... ett ord som betyder precis det... att man vårdar någon anhörig. Jag är anhörigvårdare, och har varit det ganska länge nu. Men det är ett ord som jag ändå aldrig har kunnat förlika mig med riktigt... inte mentalt. Jag är ju hemma med min man... hjälper och stöttar honom i hans sjukdom. Jag är ju hemma för att jag inte heller mår så särskilt bra. Anhörigvårdare har alltid låtit så... så främmande. Ett anonymt generellt ord för någon annan som arbetar med att ta hand om någon nära... så har jag känt det! En arbetstitel för ett jobb som ska utföras... så har jag känt det! Fram tills nu...
De här senaste dagarnas försämring, oavsett om den nu är tillfällig eller inte, har fått mig att börja tänka och ta emot detta ord, anhörigvårdare, med helt andra känslor.... för nu har jag tappat så mycket, så snabbt av min Sven-Erik.... och dessutom, vilket är sorgligt och tungt att måsta inse.... jag håller inte på att orka! Vad som är än mer sorgligt och tungt.... Carolina far illa nu... vi ser en Sven-Erik som alltmer inte längre är min SE, och inte hennes pappa....
Nyårsdagen...
Usch, vad jag inte vill skriva alls!! Än om dagen har varit lite bättre idag... så är det nästan lika tungt ändå.
Jag var uppe tidigt och kokade kaffe. När jag senare gick ned för att väcka SE, så låg han vaken med kläderna på, och lampan tänd.
Jag frågade om han hade varit vaken länge.... "ja, jag har legat här", svarade han bara. (Men jag gissar att han har sovit med kläderna på inatt... och nyss vaknat! Men jag vet ju inte...!)
"Men varför gick du inte upp då" frågade jag.
"Nä, varför då?" svarade han bara.
"Ja, du kanske var fikasugen... men ta och kliv upp nu så ska jag bjuda dig på lite fika" sa jag huttere-duttan-glatt.
Sen.... var han nästan precis som igår... ett häftplåster på mig. Snurrade runt runt lägenheten och mig hela tiden.... gick och plockade i allt...
Ändå kändes han mera närvarande idag... jag kan inte förklara det riktigt... men mindre orolig, mer kontrollerad... sa och gjorde inte så konstiga saker... men ville hela hela tiden vara med mig!
Han har heller ingen som helst koll på vad som sker runt omkring honom, och vilka som finns här ( det har han inte haft på länge).... Jonas har varit här sedan igår... blåslagen och inte så pigg, chockad, och imorgon blir det beslut om det blir operation av kindbenet. Men SE frågar: "Var e Jonas.... jag har inte sett honom på flera dagar"? Jag förklarar för femtioelfte gången....!!
Ivanhoe... en favorit som jag har sett varje nyårsdag så länge det har visats på Tv... tror jag. Förr om åren brukade jag bänka mig i SE:s föräldrahem då vi alltid var där på nyår... och det var nästan lite heligt för mig att få se den filmen. Men jag fick oftast se den ensam, och alltid utan SE... han tyckte att såna där filmer var "skit"!
Nu, idag... satt han också med och såg den!! Jag frågade om han tyckte det var spännande... "ja, inte vet jag", var det svar jag fick. Men han såg hela filmen iallafall.... !
Lite konstigt kändes det... en film som jag vet att han tyckte var "skit", var nu helt ok att titta på! Men antagligen var det bara för att sitta med mig....!
Middag... soppa. För att även Jonas skulle kunna få i sig lite utan problem...! SE som sagt mindre orolig, men vid middagsbordet vart han helt plötsligt som ett litet barn, och skulle försöka skämta.... kiss- och bajshumor på barnnivå. Han tyckte han var rolig och skrattade gott åt sina tarvliga skämt... vi andra log ju bara lite dumt, och tittade på varandra. Men han hörde inte hur fel och dumt det lät.... han tyckte verkligen att han var rolig!!
Sen gick han och lade sig... trodde jag. Men han påstod att han legat och tittat på tv:n hela tiden...! Jag dippade i nästan två timmar på rumssoffan... behövde verkligen det!
Jag kokade kaffe... och Carolina och jag såg revyn med Eva Rydberg på tv:n. En trevlig stund hade vi..!
