... blev bara en bild på en kaffekopp inatt. Orden som hela tiden fastnar... allt här innanför som inte vill... inte orkar plockas fram. Det viktiga... just nuet, jag orkar inte skriva helt enkelt..!
Jag orkar bara inte skriva mer nu... imorgon kanske! Åh, usch vad deppigt det lät, men det är så frustrerande och irriterande och sitta här och tänka att man, liksom igår, ska skriva om dagen som gått, eller något annat som jag tycker är viktigt att skriva om... och så känna att man helt enkelt inte orkar...!
Det gör ont också ... att berätta....så jag tar en bit i taget. När jag orkar. Det gör jag inte ikväll...!
Sov så gott...
8 kommentarer:
Ta det i din takt Vännen! Kramar...
Låt orden sitta där de sitter och tjurar... för ett tag. Kanske vill de krypa fram senare, kanske inte alls.
Att det gör ont kan jag förstå. Du har det inte lätt, beundrar att du gör det så bra ändå.
Lämnar lite styrka, mod och kraft. Kram
Min söta vän. Jag är glad om jag kan ge en liten fläkt av omtanke till dig. Låt inte bloggandet ta kraft av dig. Återkom och skriv när du orkar och verkligen vill, kära du. Jag önskar att din helg kan få bli fridfull och kravlös. Många varma kramar
Sakta men säkert, vännen min, sakta men säkert kn du ta de där orden... Kramar
Önskar dig och de dina en fin helg och hoppas att du inte känner stress över bloggandet. Det ska ju vara lustfyllt och/eller kanske ett sätt att lätta på trycket, men absolut ingenting som ska kännas som ett tvång.
Vet att jag tänker på er!
Älskade vän! Det är inte alls konstigt att du känner som du gör. Jag har länge förvånats och imponerats över hur du orkar. Samtidigt som du kämpar med ditt eget, så finns du där med uppmuntrande ord till oss andra. Du goa människa!
Ibland gör det fruktansvärt ont att sätta orden på pränt. Jag flyr ofta bort i mina bilder. Jag klarar inte av att skriva eller prata om allt som händer.
Ta väl hand om er!
Hoppas ni får en fin helg!
*kramar om*
Jag väntar på dig vännen och när du är redo så finns jag här och tänker på dig/er.
En varm hand sträcker jag ut till dig.....
Kramkram
Det tåras i mina ögon när jag läser dina ord.
Vad jag önskar jag hade de rätta orden för att hjälpa, säga något som ger styrka, vad som helst.
Du behöver absolut inte skriva när du inte orkar, eller kan sätta dina innersta tankar på pränt.
Låt det bli som det blir...det ordnar sig med det.
KRAM
Skicka en kommentar