(Carolina juni 2007 skolavslutning )
... igen! En dag ska jag se henne skratta så här igen.... varje dag!
Tjuvkikar in på hennes blogg.... och ser det korta, men effektfulla inlägget, om hur hon upplever allt nu! Nog för att jag vet... men hennes bokstäver gör mig än starkare i min beslutsamhet att nu är det hon som gäller....!!
Nu fixar vi det här, gumman! Det är skakigt... men vi har varandra!
Jag älskar dig... och jag finns här...jag ror den här båten i land! Var så säker!
..........
Blev lite stressig morgon... morgonmysfika med Carolina, ringde två viktiga samtal, hoppade i duschen... o så ringde kuratorn från geriatriken!!
Men vi har, trots det, haft en underbar dag... jag och SE. Trots att luften alldeles gick ur mig när kuratorn ringde och berättade att det hade blivit någe strul med hans läkare på avdelningen. Men det kändes ändå ok, ( jag hade inte hunnit börja "operation övertalning" med SE heller, tack och lov..) för alternativet hade varit att kalla in en annan, för SE okänd, läkare! SE har ju inget minne av "sin" läkare, som vi har träffat några gånger... men jag vet ju att det är en mycket mycket pedagogisk och bra läkare.. och som känner SE väl! En trygghet som SE kommer att behöva mycket nu... och speciellt imorgon!
SE och jag fikade.. och läste dagstidningen tillsammans...!
Vi tog en promenad bort till Myrorna med lite "skrot"... och gick sedan vidare mot Coop, där vi bjöd oss på en korv med bröd... "bästa idag" sa SE. Handlade lite...
Men sen på hemvägen... då förstod jag att besöket på Coop blivit tröttsamt för honom. Än fast det var ganska lite folk där så sa han: "vilket jävla folk, som myror överallt.... å bara trampa på tårna..."! En liten stund senare sa han samma sak igen... o jag höll med honom. "Ja, det var mycket folk idag... förstår att du blev less" ljög jag. Då svarar han: "Ja, du vet det var mycket här i Stockholm..."! "Ehh...jaha! " var det enda jag sa. För vad skulle jag ha sagt? Sen sa han säkert 10 gånger innan vi var hemma: "Vad skönt att komma hem..."! Så... jag förstod att det blev helt enkelt lite för tröttsamt för honom idag!
Han gick och vilade.... och jag tog Pontus P på en promenad upp till mamma och pappa. Behövde jag... ! Vi pratade lite om SE, och vad som ska hända imorgon...! Det kändes som om vi pratade om någon helt annan SE... och någon helt annan Elisabeth som ska fara med sin man... till en geriatrisk klinik. En geriatrisk klinik... jag har svårt att ta in det!
Hem och fixa middag... SE vilade inte länge alls! Han ville vara med mig i köket när jag lagade maten... och han hjälpte mig att duka. Men man får hela tiden tala om hur många vi är som ska äta... och vad han ska ta fram. Men det är ok... vi hade en trevlig stund där i köket också!
Carolina kom hem från skolan... hon har gjort det fantastiskt bra! Hon har ingen vidare håg för skolan nu... vilket är förståeligt... men hon kämpar på!! Men jag har lovat att hon får stanna hemma från skolan om hon skulle behöva!
SE gick och vilade... men jag är inte så säker på att han gjorde det! Han klagar ofta nu över hur trött han är... men sen verkar han inte ha någon ro i kroppen att vila! Det är stor skillnad nu, jämfört med före jul, känns det som!
Jag dippade på soffan.... en timma. Behövde det, kan jag säga!
Kvällen som utan luft... både jag och Carolina kändes alldeles slut på! Vi såg "Simon och Tomas" tillsammans på tv:n... sen var det godnatt för henne. Jag och SE fikade tillsammans, och slötittade på dumburken... och tittade på gamla foton från vårt bröllop. Men han instämmer mest i allt det jag berättar... är tyst... och hittar inga egna trådar. (Ibland gör han ju det, men oftast hittar han bara på något att säga... och som inte alls stämmer överens med hur det verkligen var!)
Nu är det godnatt... hoppas jag! Gruvar imorgon....
7 kommentarer:
Det kommer säkert att gå bra idag även om du nog kommer att känna dig "halv" ett tag framöver. Jag tror inte det är så lätt att komma ner i varv efter att ha levt som ni har gjort. Men en dag kommer ni dit, lugnet lägrar sig och då känns det helt rätt.
Vi är många som vakar över er med värme och omsorg!
Många kramar från norr!
Åh så fin hon är er Carolina! En mycket kärleksfull och omtänksam mor har hon också. Tur att ni har varandra i det som komma skall. Jag tänker på er båda och sänder så mycket positiv energi jag bara kan. Styrkekramar i ziljoner...
I dag går mina tankar till er!Kram!
Kära Elisabeth. Jag tycker det är skönt att läsa ditt inlägg här på bloggen idag. Det präglas av en optimism - en insikt, som inte funnits där förut. Att detta kommer ni klara. Både Carolina och du. Carolina är så söt, verkligen en fin tjej att vara stolt över.
SE klagar över sin trötthet. Det kom bara en tanke för mig att tröttheten kanske står för något annat. Han har ju svårt att förklara hur han mår. Kanske "trötthet" istället betyder att det är jobbigt. Det är jobbigt att vara SE nu. Bara en liten tanke jag fick.
Goa Elisabeth jag är med dig i dag, din svåraste dag i livet. Det kommer att gå bra. Kramarom Nalle
God morgon vännen.... Du finns i mina tankar idag....
Varma kramar <3
Jag förstår "paniken", förstår?...fel - vaddå förstår? Jag känner igen känslan, känner den rent fysiskt - det FÅR INTE hända mitt barn något.
Min son hade astma, så jag känner verkligen igen känslan. Hoppas sonen är hemma igen, utan för stora "skador" denna gång... :)
Håller tummarna för att det ska gå till synes smärtfritt idag, att få ha ett lugnt avsked på näthinnan, är mycket värt. För det blir ju trots allt DU som kommer att bära det med dig, SE minns det förmodligen inte.....
Hälsningar från en okänd vän
/Lena
Ja, så ska det bli! Du ser väl inte ut som en ko heller! ;-) I och för sig gillar jag kor, men...Hoppas att det gått bra för er i dag nu. Håller tummarna och knäpper mina händer.
Skicka en kommentar