Jag hoppas att ni har det bra i stugan - trots allt!! Förstår av bilden att det är svårt, men är bra för er ändå att komma iväg lite. Ha det så gott det går. Kram Elzie
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
7 kommentarer:
Du har en Award att hämta inne hos mig. Lycka till!
Jag hoppas ni njuter och har det gott nu Elisabeth... Även om det säkert är vemodigt. Massa kramar...
Och det har han säkert fortfarande!
Även om han inte minns, just när frågan kanske kommer, så har han svaret säkert, inom sig.
Hoppas ni har det bra! Trots mygg.
Kram
Jag hoppas att ni har det bra i stugan - trots allt!! Förstår av bilden att det är svårt, men är bra för er ändå att komma iväg lite.
Ha det så gott det går.
Kram Elzie
Livet är en vidunderlig gåta, de drömmar man haft kanske ofta får bli just drömmar.
Tänker på er
Varma kramar Nalle
Ja, jag hoppas också att ni har det skönt trots minnen som kommer.
Kramar
Som alltid så tycker jag att du samklangar in sorgen och livet som var och som är, så vemodsvackert...och med beslutsamma livsglädjande styrkekorn...
Varm Kram om både Dig Elisabeth, och Carolina...från Eva
Skicka en kommentar