... då får det bli en bild. En bild på den vackraste jag vet...
Orden fattas mig hela tiden... de vill stanna kvar här inne, och inte komma fram och göra ont. Orden som inte finns... för den djupaste av alla mina hemligheter... de som berättar för mig att allt jag ägde ska försvinna nu... sakta är vi redan på väg dit... en liten bit i taget nu... en liten bit varje dag.... Jag ska bli ensam. Jag...
Så besöker jag Gisan
Hennes ord idag... hennes dikt så fylld med insikt om det enda viktiga i livet...att älska, och att bli älskad... hon har hittat orden. Mina ord... som berättar om det som gör så förtvivlat ont... att förlora den vackraste jag vet... att inte bli älskad längre av den som jag älskar... en liten bit i taget nu... Jag ska bli ensam. Jag...
Jag bara grät när jag läste... och ändå gömmer jag varje dag den djupaste hemligheten. Jag gömmer den bra... för att överleva.
Överlever... det gör jag! Alltid! För att jag måste... men också för att jag vill! För den dagen när jag ska gå över den sista bron - då vill jag lämna ett liv som gett ljus och glädje till de som måste finnas kvar... då vill jag känna att jag kämpade så gott jag bara kunde med de svåra saker som livet också bjuder på... och då vill jag att Sven-Erik ska stå där på bron och säga: "Nu gjorde du det bra, gumman!" Å då ska jag aldrig mer vara ensam...
Så... vi torkar tårarna nu... deppar lite en annan stund, eller en annan dag istället, och känner glädjen och lyckan över det just nu vi ändå har... sjunger en trudelutt och steker fläskkotletter!
Det tänker jag göra nu...
12 kommentarer:
Jag blev också berörd av Gisans fina dikt - så varm och innerlig. Men det du själv skriver Elisabeth är minst lika varmt och innerligt. Du tror bara att du inga ord har, men det har du visst! Annars hade du inte kunnat förmedla till mig den djupa sorg och ensamhet du upplever just nu. Och den verkliga ensamheten som du vet kommer att ske -kanske ganska snart.Den vackra bilden på SE har du kvar och i ditt inre har du känslan och minnet av att under ert äktenskap ha varit älskad av honom helt och fullt ut. Det är en kärlek som långt ifrån alla får uppleva. Vårda dina fina minnen och gläds åt att ha dem. Kramar till min sötaste vän.
Så vackert du beskriver din kärlek!
Ja du Elisabeth, alla blir vi mer eller mindre ensamma om vi själva får leva och ha hälsan.. det är bara så.. finns så många bevis på det.
Min tanke är som din att vara till lags så mycket man bara kan och orkar.. det kommer en dag..
Min mamma .. du undrade då du tog dig en sväng om inne hos mig, har kommit hot till vårt sjukhus igår. Var hos henne i gårkväll och efter denna stora operation mår hon så bra hon kan.. så klart är hon trött och hon har väldiga besvär med sin rygg och sitt ena ben som hon är opererad i.. efter en bilolycka med krossat knä, har hon en protes där som aldrig har blivit riktigt bra.. två operationer har gjorts i det.
De flesta slangar är i alla fall borta.. klart hon har varanslangen kvar och den ska sitta i 3 månader.
Pratade med henne i telefon idag och hon är vid gott mod.. har ju bara gått knappt en vecka sedan operationen..
Mina bröder skulle upp dit idag..
Ha de fint så fint du kan.. kramar
Han ser så fin ut på bilden. Inte det minsta kan man tro att han har den grymma sjukdomen som han ju har. Du skriver så väldigt fint om din kärlek till honom.
Vad jag skulle vilja kunna göra nåt för dej./Kram
Så vacker beskrivmin av kärleken.
Kärleken är vacker i sig själv men du gör den vackrare...
Lev i nuet min vän, nuet är det enda man kan förändra, det som varit är borta och det som komma skall rår vi inte på.
Önskar dig och din kära familj allt gott i världen.
Kram goa goa vän
Jag tycker också om Gisans dikt.
Men lika mycket tycker jag om att läsa de små dikter och poetiska rader som du sätter ihop.
tack för dina rader hos mig förresten.
Jag har nog inte skrivit någon gång om vilken dag jag fyller år, så det kunde ingen av er veta.
Vackra??
Jo pyttsan, visserligen tycker jag om de bilden som jag har på mig själv här, men annars är jag bara helt vanlig och ..... tja..... en vanlig människa tror jag.
Många kramar till dig och lova att du tar hand om dig själv också.
Du har ord. Och dina mellanrum säger minst lika mycket. Det är tungt men du kommer igenom. Och du har många runt om dig som går med dig, bredvid dig och håller dig i handen en stund. Kram
Så fint du skriver Elisabeth. Vackert och sinnligt om din älskade SE. Många gånger kan man undra varför livet måste vara så grymt mot många av oss. Men är det inte så egentligen att, det är de små stunderna av lycka som är finast och störst? De stunder av lycka som kanske bara är ögonblick, sekunder av dagen. Om man samlar alla dessa små ögonblick av lycka som verkligen finns, så blir det till slut en stor ljus lyckokänsla att bära med sig de dagar då dessa stunder inte visar sig så tydligt. Du har en mycket stilig man. Bara en sådan sak som att finna kärleken och att den består - år efter år. Det är stort och fint. Något att vårda och glädjas åt.
Snart träffar jag Gisan igen Live. Få se vad vi skall hitta på.
Ha det gott! Sköt om dig. Kram Nalle
Älskade Elisabeth! I sällskap med din make kommer alla änglar stå och ta emot dig för allt det fina du gör.
Jag kommer tänka på dig lika mycket som vanligt, även om jag kanske inte tittar in här varje dag. Styrkekramar!!!
Din älskade SE du älskar verkligen honom Elisabeth så innerligt! Du gör det det bästa för honom och han har alltid velat att du skall må bra kan jag tänka så det är viktigt att du tar hand om dig Elisbeth så du orkar ta hand om guldkornen ni får då och då! Ha det gott vin vän./Kramar till dig arolina och SE
jo, överlever gör man väl alltid, frågan är bara hur. Du kämpar så modigt, så vackert, så kärleksfullt! *Kram*
Man kan verkligen känna smärtan i dina ord. Önskar jag vore en ängel på riktigt. Då skulle jag komma till dig och lyfta din smärta om så bara för en liten stund....
Ängeln
Skicka en kommentar