... blåser hela tiden nu. De har blåst länge... och ibland ganska hårt.
För tre år sedan... i april månad... då visste jag ingenting om de vindar som var på väg. Bara en liten bris som viskade att något hade börjat... och sedan kom de. Förändringens vindar... som ibland nådde orkanstyrka.
De blåser kallt...
...
Inatt var det tungt... saknaden... att inte SE var här... det kändes overkligt, främmande, sorgligt, ... och så ensamt. Som ett stort, tomt hål i ens inre... och det var svårt att sova.
Som ett eko var känslan kvar när jag vaknade... och det var tungt att kliva upp... mitt i smörgåsen höll jag på att börja gråta... och ute hängde de gråaste molnen.
Ett djupt andetag... styr bort det... tänk bara på det som måste göras nu...
Det blev ju bättre sen... som om banankartonger... sortering... tvätt... nedpackning... sopsäckar... var vad jag behövde just då.
Så har hela dagen gått... och just nu känns det bra att jag kunde styra bort morgonens, och nattens känsla... för annars hade jag antagligen bara gått och lagt mig, dragit täcket över huvudet... och inte velat nåt mer.
Mamma och pappa bjöd på middag... tack snälla! Jag hade nog inte orkat sno ihop något ätbart alls idag...
Men nu ska jag snart gå och lägga mig, och dra upp täcket, åtminstone till hakan... för nu är jag helt slut på! Å jag hoppas jag sover lite bättre inatt...
......
Snart går flytten från Himlastigen till Gustav Garvares gata... och jag undrar när dessa förändringens vindar ska avta... och när vi ska landa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vännen, hoppas att du får sova gott inatt.
Kramkram
Ja det är svårt när man inte vet att vinden ska komma (eller orkanen i ditt fall) och inte när det ska sluta blåsa. Jag är glad att du och Carolina kan hålla varandra i hand då det blåseroch även de stunder då solen skiner på er. Styrkekramar...
Du är jätteduktig som packar, tvättar, rensar och får ihop hela flyttandet.
Jag tycker det verkar som om detta med flytten håller uppe dina tankar och att de går åt det mer positiva hållet. Allt med att SE inte är hemma längre är fortfarande så nytt. Men det blir lättare ju längre fram tiden går. Tro mig.
Kramar om dig söta Elisabeth och känn mina varma tankar till dig.
Skickar många styrkekramar.
Kära Elisabeth. Det gäller nästan att bli vän med sina känslor. Känslor som växlar fort. Men att komma till det stadiet då man kan "välja" om man släpper fram gråten eller ej, då har man kommit långt. Jag tror inte att du med detta kväver din gråt. Du håller på att ta ett stort steg framåt. Ut i något som för tillfället är nytt och främmande. När det stora steget landar i den nya lägenheten, så ska du se att det kommer bli bra där. Jag önskar dig och Carolina Stort lycka till.Kram Nalle
Hoppas att det snart bara kommer små fläktande brisar till er, ni behöver ingen mer hård blåst!!!
Kramar
Jag hoppas du kan få lite styrka med flytten...och att du fått sova bra inatt, kramen
Jag håller med Caroline, ni behöver ingen mer hård blåst...bara ljumma varma fläktar då och då.
Mycket ljus, mycket värme tro och hopp!
Kramar från Marskatten
Den kommer antagligen att avta succesivt. Du kanske inte ens märker att det, helt pötsligt en dag inser du att det faktiskt är vindstilla. Men nu är det ju så att vinden tar nya tag ibland. Men kom ihåg att alla förändringens vindar inte är av ondo. Du kommer att råka på många fler under ditt liv både goda och mindre goda.
Jag önskar dig en riktigt skön vila i natt och många nätter framöver.
Kram
Smyger lätt på tå och viskar god natt sov gott och dröm vackert min vän
Kram
Skicka en kommentar