SE klev upp... och jag bjöd honom på fika. Sen såg jag hur trött han var... satt och gäspade hela tiden, så efter en stund vid dumburken så släckte jag tv:n och sa att vi skulle gå och lägga oss. Men det var nästan som om han inte alls ville gå ner.... och jag tänkte: "Gud, bara det inte blir som igår... då bryter jag ihop"! Han gick och plockade i hallen... gick och rakade sig... gick till kylskåpet... "men gubben, vi har ju nyss fikat" sa jag ändå så hurtigt jag kunde. "Men jag kan fika jämt" svarade han. "Ja, men vi kan ju inte hålla på att fika i parti och minut... och inte direkt innan man ska gå och lägga sig. Stäng kylskåpet nu... vi fikar imorgonbitti istället" sa jag som till ett litet barn.... och han gjorde det.
"Ja, nu ska man gå då.." sa han och gick till slut, äntligen ner! Puh!! Men jag fick inget godnatt och sov gott till svar.. trots att jag sa godnatt efter honom flera gånger....
Han stängde sin sovrumsdörr...
Jag satt kvar och hade lite uppesittarprat med Jonas och Carolina.... det är viktigt!!
Nu är jag så så så trött... efter en dag, som visserligen känts lättare än de senaste dagarna, men som ändå inneburit så mycket att bara orka vara...! Och en dag av insikt, och lite rädsla av att något har vänt nu... något som kommer att innebära förändringar på många sätt...
Ännu har jag inte hört någonting från hans rum... hoppas hoppas han sover!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Ja, vännen, det är många ord och titlar som sjunger illa och falskt i öronen på en... Ta bara sjuksyster till en man:)))
Förstår att det börjar vara ansträngt nu och att det tycks rulla på lite fortare än vad ni kunnat hänga med i...
Jag hoppas att det kommer en lösning på det hela och att ni får en och annan dag som åtminstone på ytan för er ter sig något mer normal än som det känns för er just nu!
Stora kramar, vännen min!
Söta gulliga Elisabeth, du och barnen måste få vilotid NU! Ett "vanligt" liv.
Det är inte längre möjligt att ha det såhär dygnets 24 timmar 7 dagar i veckan året om utan den minsta andningspaus eller avlastning. Du har redan nu gjort din kärleksfulla insatts, vårdat och brytt dig om. Nu är det andra som får ta vid och du får tid till återhämtning.
varma kramar
Tittar in för att ge dig en bamsekram så här på årets första onsdag! XXX o OOO
Att vara anhörigvårdare tycker jag är fint. Ja alltså, det är inget som någon skall gå och önska sig, det är inte så jag menar. Utan just detta ombryende. Man bryr sig om dem man älskar, när livet inte är som det har varit.Så när nu livet vände så som det gjorde nu för er, så tycker jag att du skall se ordet och innebörden av det som en fin sak du gjort och ställt upp för din make. Mer kärlek kan man inte ge.
Men det går inte hur länge som helst.
Nu går det inte längre. SE blir allt sjukare och behöver en annan vård än vad du kan och orkar ge.
Du får se det så att du överger inte SE om han flyttar. Du och dina barn finns kvar för honom, när ni vill. Men det blir mer på era villkor än på hans.
Tänker på dig
Kramar Nalle
Goa vännen min, jag lämnar min kram till dig idag.
Varma tankar till Er
Kram Elisabeth
Kram säger bara jag du vet att du finns hos mig :)
Hoppas dindag blir någolunda bra idag. Tänker på Dig/Er, Kramen till dig.
Vilket liv ni lever, du går hela tiden på helspänn...jag fattar inte hur du orkar, allting är så skört. Mysigt för dej att ha både Carolina och Jonas hemma hos dej.
Hoppas att det reder upp sej med Jonas också och att han piggnar snabbt på sig.
Stora varma bamsekramar till dej, och de dina. Kicki
Jag ser att du har det tufft, men jag vill ändå önska dig det: Ett GOTT nytt år!
Har läst här några dagar nu utan att kommentera, bara av den orsaken att jag saknar ord för allt det som händer er nu, vilken kris för er alla.
Mennog är ni i behov av hjälp, sök hjälp för att höra vad det finns för möjligheter, säkert väntan på allt sånt också som allt annat!
