hade det gått idag. Han skjutsade mig ut mig till "Sjöjungfrun"... det som ska bli Sven-Eriks nya hem. Han skjutsade mig så att jag fick handla. Mamma bjöd på fika emellanåt...
De försöker nu... att hjälpa... att underlätta... och jag tar emot med ödmjukhet och tacksamhet... för hur skulle jag annars klara det här? Men jag känner också... ett dåligt samvete... och en jag-skulle-egentligen-inte-behöva-be-dem-känsla! Att mina föräldrar, där både ålder och krämpor tagit ut sin rätt... att de måste hjälpa mig dra ett sådant här lass... när det skulle ha kunnat finnas andra... det känns tungt.
Carolina har skolan... Jonas jobbar natt... och kvar för packning och flyttning finns jag och Pontus P. Å en hund är ju inte till så stor hjälp just nu kan jag säga....
Så tack snälla mamma och pappa... utan er, just nu... så vet jag inte hur det här skulle gå! Jag vet verkligen inte....
......
Det är bråttom nu.... bråttom med allt! Idag ringde de från "Sjöjungfrun" och ville att jag skulle komma dit och titta på SE:s nya boende. Tack och lov att jag kunde ringa och fråga pappa om han kunde skjutsa mig... och jag höll på att börja gråta i bilen av ren tacksamhet.
Pappa följde till och med upp på avdelningen... och det ska jag ärligt säga... hans stöd betydde mycket däruppe! Han var med när jag träffade personalen... han var intresserad och ställde frågor... han kollade noga in SE:s rum... han var med när vi gick runt... han var den klippa som jag behövde bredvid mig! Så... tack pappa! Idag var du verkligen bara så fantastisk... för din dotter håller på att drunkna...
SE har fått ett stort, fint rum... med vacker utsikt över Tomtebo å ena sidan... och över Nydalasjön å den andra sidan. Egen stor (mycket stor) toalett, med dusch. Personalen var trevlig, och hela miljön med dagrum/vardagsrum och kök kändes ombonad och hemtrevlig! Men det är bråttom.... jag måste möblera och göra iordning hans rum under helgen. På måndag eftermiddag kommer han dit... ! Jag kommer inte att följa med honom ... utan personal från geriatriken följer med honom dit ut...!
Jag fick också en lista på det han ska ha med sig.... och den är lång! Vad kan jag ta hemifrån? Vad måste jag köpa nytt? Märka upp både kläder och saker! Möbler... vad? Glödlampor och toalettborste... men det var då lite snålt... sådant kunde väl ingå i "hyran", tycker jag!
Med listan följde också en informationsbroschyr om allt jag måste veta nu... och den är också rätt lång, tycker jag!
Så om det kändes kaos igår... så är det INGENTING mot för hur det känns nu! Det känns alltmer som om jag håller på att drunkna i alla måsten... och ibland, lite från och till nu, så känner jag det där trycket över bröstet... men jag låtsas inte om det riktigt... försöker tänka bort det... för jag måste fixa det här....
......
Sov så gott alla varma själar... och ett stort förlåt till er som jag helt enkelt inte orkar besöka nu... tro inte, att jag inte vill... men jag tänker att sen... det blir bättre sen... när jag landat. Kram till er alla...
Nu ska jag försöka sova...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Så skönt att du har din mamma och pappa nu. Men jag förstår mycket väl att det blir väldigt mycket med två flyttar på en person. Särskilt med tanke på hur mycket känslor som är inblandade i dem båda. Styrkekramar...
Hjärtekramar! Vill skriva så mycket men detta får räcka för nu.
Tänker på dig!
Ewa
VAd skönt att du har din mamma och pappa som ställer upp. Du måste få ha några att luta dig mot. VAd bra att din pappa var med och tittade på SE nya boende.
Glödlampor borde ju ingå.. Vad snålt!!
