Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Härligt! Vilken stolthet.
Men så härligt, tror jag det att SE visslade......
Vacker lampa är det också.
Ha det gott med kära familjen
Kram vännen min
En fin lampa, men en ännu finare stund :-) Kramar...
plupp: Ja.. det var det verkligen! Både för honom, och för mig! Fast jag är ju alltid stolt över honom! Kram.
christina: Ja, det var ett riktigt "Halleluja moment"! Vilken snygg logga du har bytt till.. var de röda skorna utnötta? Kram..
gisan: Ja, en stund att verkligen bevara i sitt hjärta! Kram..
Skicka en kommentar