... måste det bli så! Insikten i detta vaakum där jag befinner mig nu har börjat,
och de har inte ringt från geriatriken idag. Jag sitter kvar på månen..
Jag orkar inte skriva något mer ikväll...
Tack och godnatt alla änglar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Ord är alldeles för små nu, men jag önskar att jag kunde byta med dig för ett litet tag. Ge dig lite vila, glädje och värme. Önskar att du slapp bara för en liten stund, tänka på det som skall komma. Nu går ju inte det, men jag tror, och hoppas att du vet att vi är många som tänker på dig, som önskar att du slapp gå igenom allt det sorgliga du tvingas uppleva nu.
Månag varma kramar
En väldigt vacker bild har du funnit till det tragiska som håller på att ske. Jag vill skriva något klokt, något som hjälper dig. Men de orden finns inte. Men mina tankar finns hos dig...alltid!!! Styrkekramar...
Hej vännen. Jag tänker som du när det gäller utmärkelser.... Men jag har inte såå många som jag kommenterar hos och har "relation" med och därför kände jag att jag kunde göra det. Och jag fuskade ju lite och tog fler an tio:) Ha en fin dag....Kram
Kram kram kram och varm kram vännen
Jag gör dig sällskap på månen för jag tycker inte att du skall sitta där ensam.
Ladda batterierna för det behövs mer än väl inför detta stora du skall genomgå.
Det blir säkert bta för er alla, det ska bli det.
Skickar en varm kram till dig vännen
Kraam
På ett sätt är ni redan där, eller hur. Ni är två plus en. Kanske är det han som sitter på månen.
Jag väntar med dig. Det finns få saker som är så pressande som att vänta, vänta på att telefonen ska ringa. Då hänger allt ännu mer i luften, tillvaron saktar och man väntar. Här kommer en stor kram från ett regnit och blåsigt Enskede.
Hittade till din blogg av en ren slump men blev sittande här ett bra tag, jag kommer absolut att titta in igen. Det du skriver om och din/er situation berör, jag gråter då jag läser... Du är otroligt stark!
Önskar jag kunde ge dig en stor uppmuntrande kram...
Sköt om dig!
Kära Elisabeth. Du har säkert insett för mycket länge sedan att denna dag kommer.Förr eller senare. Då tre skall bli två.
Men jag tror fortfarande att känslan hos dig är att du överger SE. Så är det ju inte. Du hjälper honom. Och du hjälper hela familjen, till att må bättre.
Det här kommer att gå bra ska du se.
Ha inte dåligt samvete för att tre skall bli två. Du hjälper honom av kärlek, du ser till att Carolina inte behöver vara rädd i sitt eget hem. Du behöver inte vara rädd för din egen del, eller att SE skall göra något "dumt". Hela situationen kommer att bli mer avslappnad för er. Och han kommer ju att komma hem igen, de dagar han kommer vistas hemma.
Sitt på månen du ett tag till. Tror du behöver det lugn som det är där, bortsett från dina oroliga tankar som hela tiden kretsar i ditt huvud. Jag sitter gärna bredvid dig om du vill.
Du har gjort så mycket en lång lång tid för din älskade man. Det är dags nu att andra får ta över.
Kärleken till SE kommer bestå i ditt hjärta och det är den som styr ditt handlande. Tänk så. Det är av kärlek att tre blir två just i detta läge ni befinner er i. Något annat skulle varit fel. Tänker på dig
Kramarom, Nalle
En känslofylld bild visar du av mamma, pappa, barn -händer. Dom finns kvar där trots allt som händer runtomkring. Du är inte ensam - vi är många här hos dig som värnar och håller om. Mina tankar är hos dig vännen. Kramar
Hittar inga ord, vill bara att du ska veta att jag är med dig.
Kramar från Bodil
Jag kommer och sätter mig bredvid dig en stund om det är okej. Jag kan lyssna. Länge. På det som behöver ut. Eller så sitter vi bara tysta och andas. Lugnt och stilla.
Du är den viktigaste personen i ditt liv! KRAM!
Elisabeth.
Det ni går igenom måste höra till det allra svåraste i livet.
Att mista någon som ändå finns - den känslan går aldrig att förklara med ord.
Kramar till dig från mig i Bollebygd
Men åhhh vad jag är glad att jag kunnat glädja dig och SE, det känns så fruktansvärt skönt skall du veta.
Om ni hade bott närmare skulle jag tagit med er på en tur i bilarna med glädje.Vi kunde åkt över Öresundsbron till Köpenhamn, fikat på en mysig restaurang.....
Ha nu en riktigt skön dag, kram till Dig SE och Carolina.
Finns hos dig...o väntar tillsammans.
Varmaste kramen
Kram vännen...Jag håller dig sällskap på månen... I mina tankar.
Kram <3
Svårt att inte känna sig ensam i Din situation. Ta beslut och försöka ordna allt till det bästa för alla, själv.
Min enda tröst är att vi alla som skriver till Dig tänker på Er och känner med Er, alltid. Man kan inte helt sätta sig in i en annan människas situation förrän man varit där själv, och kanske inte då helt heller. Alla känslor och tankar man har är självupplevda.
Försöker genom tankar ge Dig styrka och ork.
Kram Tummelisa
Men va glad jag blir att du hälsar på mig,tar det som ett tecken att du kanske är piggare idag.
Kanske du fått samtalet du väntar på, hoppas det iallafall.
Svårt att kommentera hos dig nu för allt man skriver känns så hopplöst "platt" tycker jag.
Men du finns i mina tankar ofta ska du veta.
Kramar om, Carina
Min värmande "Yllefilt" lämnar jag till dig.. säjer bara så:-)
Kram*
Skicka en kommentar