Tusen kramar från Ugglan
Radio (och tv), bekanta saker, köp inte nya möbler och saker till honom. Köp hellre nytt till dig själv. Tavlor och foton, skriv gärna på baksidan vilka fotografierna föreställer, en väldigt bra hjälp för personalen om de pratar med SE om dem på bilderna, skriv gärna var bilderna är tagna med. Sen kan du gärna göra en "minnesbok" till honom (det behöver du inte göra innan flytten) där du klistrar in foton från ert liv tillsammans och skriver små kommentarer och berättelser. Detta är väldigt bra att ha som hjälpmedel både för SE och personalen. Skriv gärna även en sammanfattning om ert liv tillsammans som du lämnar till personalen, hans intressen, namn på er, SE:s föräldrar och syskon, även andra som har varit viktiga för honom, det hjälper personalen att få en "djupare bild" av SE som människa, både den han varit och den han är nu.
Kram och lycka till!
//vårdare i Övik
Kära Elisabeth. Va skönt att du har dina föräldrar som hjälper dig nu. Men jag kan förstå dina tankar, att det skulle varit fler och yngre personer som rycker in och hjälper till. Men jag tror det betyder mycket för dem också att få hjälpa.
Du har mycket framför dig nu, men Elisabeth, de kan inte mena att allt måste göras på en gång. Det där med märkningen av kläder t ex. Märk upp kläder för ca två veckor framåt och ta sedan det andra pö om pö. Ta inte allt på en gång.
Jag tror ditt tryck över bröstet är ett ångesttryck. Men du får inte nonchalera det om det trycker mycket. Lova det.
Spalta upp den listan du fick av personalen och se vad behöver SE på en gång - vad kan vänta.
De måste ha förståelse för det. Prata med dem.
Glöm inte andras. Och vila lite emellanåt.
Även om allt är bråttom, så tycker jag du skall vila lite ibland.
Ingenting är så bråttom att du inte hinner det. De kan inte skjutsa ut SE igen från boendet om inte allt är klart då han kommer.
Vilket fint namn det var på boendet förresten. Och vilket vackert rum, kan se det framför mig med den utsikten. Tror han kommer trivas när han bott in sig lite.
Elisabeth, du finns i mina tankar. ta det lugnt, trots stressen du nu utsätts för. Det gagnar ingen om du blir sjuk igen. Sköt om dig . Kramar Nalle
Så underbart snälla och rara föräldrar du har. Men för dem är du ju deras lilla barn och som du vet - för sina barn gör man allt man kan. Jag tror att de själva känner hur mycket de orkar stå bi, så oroa dig inte över det, utan bara ta emot.
Du har väl en flyttfirma som bär och placerar ut sakerna där du vill ha dem? Du kan ju omöjligt göra detta ensam.!
Så fint det låter med SEs rum och att han får stor egen toa/dusch. Allt kommer nog att bli så bra ska du se - tänker på dig du söta lilla vän och skickar många kramar
Som du skriver, det blir bättre se....visst blir det.
Skönt att dina föräldrar ställer upp och det är ju så att man är förälder hela livet ut.
Känner lite oro för trycket i bröstet.....
Kära Elisabeth om jag bara kunde skulle jag lättat bördan från dina axlar lite.....
Önskar dig allt gott och skickar upp lite solsken.
Kram vännen
Fint det är när någon ställer upp för en.. om det så är föräldrar eller någon annan i sin närhet.
jag är ju lite så att jag själv helst vill styra så mycket som möjligt, mitt i alla kaos.. sån är jag, men visst behöver jag en stöttande hand ibland:-)
Kanske lite nytänk för dig nu i alla fall som håller tankarna borta från lite annat just nu. det där blir säkert bra ska du se för alla.
Jo då på tal om min mamma som du undrade om..
Hon var iväg, men där kunde de inte se något som hade med hjärtklaffen att göra.. nu får hon vänta på besked från sin läkare, men lite mysko är det där..
ha de nu så gott du kan och skynda långsamt.. Kramkram
Visst är det skönt när man kan krypa in i pappas famn fast man själv är vuxen...du har alldeles säkert gjort massor för dina föräldrar du med ditt goda hjärta...livet är hårt men det verkar ju nu som om det löser sig med SE boende och det kommmer bli så fint, nära till dej så du lätt kan springa upp till gubben...Ha det nu så bra min vän och som vanligt skickar jag en massa styrkekramar....
