Vad bråkar andra människor om...

(Bild ostbit)


.... egentligen? Ja, förhoppningsvis inte om sådana små löjliga saker som hur man skär en ost!!

Men hos oss bråkar man om sånt! Idag var det alltså dax igen... för det sedvanliga ostskärarbråket! De som bråkade om det.... ja, det var också som vanligt... jag och min pappa! När osten kom på bordet, så tog jag osthyveln och skar en skiva.... och som ett brev på posten kom den tillrättavisande kommentaren: "Se hur du skär osten, du gör ju en skidbacke av den"! Men herregud, pappa... det kan väl inte bli en skidbacke av att jag skär en enda ostskiva heller!" sa jag, och kände irritationen växa, för jag hade hört kommentaren en ziljon gånger tidigare, och visste precis vad som komma skulle...

Å jag fick rätt!!
Med sin bästa pappa-uppfostrar-röst informerade han sin förtappade dotter att han minsann fick hyvla till osten vareviga gång som jag hade varit där! Det fanns INGEN i hela familjen som gjorde som jag, alla kunde minsann... och så många gånger...osten förstörs.. och.. ja, till slut hade han iallafall uppfostrat färdigt.... och då sa jag: " Inte är det underligt att vi har krig här i världen, du som måste bråka över en jäkla ostskiva"

Sen hann varken han eller jag längre i munhuggningen då mamma tvärt och bestämt sa: " Nu får det vara sluttjafsat om den här skidosten!" Jo, hon sa faktiskt skidost... och det ordet har hon sagt lika många gånger som det här eländiga ostskärartjafset poppat upp! Så hon har sagt det rätt många gånger... och varje gång så är det en signal och en markering att.... INTE ETT KNYST TILL OM SKIDOSTEN!!

Så var det över för denna gång! Men akta mig om jag går dit imorgon igen, och de bjuder på smörgås... en ostskiva, och vi är där igen...!

Så jag undrar... bråkar verkligen människor, andra människor, om sånt här?





Torsdag idag... (fast det blev ju igår nu...)

Carolina väckte mig... med mobväckaren i handen! Tydligen hade jag stängt av den i sovande tillstånd...! För trött antagligen...!

Mysfikade med Carolina. Men hon ville inte ha något fika, så jag skickade med henne lite pengar så hon kunde köpa sig en macka på skolan! (Det hade hon tydligen gjort också.. bra!)

Gick och lade mig och sov i 2 timmar. På något sätt så går det lättare att sova när det är ljust ute... jag vet inte varför! Men mörkret betyder mycket ensamhet och rädsla nu..

SE kom med kaffe på säng. Nu blir jag inte längre väckt med att han står utanför min dörr med en färdig kaffebricka, utan han väcker mig och frågar vad jag vill ha....! Att det blev lite tokigt tidigare med vad som fanns på kaffebrickan det förstod jag ju, då han inte ens frågat vad jag ville ha.. utan försökte minnas och komma ihåg ändå. Nu frågar han alltid vad jag vill ha... ibland kommer han tillbaka och frågar om... och ibland blir det ändå fel. Men det gör ju ingenting... det är viktigt för honom att komma med kaffebrickan, att vi har vår morgonfika-stund tillsammans... och det är ju huvudsaken! Det är viktigt för mig också...

SE gick och vilade... han var trött!

Tusen-måste-göra-i-ett-hem-saker.... ja, som tvätt, ringa, kasta tidningar, diskmaskinen, dammtorka, skriva blogg, duscha, leta saker till rätt plats... tog hela förmiddagen! (Sen är det ganska viktigt nu att saker och ting ligger på rätt plats för SE. Till exempel hårblåsen, toalettpapper, TV:dosan... m m. Ligger inte sakerna där de brukar ligga, så blir han väldigt frustrerad, och kommer sig inte för att leta efter dem heller... han skäller och går an... men att ta initiativ och leta efter något som försvunnit...ja, det är borta nu!)

Vi tog en promenad upp till mamma och pappa. SE tycker alltid det är roligt när pappa är hemma, när vi kommer och hälsar på, och det tyckte han även idag! SE frågade flera gånger om pappa verkligen var hemma... innan vi kom dit. Det var han! SE skrattade gott åt pappa flera gånger - och jag var bara arg för ostskärartjafset!!

Carolina kom hem... ganska hungrig. Som vanligt hjälpte hon mig att duka...tack gumman! Sen hoppade hon i badet... och resten av kvällen satt hon och pluggade svenska.

Middag - spagetti och köttfärssås. David, mitt lilla barnbarn, var överlycklig... "för du farmor - det ä ju min favvomat"... sa han, och farmor kände sig som bästa farmorn i hela världen... åtminstone under middagen!

SE gick och vilade igen... och jag dippade på soffan en liten stund. Så så ljuvligt...

Mysfikafilm-stund som vanligt! SE tyckte filmen var rolig... och jag tyckte den var trist, efter att ha sett den... 514 gånger minst!

Igår kväll så sa SE: "Har du sett till Cecilia?" (Jag tvärstannade och på en tusendels sekund hann jag tänka... vem menar han nu? Sin syster i Övik eller är det Carolina han egentligen menar?) "Va?" sa jag och låtsades inte ha hört frågan, bara för att ge honom chansen att ändra sig om han nu själv hade hört hur fel det blev! (För hans syster bor ju inte här... så jag gissade på att det var Carolina han ändå menade.)
"Ja, har du sett till hon... dottern din?"
Det som gör ont, och som har pågått en längre tid nu... det är ju att han inte har något minne alls av att ha sett henne på hela kvällen, trots att hon har varit hemma, och med oss... så minns han inte det... och han säger nästan aldrig hennes namn numera. Det har fallit bort...! Hela händelsen stoppades snabbt ner i det svarta hålet härinne... jag vände på en femöring och sa: "Jo, Carolina är hemma, men hon var bara upp och sa godnatt som hastigast när du var på toan". Så måste jag säga nu... vill inte oroa honom... låtsas en naturlig förklaring.... men det känns tufft...!

SE gick och lade sig... jag och Pontus P avslutade kvällen med blogg och Tv:zapp... !




Roligt idag: mysfikandet...spagettifarmor...soffdippet..

Mindre roligt idag: uppfostrarpappor... allt sämre minne...städa...trista filmer..

Tips: Har inga braiga idag..!

Till alla mina livlinor: Ni är de som ger omtanken och värmen...ett ansikte! Era ord och eran varma omtanke tar mig igenom varje dag. Stolt att ni vill vara min vän... tack, vackra människor!