torsdag 29 november 2012

Det är svårt med bråk...

... när man bara är två. När det inte finns utrymme för annat svårt än det som redan är. Ändå så är det oundvikligt... och efteråt så är det bara att börja om igen... med peppet och ljusglimtarna.

Så sagt och gjort. Efter en morgon som inte blev så bra så blev det många förlåt från och till varandra. Vi bestämde, för vilken gång i ordningen, att ha den bästa jular av alla. Vi ska gå på stan och gofika på söndag. Vi ska stiga upp tidigt på lördagmorgon och se julkalendern tillsammans. Baka en ny kaka ikväll. Tillsammans.

Vi har bara varandra nu. Å inte för att vi går omkring och sörjer den familj som ändå aldrig fanns där... det gör vi inte... men vi saknar en familj... och vi har så nog av sorger ändå. Ibland kunde man ju önska lite naivt att det fanns en sådan att beställa någonstans... bara hips vips sådär. Det skulle ha varit bra...

Men... nu är det torsdag. Peppet och ljusglimtarna är på igen.
Nu blir det påtår och "törpepparkaka"... :)



(Sen kan jag inte låta bli att undra varför somliga människor hela tiden vill insinuera vilken hemsk människa jag är. Som att jag skulle vara högfärdig för att jag inte sett dem och hälsat när de gick förbi. Dom vet ju. Jag ser dom inte. För jag kan inte det längre. Jag har ett hål och en skada på mitt öga som gör att jag inte längra kan fokusera på de människor jag möter. Jag ser bara ett konturlöst ansikte. Dom vet ju allt det här sedan länge... och ändå vill de framställa mig så simpelt. Fast å andra sidan... jag vet inte om jag skulle hälsa på dem än om jag såg! )

Nämen nu då... påtår!!!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej bästa du!
Vet lite om hur du känner det. Fast jag har inte just nån familj kvar då i stort sett alla är borta nu mer.
Men resten av all ångest o vånda vet jag hur det är med då jag lever mitt i det själv.
Men jag får nu en vecka hemifrån då jag åker till kanarieholmarna strax. Enda sättet för mig att få vila o sova ordentligt vet du.
Stora kramar till er bägge o en riktigt god jul önskar jag.
Micke

Himmel och Plättar sa...

Bråk är alltid svårt men så länge man kan prata om det sedan och förlåta varandra så är det bra. Det är ju ofrånkomligt att man irriterar sig på varandra när man är hänvisad till varandra hela tiden.

Men det kommer att ändras med tiden, det vet jag av egen erfarenhet. Fler männsiskor kommer att bosätta sig i er tvåsamhet och då blir det något annat. Dottern skaffar familj, du kanske får en vän andra vänner kommer att smyga sig in och så småningom har ni ett nytt nätverk. En ny familj, en som finns där för er när det är tungt och som gläds med er när det är roligt.

En skön första advent önskar jag.

Kram