Jag tror det är bara bra du skriver av dig Elisabeth lilla forsätt med det, för det kan ju hjälpa så många andra oxså som är som i dina kläder. Ha de gott vad du nu än har för dig.. Kramar
Vackra blommor av din söta Carolina. Ett fint minne, såna som man vill ha många av. Men så blir det inte alltid. Dock med en ny dag framför sig, skapar vi nya förutsättningar. Varje morgon vaknar vi med de bästa förutsättningar men under dagens lopp sätts vi också på prov många gånger. Inte konstigt om vi felar - vi är ju inga urverk som tickar på - vi är bara människor. Men det räcker.
Du har ett så otroligt rakt, varmt sätt att berätta om dina tankar och känslor...och samtidigt så fångar du in en målande bild av SE så att jag kan följa dej genom den svåra emotionella smärtan och dom små glädjeögonblicken...det är mycket få förunnat det!
Och jag instämmer med *kaffebönan* i hennes kommentar här ovanför.
Jag förstår att det sitter kvar i ditt hjärta men samtidigt var det en reaktion från dej som du måste få släppa ut. Jag tycker att du är den bästa fru som din man har fått! Vet inte om jag hade klarat av den situation du är i. Stor kram till dej! Underbara blommor du fick av din underbara dotter!
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
7 kommentarer:
Jag är säker på att han förlät i samma stund som han glömde det!
Exemplet visar mig väldigt tydligt att du har nått en gräns där du måste få leva ditt eget liv. Vilket inte alls innebär att du överger honom.
Jag tror det är bara bra du skriver av dig Elisabeth lilla forsätt med det, för det kan ju hjälpa så många andra oxså som är som i dina kläder.
Ha de gott vad du nu än har för dig..
Kramar
Så vackra rosor, du är värd ett stort fång av de vackraste rosor i världen.
Kram min goa vän
Vackra blommor av din söta Carolina. Ett fint minne, såna som man vill ha många av. Men så blir det inte alltid. Dock med en ny dag framför sig, skapar vi nya förutsättningar. Varje morgon vaknar vi med de bästa förutsättningar men under dagens lopp sätts vi också på prov många gånger. Inte konstigt om vi felar - vi är ju inga urverk som tickar på - vi är bara människor. Men det räcker.
Många hålla om kramar XXX o OOO
Ljuvliga blomster!
Du har ett så otroligt rakt, varmt sätt att berätta om dina tankar och känslor...och samtidigt så fångar du in en målande bild av SE så att jag kan följa dej genom den svåra emotionella smärtan och dom små glädjeögonblicken...det är mycket få förunnat det!
Och jag instämmer med *kaffebönan* i hennes kommentar här ovanför.
Kram genom grådiset från Eva
Vilka vackra rosor min vän! Vad härligt att bli bekräftat på ett sådant sätt av sin älskade dotter/Kramar tussegumman
Jag förstår att det sitter kvar i ditt hjärta men samtidigt var det en reaktion från dej som du måste få släppa ut.
Jag tycker att du är den bästa fru som din man har fått!
Vet inte om jag hade klarat av den situation du är i.
Stor kram till dej!
Underbara blommor du fick av din underbara dotter!
Skicka en kommentar