... och din papperslapp, men inte idag.
Tänk, att sådant som man i en annan tid bara knycklade ihop och kastade i papperskorgen, idag blir lagt i den lilla lådan där man sparar sina mest värdefulla skatter. Där hamnade de vackraste orden.... orden du skrev idag:
"ute med Pontus
Svmpa"
På en liten utriven pappersbit.... för att jag skulle veta.
Det var stort. Det var störst.... den lilla pappersbiten som låg på diskbänken. Du ville berätta vart du gått, du rev ut en pappersbit, du letade en penna, du skrev.... och jag stod där och läste högt för Carolina.... flera gånger läste jag det vackraste någon skrivit. Nästan vördnadsfullt tittade jag på detta mästerverk som jag höll i handen.... för mig kändes det så. För när sådana rader får en att gråta... ja, då är det bara ett mästerverk!!
För kan man inte längre lämna information, inte meddela sig, inte skriva.... inte lämna ett enda litet meddelande på över två år.... ja, då är det sannerligen ett största mästerverk! En stund av klarhet... en tråd som fanns där helt plötsligt.... då kan tårar få rinna hur mycket som helst av det vackraste man fått.
Tänk vad en liten pappersbit kan betyda... och min ska jag gömma i den lilla lådan!
..........
Det har varit en bra dag idag.... på många sätt. Som vanligt... men ändå med lite ljusare förtecken..
Dessa "braa" dagar blir allt värdefullare... då de sakta, men säkert blir allt färre. SE har haft en bra dag... då suger jag på den sockerbiten... för imorgon kan det istället vara den sämsta av dagar.
Carolina, SE och jag hade mysfikatjejfilm ikväll! Att jag och Carolina själva har mysfikafilm-kvällar nu är ju inte att tänka på....ja, det skulle ju isåfall vara när han har gått och lagt sig då... men jag tror att han är nöjd bara han får vara med. Sen om det är världens kärleksdravel-film... det spelar ingen roll längre!
Sov så gott alla änglar där ute....
Tillägg till natten: Det hann inte ens bli den sämsta av dagar... det blev en sämre natt. Gick alldeles för en stund sedan ner och skulle släcka på hans rum... hörde då att han var uppe, och gjorde vad? Jag stod kvar i trappen häruppe och lyssnade... och vad han höll på med vet jag inte, men han prasslade och stökade på därinne... var på toaletten... och småpratade för sig själv. Tills slut blir det tyst och jag hör honom snarka... då går jag ner. Han ligger med dörren öppen, och full belysning, och han ligger ovanpå sängen fullt påklädd.... och sover. Ryckningar i både armar och ben... och som jag står där så ser jag hur han börjar leta efter saker i tomma luften. Jag bara släcker och stänger tyst dörren och går.... jag är rädd att han vaknar!
Just nu så vet jag inte... men jag är lite orolig att han är uppe igen...!
Nu går inte det här längre.... man ska inte behöva vara rädd i sitt eget hem...! På måndag måste jag ringa geriatriken.... det här går bara inte!!! Gud, jag känner mig just nu rädd... rädd. Vem vet vad han kan hitta på!!
Får se hur det här går....
14 kommentarer:
Är glad för Din skull att Din man kan ge Dig lite glädjeämnen ännu. Små saker av lycka kan bli stora saker, när man vet att det är svårt för givaren.
Du kan inte ha det så här, det låter hårt, men så är det. Du måste kunna få sova lugnt utan oro någon gång.
Du är inte till hjälp för någon om Du faller samman.
Försök att få lite vila idag nu. Tänker på Er.
Kramar från Tummelisa
Tänk vilken glädje du fick uppleva idag, ett meddelande. Jag förstår att det måste kännas stort!
Ledsen för din skull att natten blev det omvända. Tänker på dig/er och skickar hjärte kramar
Kära Elisabeth, så underbart med orden på pappret ! Bevara den väl.
Sedan kommer oron igen.
Håller helt med dig. Det går inte längre. Låt det inte gå så långt att du inte kan hantera hans handlingar. Be om råd, på geriatriken.
Även om SE flyttar så kan ni ju ha den gemenskapen att ni går ut och fikar någonstans.Du kommer ju att finnas för honom ändå.
Det är ett för stort och tungt ansvar som ligger på dig nu.
Inte ska man vara rädd i sitt eget hem, du har så rätt i det. Du kan inte skjuta beslutet framför dig längre, tror inte det är bra varken för SE, dig eller Carolina.
Men naturligtvis förstår jag din vånda.Tänker på dig, kramarom, Nalle
Ditt inlägg idag ger många tankeställare, tänk så mycket som tas för givet.
Tänk att en papperslapp kan betyda så mycket, en lapp som man brukar kasta i soporna.
Förstår dig att detta är något stort.
Som du skriver, man skall inte vara rädd i sitt eget hem, där skall man känna trygghet och värme.
Du gör rätt i att ta kontakt Elisabeth, blir nog bra för er alla skall du se.
Önskar dig en skön lördag goaste vännen min
Kram
Förstår din oro, vännen! Det gå rnog inte att koppla bort även om jag önskar att det gick.
Skönt ändå med papperslappen som kanske väger lite och kan kasta lite ljus över allt.
Stora kramar vännen min och jag hoppas att er dag blir bra!!!
Jag har läst på några bloggar att du berättar om det ymniga snöfall ni har där "uppe". Tänk att vi har barmark och någon plusgrad. Det är nästan som vår i luften vissa dagar. Visst är det underligt - det här med vädret.
Hoppas resten av din natt blev lugn. Du tycks ha kommit fram till något slags beslut ang. SE. Förstår att du har oro för vad han kan hitta på i sitt oförstånd. Hoppas du kan få god hjälp på måndag.
Kram till dig och Carolina
Har ingen tid vid datorn idag men måste springa in och Krama Om dig min vän. Blir både glad, rörd och förtvivlad när jag läser om din fredag.
Hej!
Ja tänk att en liten pappersbit betyder så mycket o alla brev man skrivit o fått allt har jag sparat oavsett vad som står på dem det är tanken som räknas säjs de.
Anita
Först blev jag så glad för din skull. Så rörd över din förmåga att glädjas så åt det lilla... Och sedan blev jag så ledsen...samtidigt som jag ändå på något sätt tror att och har länge att det är dags att du får hjälp, men du måste vara redo att ta emot den och det kanske du är nu. JAg vet hur det är, man kämpar emot i det längsta och vill så gärna att det ska fungera ändå för när man tillåter någon att hjälpa till... ja då har man liksom tagit ytterligare ett steg mot det man inte vill...
Kram min goda vän.
Men oj va tufft ni har det nu,
tänker ofta på er.....hur ni har det. Kramkram från Carina
Det är värdefullt när man kan se det stora i det lilla. Tänker på dig i din oro ger dig en stor värmande kram
Så storartade ett par ord kan vara! Hjärtskärande lycka, säger jag. Ta väl hand om den lappen! Andra saker måste man våga släppa. Avskedet är oundvikligt.
Just det - du måste! Hellre nu än när det hänt något...
Å, jag uthärdar nästan inte att läsa .. jag minns precis hur det var när mamma var samma situation.
Denna ständiga oro och skräck.
Som att vackla omkring på nygammal is och ideligen plumsa i.
Skicka en kommentar