg när jag tänker på det så svordomarna hänger i luften, känner jag... men jag skickar istället den varmaste kramen i tanken till dig, och hoppas att du har fått behövande input och bärande barnaskratt i helgen... det behöver du hur mycket som helst av nu, min vän. Varm kram..

Elisabeth sa...

rUTA ETT: Goa Ann! Jag ska ärligt säga att jag hade inte väntat mig någon kommentar alls på det här inlägget! Så jag blev lite förvånad, men mycket mycket varm inombords! Sen att jag vill finnas där för familjen.. jo, men det är ju som självklart. Sen vet jag ju inte om det är så stort för alla.
Sen vill jag ju ge alla alla de som i geografin inte befinner sig nära det stöd som varje medmänniska kan, och ska göra... men som jag tidigare skrev, det blir lite som det blir med det nu.
Förresten, så tycker jag att din Shiva verkar en alldeles bedårande och klok liten vän... du får krama henne från mig! Å en stor varm kram till dig Ann, för ditt mod och den styrka du äger, och för att jag får vara din vän. Varm kram..

Elisabeth sa...

eN ANNAN: Tack snälla du! Å jag måste skriva att jag blev väldigt berörd av de fina citaten som du gav mig! En helt ny upptäckt för mig denna Emerson... och du får gärna, då min engelska inte är sådär up to date, översätta den för mig. Jag förstår det mesta, men vissa ord gick förlorade. Men jag känner precis så... att om jag bara kan göra en enda människas liv lite lättare genom min existens, då har mitt liv haft en mening!
Dessa citat ska jag sen spara.. så tack snälla igen! Varm kram..

en annan sa...

Åh, inga problem - här kommer en [ungefärlig] översättning av mina tröste-citat:

"Att skratta ofta och mycket, att vinna respekt av intelligenta människor och tillgivenhet av barn, att förtjäna uppskattning av ärliga kritiker och utstå svek av falska vänner, att uppskatta skönhet, att se det bästa i andra, att lämna världen lite bättre, antingen genom ett friskt barn, en trädgård eller ett förlöst socialt förhållande, att veta att ett liv har andats lättare eftersom du har levt. Detta är framgång. ~ Ralph Waldo Emerson"

och så Gandhis visa ord

"Du måste vara förändringen du vill se i världen. ~ Mahatma Gandhi"

*kramar*

Elisabeth sa...

eN ANNAN: Tack snälla snälla du för din översättning! Jag har skrivit av den och satt upp den på kylskåpet! Varm kram..