(Vår lille herr Pontus P...)
... ska jag åka och hälsa på SE på geriatriken. Jag gruvar... mycket! Hur kommer det att gå? Kommer han att vilja följa med mig hem... eller inte? Tänk om han inte ser att det är jag? Kanske han blir ledsen... arg... eller inte bryr sig överhuvudtaget?
Jag vet bara att från den stunden jag kliver in på geriatriken, så är det masken på! Min mask... glad som en lärka.... ljuga som en häst.... berätta om och om igen om varför han måste stanna kvar... göra honom glad... få honom att skratta... men först, först ska jag krama om honom länge... länge!! Men Gud, vad jag gruvar ändå....!!
Ikväll pratade jag med honom igen...
När jag berättade att jag nyss varit ut med Pontus P, så svarade han att "ja, jag hann inte gå ut med han innan jag for". Det är svårt att förstå, och det känns... att han inte ens vet att han har varit där sedan tisdag. Som vanligt berättade han, när jag frågade... att han inte fått någon säng, eller någon mat att äta. Men nu hörde han dem skramla med kaffekopparna... "så lite kaffe kanske man får" sa han. Men han mådde bra... och satt och såg "Let´s dance" på tv:n!
Lille herr Pontus P kan inte följa med.... hur ska det gå? Sen SE åkte till geriatriken har han inte lämnat mig en sekund.... han har t om följt med mig på toaletten! Från början gick det någorlunda, men nu.... jag gruvar för det också!
Carolina grät i duschen idag.... det var tufft att höra... mycket!
Nu ska jag försöka sova... energin är borta... tack alla änglar. Alla råd, stöd och tips... och all er omtanke om oss.... jag kan bara säga att ni är ljus i vår tillvaro nu. Jag hoppas ni alla känner, och förstår det... !?
17 kommentarer:
Har inga ord så jag lämnar bara en värmande kram till er.
I mina tankar finns ni alltid.
En stor kram till Dig!
Nu är det måndag morgon och ny vecka för dig att möta. Men ta en stund i taget och en sak i taget. Jag tror att det är enda sättet. Men det är bara mina tankar. Jag sänder all styrka jag bara kan till dig/er. Kramar...
Förstår rädslan du känner.....
men om det hjälper, och det hoppas jag, så sänder jag styrkekramar till dig.
Finns det ingen möjlighet att ta med vovven vid något besök?
Det är ju känt att djur är en bra terapiform.
mymim.blogg.se
Tror min kommentar hamnade lite fel. Det jag skrev till dig idag, men tror att kom in på något inlägg längre ned.
Men det ser du nog ändå. Min önskan är att dagen idag skall bli så fin som den kan bli. Att mötet er emellan skall funka på bästa sätt och att alla goda änglar är med när avskedet för idag sker.
Tänker på er !
Kramar från Nalle
Igår klippte jag ut ur tidningen några rader som jag tyckte var bra. Det är lätt att tycka men svårt att verkställa kanske.
Så här stod det:
Bär inte på framtida bekymmer
för då får du genomlida dem
två gånger.
Bär inte på gårdagens bördor
för de hör gårdagen till.
Tack för dina rara ord hos mig.
Allt kommer att gå så bra för dig vid kommande besök - det tror jag fast. Men jag tänker på dig och följer dig i mina tankar hela dagen. Kram kram
Det är tufft! Och att du med tiden kommer att vänja dig även vid det här, är ju ingen tröst i nuet. För det är nu det är svårt.
Du har ju inget val i det här, men det är inte heller någon tröst. Jag hoppas innerligt att du har någon utomstående att prata med, som kan stötta dig.
Kram på dig! Jag tänker på dig rätt ofta.
Elisabeth min vän ni finns i mina tankar. Önskar dig allt gott och ta hand om dig min vän! Jag förstår att det skär i hjärtat när ens barn gråter men jag tror det är bra att hon får ut det och att ni tillsammans kommer att må bättre allt eftersom. Ha det bra och många styrkekramar från Tussegumman
Jag tittar in som vanligt, försöker hitta ord till tröst men det finns ju inga.
Smyger ut igen och lämnar en kram. Du finns i mina tankar. Hela tiden.
Men vad stark du är som vågar dela med dig av ditt liv så här...ojoj..tårar rullar ned från min kind när jag läser din blogg.
kom in på din blogg via en annan.
vill ge dig å de dina en stor varm kram//Pernilla
kram kram kram...bara kram...
Tomheten måste verkligen kännas brutal. Tänk så mkt du gjort för din man i flera år! Det tar nog tid att ställa om sej för det har ju varit ni två i många år och nu är du själv. Konstigt! Tror att jag skulle känna mej halv ganska länge. Det är en stor sorg för han finns men ändå inte. Tänker på dej mkt! Stor och varm kram!!!
Pontus P är himla söt!
Har också pälsklingar härhemma, fyra hundar och fyra kattor :-)
Tänker på dej och din familj.
Det känns som om ett fönster står på vid gavel när jag läser det du skriver, och tomheten brer ut sej tillsammans med en aning frisk luft...ungefär sådär som om själen kanske vill smälla igen fönstret bara och ge upp...eller så andas in...försiktigt...för att orka vandra lite till...för att livet fortsätter...trots allt...
Kram från Eva
Att gråta är inte "farligt", tvärtom... Det är nästan värre att inte kunna gråta, så att C lättar på trycket är bara bra ;).
Hoppas så att det gått bra för dig idag. Men tror fortf att det är du som lider mest...
Varmaste kramen till dig vännen
Vilken himla sötis till hund. Jag förstår att även han blir förvirrad av det som hänt, det är inte lätt att vara hund heller...
Gör min vanliga kvälsrunda in till dig. Jag antar att i morgon är idag och att du nu har "klarat av" det som du oroat dig så för. Och att det inte var ritkigt så illa som du befarat. Jag sitter här en stund. Och du så bra att carolina gråter (att gråta är också en tröst även om det svider i ögonen). Men jag förstår att det är svårt att stå utanför och höra. Kram
Hej vännen.... Hoppas det gick bra när du var hos S-E idag..... Vill så gärna finnas för dig men känner mig alldeles maktlös.... Stackars Carolina.... Tur hon har en fin mamma. Försöker verkligen sända dig lite styrka i mina tankar. Kramar......<3
Skicka en kommentar