Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Det där låter mysigt. Vilka underbara ord du har. Gofika. Hihi.
Ha en underbar dag med SE !
Kramar Nalle
O, så jobbigt det måste vara för dig! Han ser ju så ung och trevlig ut, din SE. Hoppas ni får ett bra fika.
Så härligt uttryckt! ...bli vackrare, inte bli vacker. För det är han ju redan i dina ögon :-) Kramar...
Hoppas ni fick en jättefin vårdag tillsammans!
:-)
Skicka en kommentar