... och bara blunda inför allt som har hänt? Varje dag som så länge har varit detsamma! Alltid orka, alltid ta ansvar och alltid finnas till hands!
Varför förstår somliga inte? Varför ser dom aldrig? Varför finns dom inte där? Ser dom inte när någon håller på att drunkna?
Att ställa upp när någon har det svårt, hur svårt kan det vara? Att ge istället för att bara kräva, hur svårt kan det vara? Att inte vilja se, hur blind är man då? Att inte vilja hjälpa, hur mycket empati äger man då?
Bara frågor... men inga svar!
Men jag orkar.. det är inte det! Jag tar ansvar.. det är inte det. Jag kommer alltid att finnas till hands när någon behöver mig... det är inte det heller! Men vad jag inte vill... det är att möta oförstående människor som vänder bort ansiktet när jag ber dem om hjälp...
21 kommentarer:
Å vännen vad de här orden gör ont! Du om någon behöver och förtjänar stöd och hjälp. Jag vet att du orkar, så länge du måste. Men sen då??? Ja det är en annan fråga. Jag tänker så mycket på och önskar att det fanns något jag kunde göra. Kramar...
Hjärtlösa människor finns det alldeles för många av, tyvärr.
Att hjälpa någon som har det svårt borde vara en självklarhet.
Att kunna ge en hjälpande hand stärker bara självrespekten.
Jag ger dig min hand Elisabeth även om det är hela Sverige nästan emellan.
Ni finns i mina tankar varje dag, alltid.
Kramkram
Oj, menar du att det finns människor som har nekat dig hjälp? Det var det värsta jag hört! Man tror knappt det är sant. Det är så synd att vi bor långt ifrån varandra - men här kommer en cyberkram till dig!
Även du måste få vilan! Annrs kommer du inte att orka. Det gör mig ont att höra att du inte får hjälp av dom i din närhet. Ibland undrar man verkligen vart dom så kallad "vännerna" tar vägen när svåra saker händer. Då när dom behövs... Önskar jag fanns närmare dig...
Stor kram!!!
Släpp taget vännen... Spar energin till de som behöver den mest.
De andra, ja de andra... De är bara energislukare av största mått o de kommer aldrig någonsin att kunna se det du ser... Empati är en speciell gåva som inte alla fått...
Varmaste kramen
Älskade vännen, jag ösnkar att jag kunde skicka dig ett stort paket med en aldrig sinande styrka. Att orka med det du går igenom går inte att föreställa sig för oss andra, men du beskriver så bra, så man anar ändå hur fruktansvärt jobbigt, sorgligt och ensamt du har det. Det skär i mitt hjärta och jag önskar att jag kunde komma och stötta och hjälpa. Istället blir det några fattiga ord här i din blogg.
Många varma styrkekramar och tankar till dig!
Man ber nog endast de personer som är insatta i ens situation om hjälp. Då förstår jag inte, lika lite som du, hur den personen kan vägra! Önskar jag bodde lite närmare dig, så jag på något sätt kunde rycka in och vara till avlastning. Men när du nu inte kan erhålla hjälp från närstående, så MÅSTE ju kommunen ställa upp. Det är din rättighet och kommunens skyldighet. Avlastningshjälp vore bra så att du åtminstone fick sova ut ordentligt. Vad säger handläggande läkare? I din tunga börda är jag med dig min vän. Du får nog börja tänka på att rädda dig själv söta Elisabeth. Förlåt om jag låter mammig, men jag tror mig ha förstått att du är jämngammal med min dotter. Ville så gärna hålla om dig och stryka din panna - men det gör väl din egen mor. Kramar kramar
Hade jag varit där, känt dig så hade jag hjälpt dig. Här kan jag bara ge dig hjälp av att läsa dina rader.
Massor av varma kramar till dig fr mig/Anita
Det finns inget värre än människor som skall verka vara oförstående! Eller är det avsaknat av empati. Ibland kanske de tycker att det är bekvämt att humma eller vända bort ansiktet. Dessa går man inte tillbaks till eller ens besvärar... Ha det gott Elisabeth och hoppas du kan bli laddad av människor som bryr sig om dig som tänker på dig i andra delar av landet! Hoppas vi kan skänka dig energi så att du orkar din vardag. Se upp för dessa energitjuvar dom behöver du inte. Ha det gott Elisabeth många kramar till dig och din fina familj/Tussegumman
"I nöden prövas vännen" - det är ett talesätt som tragiskt nog är alltför sant. Jag har upplevt det själv och man blir förvånad och bestört över hur fel man kunde ha om sin s.k vänner. Som tur är finner man andra, gamla trogna och nya.
Vore det inte underbart om alla vi, som brukar titta in till dig, kunde flyga till dig, avlasta dig och din tös, ta er till ett spa, där ni kunde bli omhändertagna på alla vis, få sova ut, äta gott, utan oro, utan bekymmer, utan ansvar, bara vila i säker förvissning att allt var lugnt och bra på hemmafronten. Det önskar jag.
Klart att du inte önskar att någon vänder bort ansiktet när du ber om hjälp, särskilt därför att jag misstänker att du som jag inte har så lätt för att be om hjälp, utan har det mycket lättare att ge av oss själva... Så när vi ber om hjälp, då behöver vi den verkligen!
Jag önskar att jag kunde hjälpa!!!
Stora kramar på dig, vännen min och en stadig axel!!!
Nu har jag tittat in till dig flera gånger idag och försökt hitta orden som beskriver vad jag känner. Men orden fattas mig.
Du finns SÅ mycket i mina tankar!
Varma kramar till dig Elisabeth.
Vännen, jag ger dej min hand...kom hit, jag skall krama dej,,,trösta...stötta...
Stöttekramar i massor från kicki
Ja du Elisabettan varför är det så svårt att hjälpa andra.. man ska väl inte behöva be om den, då det lyser utåt att man behöver den.. Förstår mig inte på människorna runt om ibland..
Ha de så fint du kan.
Kramar
"Varför ser dom aldrig? Varför finns dom inte där? Ser dom inte när någon håller på att drunkna?"
Då är det DOM som har blundat. USCH!
Mennesker uten empati, fortjener ingen oppmerksomhet (heller).
Mennesker som DEG, derimot (du er helt enestående, min venn!)... *mange varme tanker og klemmer*
Ibland förstår man inte hur vissa människor är funtade. Tyvärr är det så att en del bara tar o tar och ger inte igen någon liten gnutta. Det behövs oftast inte så mycket. En kram, en hjälpande hand, en liten stund till att lyssna... att bara finnas till hands.
Önskar jag kunde ge dig något av det här!
*kramar om*
Jag sitter kvar idag också, bara så du vet. Kram
Man kan fundera över dessa frågor, men jag antar att du aldrig får något riktigt svar - tyvärr.
Jag önskar verkligen att du hittar rätt person att fråga och att du får det svar du önskar.
Du måste ju få någon vila - måste få minst ett dygns vila i sträck.
Både sova och bara få vila.
Massor med tröste- och styrkekramar till dig.
Bara en liten hälsning och en godnattkram till dig!
Ingrid
Om jag bodde närmare skulle jag gärna hjälpa dig. Jag skickar en stödkram.
Skicka en kommentar