torsdag 28 juni 2012

Ibland behöver man nån...


... för sin egen del. Nån man inte behöver vara stark för.
Jag pratar lite nu inatt med Gud om det...
... och så tänker jag på min morbror Putte som iallafall frågade hur det var med Sven-Erik. Det värmde mig... att någon frågade, menar jag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Författaren okänd

Bloggblad sa...

Det kan vara rätt svårt, det där, svårt att veta hur det tas emot om man frågar. Jag har bryskt blivit avvisad en gång när jag bara ville säga att jag hade tänkt på en familj... "PRATA INTE OM DET" - då blir man försiktig nästa gång - vet ju inte om en fråga river upp för mycket känslor.

Därför tror jag inte att du ska tolka tystnad som att man inte undrar eller bryr sig.

När min mamma under sex veckor bara låg och väntade på att få "komma hem" som kallade döden för, då gick jag dit varje dag - det var en plåga förstås, och läkaren varnade mig för att jag skulle slita ut mig. Hon tyckte att jag behövdes hemma hos mina barn, att mamma varken blev sämre eller bättre av att jag kom när hon knappt gick att tala med.

Tror du inte att din mamma skulle önska att du lägger energi på dig och din dotter - så att du orkar... det tror jag. Släpp det samvete som tvingar dig - du har verkligen gjort massor för din mamma. I det här fallet är samvetet en energitjuv.

Det kan vara väldigt svårt att släppa taget... ibland även för den som är på väg från oss. Men det är nödvändigt. Att släppa taget är inte att överge.

Jag hoppas att du vågar lägga din energi på att samla mer god energi, göra nåt som du vill göra. Våga släppa taget och njuta av sommaren, inte tänka: jag borde dittan och dattan... För du har ju någon som behöver dig och som ger dig energi - gör något roligt ihop med henne!

Kram på dig - och ha det så skönt. Det låter så klämkäckt och lätt, och jag vet att man måste komma på det själv, men lite uppmuntrande tillrop kan vara bra.