med skrivet nu.
Imorse när jag gick ut med Pontus P så ringde jag samtidigt till min kurator. Vi pratade länge...! Utan henne vet jag inte riktigt hur det skulle gå nu! Jag berättade för henne hur förtvivlat hårt vi kämpar på... jag och Carolina... tillsammans... och hur vi rasar ihop för saker och ting... och hur vi försöker resa oss. Jag sa till henne att sorgen med SE har fått stoppas ner och bort ett tag... nu är det ren och skär överlevnad som gäller här. Hon förstod det...!
Gick ner på kajen... tittade på båtarna... satte oss vid det lilla kajkaféet och tog en glass. Sen strosade vi bort mot biblioteket... Carolina ville låna böcker. Men det blev lite konstigt där... för precis innan vi kom fram till lånedisken så sa hon bara: "Nej, förresten... jag orkar inte låna några böcker!
" Men är du säker...?" frågade jag, Tyckte det lät lite märkligt när hon hade gjort sig sånt besvär med att leta fram dem.
"Ja, jag har ingen lust bara... jag vet inte... men jag känner inte för det nu!"
Så... det blev inget boklånande idag.
Carolina gick iväg på sitt jobb som hundrastare. (En timma varje dag onsdag - söndag...) Å hon tycker det är roligt att säga: "Ja, nu ska jag iväg och jobba!" och jag hör även stolthet i rösten. Jag är så stolt över henne... på många sätt nu!
Middag... sallad. Vi två...
Vi ser "Jönssonligan" tillsammans på dumburken...
Vi tar kvällspinken av Pontus P tillsammans...
..........
Livet är kaos... och just nu skriver jag två dagböcker. Den här bloggen... och en annan. Bara för just nu... tills jag har bestämt mig för hur vi ska fortsätta vår resa. Med eller utan...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
En bamsekram till er båda två.
Håller om hårt hårt!
Ewa
Önskar jag kunde göra något för dig! Känner din smärta så stark.
Önskar att du får en helg med stunder av ljusa tankar och att livet känns lite lättare.
Många kramar ewa
Skriv, skriv...lätta på trycket.
Prata med din kurator - ofta! Varje dag helst, går det?
Gå ut...naturen kan läka...
Många varma kramar...
Vid min dagliga titt in till dig skickar jag styrkekramar. Skriver inte varje dag för du har nog att läsa ändå.
KRAMAR
Varma kramar och tankar till er :o)
Tänker på er så ofta.
Vilken tur mitt i allt att du och Carolina har varandra... och att ni har Pontus P som måste gå på promenader. Och som säkert är mjuk att krama på.
Stor kram till er och varma tankar. Varje dag.
Såklart ska du skriva av dig, och där som det känns bäst!
kramen
Att skriva renar hjärnan. Man får ner så mycket på papper eller i datorn som man inte kan organisera annars. Att gå tillbaka och läsa sina anteckningar är himla bra. Det är oxå en bra hjälp till att kunna få lite mer ordning och reda på kaoset i tänket. Det blir tydligare, och man kan skriva ner det man behöver göra . det blir enklare att komma ihåg allt då, man blir lätt så himla glömsk när man har kaos i själen.
. Så kära vän, skriv tills pennan glöder eller tangenterna faller sönder. Tack för dina fina ord. Jag är ingen som kräver något tillbaka, är bara glad och tacksam att mina ord till dig kan ge dig lite bärhjälp. Och det är heller inget du ska fundera på nu. Hur du ska kunna vara ett stöd för andra som är det för dig. Låt den tiden komma isåfall. Du ska inte belasta din redan oroliga själ med sånt tänk (men tack iallafall).
Skönt att läsa att ni kommer ut lite. Det är nyttigt för er båda. Tur att ni har vatten så nära, det har en förunderlig förmåga att lugna även när det är som värst.
Ha Det Bäst min vän
Stora varma kvällskramar till er båda.
Du har min stora beundran. Jag vet att det inte känns så, men du är så duktig, stark och modig. Med ett steg i taget ser du till att inte bara överleva utan också, faktiskt, komma framåt. Det kommer att ljusna. Kanske fortare än du tror.
Stora styrke och omtankeskramar till dig min vän.
Skicka en kommentar