... i brunt. En famn att tryggt krypa in i, fast jag minns inget ansikte. Å det vackraste havet att titta på genom två fönster på ett stökigt litet hotellrum. Det var en vacker dröm... o jag vaknade just när havet sjönk undan, och den vackra träbåten stod där och väntade på mig.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
2 kommentarer:
Godmorgon vännen! Tittar in för att önska dig, och Carolina en fin helg. Tankar, och varma styrke kramar.
mARJATTA: Godmorgon på dig! Tack snälla för din omtanke, min vän.. och detsamma önskar jag för dig. Varm kram..
Skicka en kommentar