Din pappa är helt säkert glad i sitt hjärta över att kunna vara till hjälp! Livet snurrar fort för dej nu, har du tid över dej själv nånting? Kram Kajsa
Sakerna du ska lämna tillhonom behöver vara gamla välbekanta saker. Jag har jobbat med dementa människor. Det är så viktigt att kunna pratat minnen med dom... Deras minnen som kommer tillbaks av det gamla välbekanta.
Jag är så glad att du ändå fått hjälp av dina föräldrar. Även om dom är äldre så tror jag att dom är glada att kunna finnas där för dig just nu. Dom förstod kanske inte allt innan, vad vet jag.
Var rädd om dig! Ditt tryck över bröstet får du inte ignorera. Ta en sak i taget. Kör i 15-30 min stötar. Det brukar jag göra när det är extra tungt. Då känns det inte lika jobbigt
Tänker på dig i massor!
Jag tror att det var skönt för din pappa att känna sig behövd. Det är inte så ofta man behövs för sina vuxna barn på det viset.
När min pappa flyttade in på sitt demensboende, fick jag en bok att fylla i tillsammans med pappa, så mycket som han kom ihåg från sin barndom, sin ungdomstid och senare också. Den fyllde vi i tillsammans (och man behöver inte fylla i allt) och den heter "Glömma ihåg".
Jag vet inte om den finns att köpa - jag ska kolla upp det - för den är så bra för personalen att ha.
Ta det lugnt och ta hand om dig också. Allt behöver inte vara klart med en gång.
Kramar, vännen
Här fanns en intressant sida, som jag hittade när jag var inne på Demensförbundet.se. Du behöver inte visa det här, men jag hittade ingen e-postadress till dig.
Kramar, vännen...
http://www.demensnatverket.se/
annelabannela@yahoo.se
Ja vet du Elisabeth, jag vet inte vad jag skulle göra utan min lilla pappa eller min lilla mamma...
Vilken tur att de är i livet och att de kan/vill hjälpa till.
Tag tacksamt emot den hjälp de kan erbjuda, det betyder säkert enormt mycket för dem också.
Som jag känner, vore det lugnast för alla om den personal SE vant sig vid följer med honom till nya boendet.
Även om jag förstår hur utanför du kan känna dig pga det.
Jag kan föreställa mig att du får ett hugg i hjärtat, hur det liksom krymper ihop vid tanken på att "det är inte jag som hjälper honom med denna flytt", men jag hoppas du inte tänker så, min vän.
Kan bara föreställa mig en del av alla känslor som är inblandade nu...
Vill bara krama om dig och trösta!
Tack till alla er... för tips, råd och stöd. Jag värdesätter varje rad... att läsa... ta till sig... glädjas över... få tips som underlättar och hjälper... alla era rader som bär så mycket mer än ni anar. Tack ödmjukt...
Jag orkar inte skriva någe mer nu... det är tungt. Det är bara så det är.. TUNGT!
Sov så gott alla ni som läser...
Du finns i mina tankar! Å sänder dig all den styrka jag har till dig så att du orkar, ber att du orkar, och att det blir bra för er, och vad fint att du har din pappa! En sån pappa skulle jag önskat mig också, när det stormat..förstår att du är mycket glad åt honom nu. Och inga krav finns i blogg vet du väl..bara en ventil för att släppa ut det som är jobbigt just nu! Och få ny energi av alla dina vänner som finns här för dig...STOR kram!!
Men hujedamej vilket kaos! Du menar alltså att förutom att flytta ut från er stora lägenhet och in i något annat ska du också inreda liten lägenhet? Men det finns ju inte planer i världen att tiden ska räcka till. Jag undrar om det har regnat stresshormoner över stan i veckan???
Skicka en kommentar