... på natten. Varje natt sitter jag här... ensam, uppkrupen i soffan, och med Bing Crosby och Nat King Cole som ständigt sällskap. Varför då? Jag vet inte riktigt... men det är alltid lättare att gå och lägga sig nästan drogad av trötthet... än att gå och lägga sig i vettig tid, och malet sätter igång! För det gör det...
Det malar och malar... tankar som inte vill tänkas slåss om utrymmet för att försöka komma fram... tankar som måste tänkas vill inte alls komma fram... och tankar som handlar om överlevnad, de kan man droga med trötthet! Så är det...
En konstig sak som jag märkt.... jag kan inte, vill inte, läsa något av mina tidigare inlägg. Varför då? De gånger som jag har varit tvungen för att jag letat efter en specifik händelse... det bara knyter sig... och jag vill bara slå igen "boken"! Det är som om jag inte vill minnas något av det jag skrivit... det gör bara ont istället!
Idag har det varit en "bra" dag. Jag har stökat på här hemma... och SE har varit glad, lugn.. och med mig hela tiden!
Jonas har varit bästa storebror idag...
Nu blev det pepp-talk med Carolina... viktiga saker som hon behöver prata om! Jag orkar inte skriva mer nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Du behöver tänka på dig själv...förstår dig o dina tankar som hoppar hit o dit! Hoppas du har utomstående hjälp att sortera upp dina tankar!
Men du kan inte sänka dig själv. Bättre ni har guldstunder ihop än att hela dygnet blir en pina.
Villken tur att ni har bradagar också ibland.
Förstår att du inte vill gå tillbaka och läsa vännen.
Tackar så mycket för ditt besök inne hos mig mitt i natten, det är alltid lika kul att läsa varje gång.
Önskar att ni får en bra dag, en snäll dag och jag lämnar min kram kvar här hos dig min allra bästaste vän.
Kraaaaaaaam
Det är underbart att ha en storebror. Så härligt att Jonas finns där för Carolina.
Jag förstår så väl att du inte kan sova och att dina tankar löper amouk. Men du ska se att det kommer att bli bättre. Inget är ju längre nytt för dig även om allt är lika sårbart fortfarande.
Söndagskram till dig och hoppas du kan dippa litet på eftermiddagen.
Först och främst är jag så glad att se att Jonas mår så mycket bättre nu att han kan vara ett stöd för sin syster. Underbart ! Att du vill inte gå tillbaka och läsa det du skrivit kan bero på att,när man skiver så kommer ofta sådana tankar upp i text som man inte vill tänka i sitt huvud.
Men orden envisas och vill komma på pränt. Därför tror jag att det är svårt att gå tillbaka och möta den verklighet som du egentligen befinner dig i. Samtidigt som när du blickar tillbaka så ser du också en annan verklighet än den du är i nu. Tiden går fort. Vips så är situationen en annan än vad den var igår.
Men skriva är bra. Sluta aldrig med det.
Att få tankar i balans är svårt. Ofta är det ju de tankar som man inte vill tänka som pockar på uppmärksamhet, och det man bör tänka står bakom och inte kommer fram. Men kanske är det så att de tankar som borde vara mest aktuella att ta itu med, inte riktigt har mognat hos dig själv. De känns inte helt rätt.
Låt det ta den tid det tar. Kanske det är så att du orkar ett tag till. Bara du vet.
