... ska jag skriva om nu. För att aldrig glömma den vackraste och svåraste stunden... som idag var så vacker att jag kunde ha sagt: "Nej, du gubben... nu skiter vi i det här... nu åker vi hem"! Gud, vad jag hade velat göra det.... åh, gud vad det blev tufft... jag kunde inte ens hålla tårarna borta när vi satt där... och han bara ville kramas.
Han satt ute i dagrummet och läste tidningen när jag kom. Han såg lite frågande på mig...
"Hej gubben, nu kommer jag och hälsar på dig" sa jag hurtigt.
"Jaså du, jaha..." svarade han, lite osäkert.
"Ja, men vi kan väl gå in på ditt rum...?" frågade jag, fortfarande lika hurtigt.
När vi kom in på rummet så kom han fram till mig där jag stod... och tog omkring mig... och ville kramas. "Vad jag har längtat efter dig, mycket mycket" sa han. I den sekunden, i den kramen.. då ville jag bara dö där... dö där med honom. För så svårt var det att höra honom säga det...
Sen så satte vi oss på sängen... och han ville fortfarande att vi skulle kramas. Så sa han: "Jag älskar dig".... och så tittade han allvarsamt på mig, och all all all hans kärlek och längtan kunde jag se i hans ögon då. Ni vet... då ville all all all den kärlek och längtan som jag har till honom bara ta honom under armen och ta med honom därifrån. Å det här var något som fick mig att totalt tappa all hurtigkajsastyrka som jag någonsin ägt... jag börjar gråta.
NEJ... tänker jag. Inte gråta... inte nu.... paniken... han får inte se hur ledsen jag är... svalde det hårdaste jag kunde... o så sa jag... "du vet hur blödig jag är... jag gråter för allting nuförtiden... igår tyckte Carro att jag var hellöjlig som satt och grät över en film... du är en töntmamma, tyckte hon...!" Sa jag så hurtigt jag någonsin kämpat mig till... och han skrattade gott när han hörde att Carolina hade kallat mig töntmamma.
Sen ringde vi till hans mamma... och han pratade en bra stund med henne. Skrattade och frågade henne flera gånger hur hon mådde, och vad hon gjorde. Och naturligtvis pratade de om vädret... det gör de alltid! Till slut så sa han: "Ja, det var kul att höra rösten på dig". Jag vet att det värmde hennes hjärta mycket...
Hela tiden medan han pratade med sin mamma, så satt jag bredvid honom på sängen och strök honom över ryggen. Sedan han hade lagt på luren... så sa jag: Nej, men vet du gubben... jag måste nog fara snart... men jag kommer hit med fika på onsdag... då kan vi mysa du och jag... blir det bra? Du vet, jag har lite bråttom för pappa ska skjutsa mamma på terapibadet... men blir det bra att jag kommer på onsdag då?"
Han svarade: "Kommer du då... lovar du det? Är det säkert... du vet.. du får ju aldrig lämna mig..."!
"Sven-Erik Ingelsson... jag har varit gift med dig i 23 år... tror du att jag någonsin skulle lämna dig? Jag älskar dig mer än mig själv... du vet, jag är hälften av dig... och du är hälften av mig... så du och jag vi är ju som ett team... så på onsdag så kommer jag med fika och baluns".... svarade jag låtsasskällande och hurtigtkajsaaktigt.
"Säg du det...!" svarade han, och lät trygg i den förvissningen. Trygg och glad...
......
När han stängde sin dörr.... han hade varit både glad och lugn under hela mitt besök... men han ville kramas... han längtade efter mig.... han saknade... var inte ledsen... ville bara ha mig nära....
Jag grät när jag gick ut... jag grät i bilen hem.
......
Det blev ingen packning idag... jag orkade inte.
Hade tänkt köpa banankartonger på Coop... pappa skjutsade mig dit, men mitt i valet av vilket salt jag skulle köpa så kände jag bara att... nej, jag orkar inte mer idag. Jag orkar inte ens prata... för då vill jag bara gråta. Jag vill bara vara nu...
