onsdag 6 juni 2012

Döden är ett skitord...


... och jag undrar vad det var för domedagsprofet som uppfann det?

Kunde det inte ha gått lika bra med "vandrat västerut"? Min farfar sa alltid när någon dött att de hade "vandrat västerut", och det kändes mer hoppfullt att för sitt inre se någon vandra bort över markerna, än att se allt det där andra som man förknippar med ordet död... så som kista och begravning.. och helt enkelt att inte finnas mer.
Å det viktigaste av allt i att vandra västerut... är att den som går fortsätter att gå!
"Gå hem" funkar också... man behöver inte vara religiös för det... för hem kan man alltid gå!


Idag har jag varit hos mamma hela dagen. Det är svårt att skriva om det.
Men en sak vill jag komma ihåg. När vi stod där på varsin sida om sängen (hon är ju helt sängbunden nu), min syster och jag, och skulle tvätta av henne lite, så höll jag henne mot mig, och kunde lägga ner min kind mot hennes... för jag förstod ju också hur utelämnad hon måste känna sig.
"Ja, nu blir du vacker som en dag, mamma.. fast det är du ju redan" sa jag med hela min övertygelse.
"Tycker du det?" sa hon. Å så log hon.. så sårbart och.. ja, liten på någe vis.

Nu tänker jag... det finns någonting mycket svårt och vemodigt, men ändå så vackert när den tiden kommer... när den som burit dig med kärlek som liten nu behöver bli buren med samma kärlek.

Jag älskar dig mamma... och döden är ett skitord.

4 kommentarer:

Di sa...

värme och styrka till dig...kramar

Nina Lindh sa...

Vandra västerut... är vackert. Och det talar om hur det är. Att man bara vandrar vidare till en annan sfär. Lämnar sitt skal och börjar ett nytt liv. Visserligen får vi inte följa med, förrän vår tid är inne. Men även den dagen kommer. Det vet vi alla. Då får man ses igen. Här på jorden kan den kvarvarande stunden vara lång, där uppe är den snabb. Där finns inte tid som vi räknar den.

Jag håller med dig. Döden är ett skitord. Kallt. Fientligt. Mörkt. Trist. Lite undergångsbetonat. Vandra västerut... det låter vackert. Och för de som vandrar åt det hållet är det vackert.

Minns också att de på andra sidan är med dig.

Stor kram!

bollebygdsbo sa...

Ordet död är laddat, liksom många av orden på sjukdomar.
Men, när mågon dör - drar sista andetaget - så känns det lika stort som när någon föds.
Livet är stort men människan så liten.
<3 <3 <3

åsa sa...

Ja, döden är ett skitord!
Min svärmor, som var fiskarhustru, hon sa alltid om döden, "när jag lägger upp årorna" och det tyckte jag var ett fint uttryck.
Läser din blogg och jag tycker att du och Carolina är fantastiska!
Ingen mer än ni själva vet vad ni går igenom och hur jobbig situation ni befinner er i.
Var rädda om varandra!
Ha dé!/Kram