"Världen bryter alla, och efteråt är många starka på de brutna ställena."
(Ernest Hemingway)
Jag klamrar mig fast vid det.... att det kommer ett efteråt. Att min värld snart ska ha brutit färdigt...
..........
Någon frågade mig hur jag hade orkat flytta... och det enda jag kunde svara var: "Jag vet inte".
För så är det... jag kommer knappt ihåg de flyttningar vi gjort sen SE blev sjuk. Då tänker jag... om, och jag hoppas det där om:et kommer en dag, om min värld en dag har brutit färdigt, att jag mår bra och får bli lycklig igen... vad kommer jag då att minnas av den här tiden?
Carolina har avslutning idag.... hon var så vacker min lilla allväders-kajsa. Hon gick nyss iväg i sin svarta klänning med vita prickar. Hon ÄR vacker... på många sätt.
Jag ska fortsätta vardagen här hemma en stund nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Sitter här o läser ditt inlägg om Sthlmsresan...
Blir faktiskt inte alls förvånad.
Trots att SE finns hos er så befinner du dig i en sorgefas. Sorgen kan man heller aldrig fly ifrån. Den finns med dig oavsett vart du åker, sorgen över det som kunde ha varit. Att sedan komma hem till tomheten o verkligheten gör det ju bara än mer smärtsamt.
Det viktiga är ändå att våga släppa taget om tryggheten, om bara för en stund...
Efter vår sorg så ville jag inte åka någonstans, inte ens hälsa på någon. De fick komma till oss. Många tyckte vi skulle åka bort över julen för att "glömma". Hur fasen gör man det??!! Visste bara att sorgen skulle vara än mer smärtsam när vi kom hem igen. Det tog år innan vi ens tog oss längre än till sommartorpet. Hade ingen lust att uppleva något, slutade att vara nyfiken. Tryggheten att ha familjen nära o stanna trygga i vår kokong betydde allt.
Jag har sagt det förr o jag säger det igen min goaste vän. Sorgen den tar den tid den tar. Det finns inga genvägar. Även om SE finns kvar så är det ändå ett sorgeavsked du tar fr det som varit o fr det som kunde ha varit. Första året måste genomlidas. Det sista tillsammans hemma med er, med alla datum o alla minnen...
Kramar om dig o du vet att jag vet... ;)
Jag har lagt till dig i min länklista :-) Är ofta här och läser, och blir så berörd, hör av dig om du inte vill att din länk ska stå hos mig,,,då tar jag givetvis bort den.
Kära Elisabeth,en dag har din värld brutit färdigt, och släpper in solljuset igen. Då kommer du att hitta lyckan igen.
Tack för att du vill beställa min/vår CD , jag mailar dig senare när det finns lite mer tid.
Kramar Nalle
Hallå där Elisabettan.. har läst i kapp lite här och ser din resa är redan över och packningen upp-packad för denna gång. vi förväntar oss så mycket av våra resor genom livet och visst ska man göra så.. tro och hoppas, men det där som väntar hemma kommer i kapp på något vis ändå. Sorgligt nog, men se tiden an och bara vara så tror jag det får ta den tid det gör.. allt har en ende oxså korven, än om det skuggas i kanterna:-)
Så ni har oxså skolavslut idag.. läste på en annan bloog detsamma. Hoppas det inte regnar på din sockertopp då.. här blåser det och river inte alls behagligt och de nysatta balkongblommorna får pisk.
Ha de gott och dofta på sommaren i alla fall.
Även varma kramar till dig:-)
Jag ser henne framför mig när hon seglar iväg i sin svartaklänning med vita prickar. Det låter jättefint.
Hoppas att ni hunnit landa lite sedan resan till Stockholm.
Tänker på er.
