fredag 19 oktober 2007
Min lilla ängel...
... är på väg hem. Carolina har nyss ringt och sagt att hon är på väg hem. Hon hade börjat gråta på japanskan... hon hade suttit och gråtit när hon väntade på Elin.. och hon grät nu när hon ringde... "Mamma, jag behöver komma hem" sa hon alldeles nyss...
Hon visste inte varför hon grät...
"Men lill-kajsa, kom hem du, så ska mamma pyssla om dig, och vi kan prata och fika, och bara mysa lite... " svarade jag.
"Ja-a, jag tror jag behöver lite det nu"...
Hon har gått igenom så mycket de här två åren... nu kommer det nog en reaktion. Tack Gud, för att hon reagerar... hon kunde lika gärna ha fortsatt att svälja! Tack Gud, för att du gav henne modet och styrkan att våga berätta det för mig idag..
Vi har börjat inse nu... ta till oss... smälta...nu först...våga en smula i taget... lite insikt i taget... jag kan inte förklara det bättre just nu. Att jag tror att det är så nu.... och det värsta värsta av allt... vad som kommer att ske...
Jag tror också att det kommer att bli många sådana här stunder nu...
Och nu är det mammapeppet som behövs...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Peppa du mamma! Men glöm inte bort lilla mamma oxå... Mamma behöver hon med! Kramar
En liten bit i taget..
En vacker tös du har:-)
En del har häcken full av allt annat och somliga det själsliga.
Hoppas din dag blir lite guldströdd trots allt.
Kramar om och tack snälla du för dina rader inne hos mig.
Åhhh så vacker ängel förstår att du är stolt över henne....
Vännen min...det gör så ont, vad skall jag göra?
Hade jag bara kunnat lindra din smärta, lite.....
Allt gott till er.
Kramkram
Nu skäms jag.......gnäller om mina problem och sedan kommer jag hit och läser om ert "helvete"!
tur ni har varandra och kan prata med varandra!
Skickar över en kram till er!
*kram*
Kommer in med den varmaste av alla kramar till er bägge!!
Sköt om er!!
*Kramar om*
Det är klart att dagen närmar sig...du vet det, jag vet det och carolina vet det egentligen också...och det är bra att hon får det ur sig..det behöver ju du också egentligen, eller hur?
Men jag har sagt det förut..du har också ett liv att leva!
Kramar!
Carolina - krama om din mamma, hon behöver det och garanterat får du en god kram tillbaka. Till er båda - en bamsekram från mig.
*kramar till er båda*
Kanske ni kan peppa varandra. Ni behöver det båda två. Kunna vara lite svaga och ledsna tillsammans kan också ge en styrka. Kram
Åh, ett änglabarn och en sååå förstående mamma. Jag skickar tröstkramar och tröstetankar, så att ni kan trösta varandra.
Hon är så söt din tonårsdotter. Ha det allra bäst!
Kram...
Jag är så glad att Carolina har en så underbar mamma i dig!!! Men du måste oxå få släppa någonstans. Var ska vi hitta det åt dig?! Jag vill så gärna hjälpa! Styrkekramar...
Måste ändå vara skönt för henne att ha en mamma som du....Stackars flicka att se sin pappa bli allt sämre. Klart att det måste komma någon gång, tårarna.....Hoppas att ni mår bättre idag. Massor av kramar till er båda två.
Vad varm i hjärtat jag blir när jag hör att hon vågar ringa dig, att hon vågar be om hjälp.
Jag hoppas eran kväll blev bra (missförstå mig rätt nu)
Skicka en kommentar