Kramar om.....Carina
Det låter som om det är riktigt tungt nu Elisabeth.... Men jag tycker att det lyser genom lite att du sakta håller på att acceptera att det snart är dags att lämna över till någon annan. Jag kan ju ta fel men det låter lite så i dina senaste inlägg. Det måste vara fruktansvärt att se en sådan total personlighetsförändring. Jag kan aldrig inse vidden av det. Bara ana pyttelite då min mormor blev väldigt förändrad av mediciner sitt sista år. Blev paranoid och så. men det är en helt annan sak för er.... Stackars lilla Carolina...Att behöva uppleva sin far på det viset. Kramar och pussar.
Jag förstår du har det väldigt jobbigt nu Elisabeth. Vad ska jag säja inte mycket.. Bara önskar du fick det bättre snart.. Anhörigvårdare är ett ord som jag inte heller riktigt kan ta till mig, men så är det ju egentligen..
Om du vill eller har ork och allt så titta inom till mig och se vad jag upplevde precis innan jul:-)
Kramar till dig det vet du.. Pözz
Jag läser och ryser. Skönt att du fick lite kvalitetstid med dina barn.
Kram/elli
Ja, jag förstår hur illa det låter i dina öron och hur jobbigt det kan kännas.
Och jag lider så med er allihopa när jag läser hur ni har det hemma.
En varm styrkekram från mig kommer här.
/Lallis
Du är stark!
Hoppas bara att du tar hand om dig själv också... finns det ingen avlastning för dig?
Kanske för en promenad, massage eller läsa en bok, något där du har tid för bara dig själv...
Ge inte upp, även om det är mörkt ibland. Men förneka inte dina känslor heller.
Du är bara en människa och ingen kan kräva mer av dig än vad du redan gör.
Jag håller på dig.
Kramar i massor!
Hej min vän vill bara tassa in hos dig och krama om dig! Jag känner mig väldigt ordfattig idag. Kramar tussegumman
Långsamt långsamt blåser det förändring. Du vet, det är tuffare än tufft. Men vi är många som sitter i ögonvrån och håller dig i handen. Kram
Även jag har kikat in till dig någon gång förut.
Så nyttigt för mig att se din och S-E vardag, samtidigt som jag träffat många i din situvation i mitt yrke som Uska på demensboende och nu är jag på en dagverksamhet där vi har många gäster i olika skeden i sin demens och som ännu bor hemma med sin Maka/make.
Mitt råd är sök hjälp i tid, allt för att få bevara din roll som hustru och inte endast vara vårdare.
Vi har bla. en man som är strax under 70år och som kommer till oss varje dag mån-fre.
Det gör att han får en rutin på dagarna och blir trött till natten, vilket är viktigt för båda parter.
Det är inte hemskt att söka boende i tid innan man själv är under isen.
Man kan ändå komma hem ibland till sin fru för att äta en god middag eller bara vara.
En stor varm kram från Carina
Tittar in så här på nattkröken och önskar SOV GOTT. Vet ju att du är sent i säng. Hoppas dagen varit hyfsad för dig. Många godnatt-kramar
Tack Elisabeth för Dina varma ord hos mej. Mycket glad och tacksam är jag för dom!
Livsblad...det där är såna ord som bara kommer, men som redan finns...
En känsla där, som om jag känner dej ~~~
Ja, du har rätt, min själ känner tydligt igen någonting i den livsvandring du gör nu.
Det är som faser i ditt vårdande av SE, och du har nu kommit fram till den fas där du kan ta till dej ordet anhörigvårdare.
Allting det du gör, det gör du av kärlek, och någonstans i den kärleken så växer sej kärleken ännu starkare, och ur den kraften färdas du vidare in i den nya insikten, och verkligheten i den känns inte längre främmande, kall, obekväm.
Anhörigvårdare...ja.
Mycket varm kram/Eva
Hoppas att du fått vila dig i dag! Kul att du tittade in hos mig. God natt...
Jag har läst ikapp här och... jag försöker hitta ord men allt känns bara fel.
Min spontana reflektion är; Hur länge tänker du orka utan en enda sekunds avkoppling? Det känns som... Å Elisabeth, jag är orolig för dig...
Kram
Skicka en kommentar