Tänker på dig
Kramarom
Nalle
En uppmuntrande kram till dig..att läsa är att förstå, att ta till sig de ord som kommit ut, och som var nödvändiga att få ut, så känner jag ibland..och tårar rinner hos mig emellanåt, när jag läser det jag själv skrivit. Det är ett arbete, med sorgen, med glädjen, med livet, som skall tas om hand om, en dag när man orkar..och OM man vill förståss..Det kanske inte alls är betydelsefullt, att återvända till det som gjort ont heller..Det kan vara bättre att se läget, idag, och framåt, och skippa det som varit. Det är ändå förbi, i dag är idag, och varje människa gör det den förmår i sin stund, i morgon är det nytt..oskrivet, ingen vet, ingen behöver veta..det är en ny dag. Stor kram och försök, bara vara..ps..jag är själklart tacksam om du skriver både här och i mailen..men jag är mest tacksam för att du orkar en dag i taget! Det betyder allt just nu för mig...känn det!:)
Jag känner igen det där - jag skriver pappersdagbok varje morgon, helt utan censur, och jag vill aldrig läsa vad jag skrivit... Det roliga skriver jag i bloggen, och det mindre roliga skriver jag där.
Skönt att du får en lugn dag lite då och då. Du skulle behöva många, tror jag.
På något sätt så är det väl nattens tystnad som man kan reflektera. Du har ju mycket att stå i på dagen har inte möjlighet då de gäller att ro hem dagen och att överleva den. Skönt att höra att dagen varit mer hanterbar! Skönt för Carolina att hon har sin bror Jonas att prata med också, och sin fantastiska mamma som verkligen tar sig tid att tala med henne då hon behöver det. Vilken gåva med sådana fantastiska barn. Ha det gott min vän/Kramar Tussegumman
Var dag har nog av sin plåga, säger ordstävet. Då vill man så klrt inte fylla på med de andra dagarnas plåga också. Jag skrev lite dagbok under en tid när man blev mer och mer dement. Jag orkade inte heller läsa - det blev så tungt och så förfärande tydligt hur illa det var ställt. Läste jag inte kunde jag förtränga och inbilla mig att den här dagen är ändå rätt OK. Men det var ändå skönt att få skriva av sig tankarna och sedan ta itu med nästa dag. Så bra attdu har hittat ett sätt att få lite egen tid - även om det är på bekostnad av sömnen. Kram. Sylvia
Man kan behöva lämna bakom sig. Inte älta det som var. Du har nog med det som är men en ventil är bra att ha. Där men kan pysa och pysa.
Slask och tö här i Emskede. Som en blöt filt. Man vill bara kura inne i värmen. Kram
Jag förstår precis hur du menar, när jag tömt mig och skrivit av mig vill inte heller jag läsa vad jag skrivit senare.
Hoppas att du får lite lugn och ro omkring dig. Jag kan bara ana vad du går igenom men tror mig förstå att du har stora beslut att ta och som måste få mogna och värka fram. Kanske är den processen en väldigt svår tid, innan bitarna fallit någorlunda på plats.
Tänker på dig och gläds åt att du har gott sällskap på nätterna av Nat och Bing. :-)
Sänder mina varma tankar till dig..
Har haft en förälder med samma sjukdom.. känner igen mig i så mycket du skriver..
//Eva
Mina tankar är hos dig min kära Vän!!! Orden finns dock inte som vanligt än. Men de kommer. Pärlorna får min uppmärksamhet än så länge. Kramar till dig...
När jag läser Din blogg gråter jag, men jag måste ändå fortsätta läsa. Är tvungen att läsa om hur Du och Dina barn klarar Er.
Att behöva se sin älskade bli en annan människa är nog det värsta som kan hända någon. Att inte få gensvar på det man är van att kunna prata om.
Jag tänker på Er.
Kraaam
Du har så rätt i det också, det är lättare att sova gott när man är jättetrött!
Det låter också sunt att du inte vill gå tillbaka och läsa bland gamla inlägg.
Carpe Diem är ju det som gäller!
Att det sedan är mycket bra att du skriver denna *bok* är en annan sak det.
Kram i natten/Eva
Jag läser allt du skriver, men saknar i dagsläget ork att skriva någon längre reflektion och kommentar - men läser och tänker gör jag. Du och er familj finns i mina tankar varje dag. Du har lärt mig så mycket om lidandet . Tack.
Många kramar
Skicka en kommentar