......
Jag älskar dig Jag älskar dig Jag älskar dig Jag älskar dig Jag älskar dig Jag älskar dig Jag älskar dig Jag älskar dig.... Sven-Erik. På onsdag kommer jag med fika...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Kära Elisabeth. Så svårt du har det. Men kom ihåg att kramarna kan ingen ta ifrån er, inte ens en dum sjukdom.
Tänker på dig. Nalle
Kärleken övervinner allt, utom smärtan att vara skilda åt.
Jag lider med dig när jag läser det du skriver & jo jag blir rädd också...... för att någon gång skulle behöva genom lida det du/ni gör.
Om jag bara hade en bön tillgodo med lovnad om att den skulle uppfyllas, då hade jag bett om att din SE blev frisk & fick komma hem.
Men vad hjälper vel mitt önske tänkande dig, du lever i verkligheten..... & den kan vara nådelös.
Ni är i mina tankar alla 3
Varm kram Sessan
Oj, oj, oj.... Tårarnar rinner nerför mina kinder när jag läser dina starka ord. Du förmedlar din känsla rätt igenom skärmen och in i mitt hjärta. Så vackert och så sorgligt.
Er kärlek kan ingen ta ifrån er! Den är starkare än allt.
Ta hand om dig! Stora omtankes kramar.
Vilken tuff men ack så härlig stund ni verkade få tillsammans! Det måste vara oerhört jobbigt att dra på sig masken och vara den hurtiga frun..... Tänker mycket på dig/er.
Soliga styrke kramar från Ugglan
Jag saknar ord Elisabeth. Men jag lyssnar och tänker på er.
Du söta lilla Elisabeth med alla dina starka känslor och din saknad efter din käre, käre make.
Mitt hjärta blöder för dig och jag fick tårar i mina ögon när jag nu läste ditt senaste inlägg. Krama och var nära - det gör gott för er båda två. Du har det så svårt min vän och jag bara önskar allt gott i världen för dig. XXX o OOO
Jag föstår att du ville ta honom under armen och gå därifrån! Kram/Kajsa
Ojoj, nu sitter jag och gråter på jobbet. Det känns ju som att det nya boendet är väldigt bra för honom. :)
Vilket värdefullt besök. Skickar en hälsning till dig.
Skickar inte många ord men många styrkekramar.
Kram till Er alla
Det var sorgliogt att läsa men härligt ändå. Härligt att han känner igen dig och är glad att du kommer; härligt att ni kan känna kärlek och är så nära varandra och härligt att han verkar triva med tillvaron trots allt.
Men det är så svårt för dig och Carrolina - ni är mina hjälitar, som kan hantera allt så klokt och bra och mänskligt.
Jag kan inte ens sätta mig in i er situation och säga att jag vet hur det känns
Kramar, vännen...
En så blandad stund det måste ha varit för dig. Sorg över att inte kunna ta med honom hem och skönt att få vara omsluten av hans famn. Det är verkligen tunga stunder du har att leva med. Styrkekramar...
Skriver som Isabelle, du förmedlar dina känslor rakt ut till oss, jag sitter här och gråter med dej och orkar inte tänka på hur det skulle vara att inte få ha sin älskade bredvid sej, men fy va fort allt kan förändras.
Jag är glad att få vara en del av ditt liv här på bloggen..
styrkekramar till dej min vän.
Kära lilla du, nu var det ett tag sedan jag kommenterade men jag läser varje dag. Jag skrattar och gråter med dig, idag faller tårarna. Du skriver så orden går rakt in i hjärtat...
Många, många kramar till dig!
Kärleken är störst av allt.
Sänder dig min styrkekram...
Kram vännen
Så är det då onsdag idag och du ska få träffa din SE och ni ska ha en stund med riktig gofika kan jag tänka mig. Jag önskar av hela mitt hjärta att det blir en riktigt fin stund. Styrkekramar...
Wow, så häftigt! Gud hör bön.
Skicka en kommentar