fredag 9 november 2012

Ibland tycker jag att döden är som en gubbe i lådan...

... som nu.
Ikväll kändes det nästan lite åt jomendetärjudethärlivethandlaromockså-bra hållet. Att gå på after work med tjejerna på RK... äta gott... skratta och prata om annat än jobb... lite lagom finklädd... och sen gå hem och ha jomendetärjudethär-känslan med sig hem... det kändes... ja, det kändes som om den där framtiden som jag så ofta drömmer om var lite på G nu. Åt rätt håll iallafall..

Så får jag ett sms.

Min faster Runa dog inatt. Hon som alltid har funnits i mitt liv. Hon och farbror Uddo som alltid fanns där för mig när jag var liten, och tog mig i försvar när ingen annan gjorde det. Hon var stark, Runa... och kämpade många gånger i motvind.  Men jag vet att nu har hon det bra.. och äntligen får hon vara med sin Uddo och den dotter som aldrig fick bli. Vi ses, Runa... och hälsa mamma. (Inte börja gråta nu!!!!!)

Jag skriver det igen...  och nästan så att jag blir arg... ibland tycker jag att döden är som en gubbe i lådan. Kunde jag inte ha fått glatt mig åt den här kvällen ifred?
Han har dykt upp rätt många gånger de senaste åren... när dyker han upp nästa gång?

2 kommentarer:

kalebass sa...

Förstår känslan. För ett tjugotal år sedan gick halva släkten bort. Plus några till. Det var en jobbig tid, man vänjer sig inte heller. Långt senare när det hade lugnat sig så kunde jag , t.o.m. med ett leende, tänka att, javisst, det är som med glödlampor... Dom sätts i vid samma tidpunkt och slocknar också ungefär samtidigt! Men dom där som slocknade i förtid, det blev lite för mycket. Livet känns periodvis meningslöst, men dö kan man ju alltid, så varför inte leva så gott det går...Kram på dig/er

Laila sa...

Jag avskyr verkligen den där gubben i lådan. Ploppar upp mest hela tiden just nu i min närhet känns det som. Jag avskyr honom!

Skickar massor av styrka till dig♥