(Utsikt från gården...)
... skrivs resan ned på papper idag. För mitt i det roliga och välbehövliga så finns den ständiga sorgen och saknaden som brända kanter av det blad som en gång var vårt liv.
Men det är ju så det måste bli nu... jag avskyr brända kanter.
Vi har haft det bra och mysigt... mamma och pappa, jag och Carolina... och min bror Fredrik och hans tjej Carmen, vilka dök upp lite i sista minuten.
Jag tänker inte skriva så mycket... för jag har helt enkelt ingen som helst energi nu. Sådana här utflykter, hur trevliga och välbehövliga de än är, tar också så så mycket energi... att inte alldeles förlora den lilla styrka man låtsas ha när man ser allt det välbekanta... det som skulle bli... hans drömmar som inte dröms längre... saknaden... den svåraste och ogripbara längtan... att inte förlora det lilla fotfästet då, när man möts av det... det kräver allt man har.
(Pappa bjuder på mat i Åsele... här mamma
och Carmen.)
(Carolina var hungrig....!)
(Fiskebrudarna Carolina och Carmen på väg
ner till sjön igen...!)
(... efter att först ha letat mask!)
(Tvättat morfars bil...!)
(Badat... men det fick jag inte fota!)
(Så trots brända kanter.... med lite sol, fiske,
bad och biltvätt... så blev bladet rätt bra ändå!)
Tack mamma och pappa... tack Carmen och Fredrik!
6 kommentarer:
Vad fin Carolina är och det ser ju riktigt härligt ut. Njut så mycket ni kan.
Kram,
//Harriet
Det verkar som om ni hade det ganksa mysigt ändå och det kan vara skönt att komma någon annanstans även om det såklart också är lite vemodigt. Skönt att ni var några stycken också.
kramar, vännen...
Vilken bra liknelse, med brända kanter... Det är självklart att det blir så. Men ni verkar ändå haft det riktigt trevligt, och vad mysigt att åka iväg tillsammans sådär!
Kram
Bilden på Carolin där hon ligger i soffan och har ett litet leende på läpparna värmer mitt hjärta.
Jag hoppas att du kunnat få lite avkoppling och en liten gnutta energi hemma i Raja.
Kram till dig
Det där vackra leendet hoppas jag att vi får se fler gånger. Kramar Nalle
Åh, vad skönt för er att få göra något annat några dagar.
Jag hoppas att du också kunde le som Carolina. Det måste vara skönt att som mamma få se sin dotter glad. Sånt blir man ju alldeles varm av.
Kram Ugglan
Skicka en kommentar