KramUgglan
Det är väl så att man kan inte tänka hur man ska orka utan det händlar om överlevnad och då får man lov att inte känna efter om man orkar eller inte.Säkert kommer eran resa att kännas som ett fint minne ändå när tankarna blir ljusare.Tyvärr kan man inte fly från det onda inom sig.Helt klart tycker jag att ni bägge tog ett steg i rätt riktning. Sedan tror jag att ni bägge måste gå igenom det man kallar för ett Sorgeår för att komma vidare allt har ju blivit så nytt och förändrat för er. Ni har liksom ryckt upp med rötterna och planterats om och det tar tid att växa till och komma i blom igen.Ni är så tappra och jag förstår att ni har inget annat val.
Både du och din dotter verkar så kloka att jag tror en dag ni kommer att le och skratta igen.
Många varma kramar
ewa
Ja hon är vacker på så många sätt tösabiten! Hörde att hon fått nya skor av faster i sthlm. Det var kul tycker jag. Hon har skvallrat allt ni gjort så jag har hört ni har haft rätt trevligt. Kul att lägenheten ni fick låna av kusin låg så perfekt. Det där blev nog bättre än att bo på hotell va?
Förstår dock att det blev jobbigt att komma hem till verkligheten.
Men tänk så här, det är ju skönt att SE trivs, är glad och har det bra där han nu bor. Du måste nu kunna släppa lite och få tänka på dig själv. Gå inte omkring med ditt dåliga samvete för något sådant behöver du inte ha. Fånga stunderna
kram cilla
Efter regn kommer alltid solsken.
Det som inte dödar en stärker en.
Kan låta som väl krispiga ordstäv nu när sorgen är som mest påtaglig men jag vet att med tiden kommer vardagen tillbaka. Med tiden kommer ni ha skapat ett nytt liv, en ny verklighet för er alla tre.
Jag lovar er att ni aldrig kommer glömma honom så ha inte dåligt samvete över att ni gör andra saker. Det ordnar sig.
Ni får med tiden skapa nya relationer till honom och varandra och njuta av alla fina saker ni upplevt tillsammans.
Ännu en kram till uppmuntran för er båda,
//Enastående mamma
Visst är din dotter vacker, både på utsidan och insidan.
Hoppas att hon får en fin avslutningsdag.
Ha det riktigt gott vännen
Kram
Hoppas att Carolina får en riktigt fin avslutningsdag idag. Igår gick studenterna på Donnergymnasiet i Klintehamn ut och de hade tur för det var visserligen blåsigt men solen sken i alla fall. Jag och Åke var och tittade på kortegen.
Jag förstår att Stockholmsresan var trevlig även om ni ju inte kunde glömma och lämna allt det tunga. Och det är nog så att det är något som man inte kan åka ifrån. Sin sorg bär man med sig.
Jag har en väninna som, när hennes man avlidit åkte med några goda vänner till Gran Canaria i 14 dgr och hon sa sedan att det var de värsta veckorna i hennes liv. Så ensam hade hon aldrig känt sig tidigare. Detta trots att hon var tillsammans med gamla vänner som gjorde allt för att roa henne och få henne att må bra.
Även om du fortfarande har din SE i livet, så sörjer du ju den SE han var en gång och det är nog en precis lika stor sorg som en total förlust.
Många varma kramar till dig!
Ja hon är vacker din Allväders-Kajsa, precis som sin mor. Kramar...
Jag förstår att ni sörjer och det kommer säkerligen att fortsätta men en dag kommer ni ur det. Och man kan ju faktiskt vara glad ändå, man måste tillåta alla känslor. Min mormor somnade in i måndags kväll och det innebär för mig i alla fall slutet på en lång sorgeperiod. Även om jag sörjer nu också så har det förändrats. Konstigt nog, men inte föga förvånanade är sorgen över döden mer accepterad än den under sjukdomen. Snart hoppas jag i alla fall att jag kommer ur den tunga känslan och bara har fina minnen kvar. Vilken härlig mamma Carolina har förresten :)
Min flicka hade också en svart klänning med vita prickar idag på sin avslutning :-)
Skicka en kommentar