... idag. 18 år. Jag ville bara skriva ner det... ordet.
jag skulle skriva någe mer nu... trodde jag var så stark nu här på morgonen... men det går inte... jag börjar bara gråta, och hittar inte ens dom jävla tangenterna...
Kom hem min älskade... bara KOM HEM!!!
Jag vill inte mer utan dig... KOM HEM SNÄLLA!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Jag sitter här en stund. Klappar dig lite på ryggen och räcker fram en pappersnäsduk. Kram
Håller om, vyssjar dig sakta, torkar din kind. Har inga ord just nu.
Kramar//
Ewa
Jag tänker på dig!
Kramar Bodil
Vad jag önskar att jag kunnat säga de där orden som tröstar en dag som denna.
Men de orden finns inte som kan läka dig idag.
Vi finns här ute, runt omkring i vårt avlånga land och tänker på er.
kram
Lilla gumman.......
Varm Kram.
Stor stor stor kram!!!
Hej Elisabeth.
Ser att du har en tuff dag..... Önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt.
Om du kikar in hos mig så ser du att du fått en utmärkelse..... Men du behöver inte om du inte orkar....
Tänker på dig....
TUSEN KRAMAR FRÅN UGGLAN
En stor och varm kram till dig idag!
/Caroline
Snäla Elisabeth. Tycker att du är vuxen nog för att förstå hur läget är. Du vet så väl att S-E inte kommer hem någe mera. För Carolinas och din egen skull så MÅSTE du gå vidare nu. Vet att det är svårt för jag har själv varit med om samma som du så jag vet vad jag skriver. ERAT liv måste gå vidare om än det känns tungt.
Älskade Elisabeth, vilken fasansfull dag du har kan jag tro. Jag önskar jag kunde hålla om dig och låta dig gråta ut mot min axel. Stora varma styrkekramar...
Usch, kan inte begripa hur en sån här dag måste kännas!
Varma kramar från Nalle
Kramar Om!
hei
Jeg kom inn på denne bloggen ved en tilfeldighet,jeg har lest og jeg har grått..
Hviket "stort" menneske du er som vil dele dette vanskelige med oss.Selvom jeg ikke kjenner deg sender jeg deg lys og varme,det trenger du.
Lykke til videre selvom veien framover er kronglete så kommer du fram.
TILL "Snäla Elisabeth"... jag brukar mycket sällan kommentera de kommentarer jag får, men jag hade velat bemöta din kommentar, då jag tycker den var trist, och visar på en naiv och okunnig inställning till vad sorg egentligen är. Men då du inte vågar delge dina åsikter annat än under anonymitetens skydd, då förtjänar du heller inget mer bemötande!
Elisabeth..
Skicka en kommentar