... igen då.
"...men snälla du nu får du väl rycka upp dej.du klagar ju hela tiden var istället glad för att det var dej han ville leva med sen att han blev sjuk är ju väldigt ledsamt men du MÅSTE sluta tycka synd om dej själv försök hitta nån hobby eller jobb istället för att sitta framför datorn och klaga..."
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen...
Generellt är min åsikt att det borde finnas plats för ett fritt tänkande, och under anonymitetens skydd få ha sina åsikter. Men när dessa åsikter och kommentarer blir vinklade för att med förmodat uppsåt misstänkliggöra, eller göra illa bloggskrivaren, eller när man gör uttalanden som i sig är ärekränkande och därför straffbara, då anser jag att anonymitetens skydd och gräns har överskridits för vad som kan anses vara försvarbart. I de fall där den anonyme kommentatoren lämnar namn och adress/telefonnummer, och på så sätt blir identifierbar, får den anonyma kommentaren naturligtvis samma bemötande som övriga.
Så denna kommentar får, liksom andra kommentarer, med liknande innehåll, gå ad acta.
Jag tolkar bara din kommentar som ren ren avundsjuka. Och av dina elaka ord att döma så verkar du inte ha läst särskilt mycket på min blogg... utan hämtat din åsikt någon annanstans?
Fast jag förstår verkligen inte hur någon kan vara avundsjuk på oss?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
31 kommentarer:
Vill bara skicka en värmande kram.
Väl talat min vän!
Hälsar Anette
Det är rätt Elisabeth, i papperskorgen med dem! Är man så feg att man inte kan skriva ut namn eller url när man lämnar kommentarer, då är de inte värda ett vitten.
Och gillar man inte innehållet i en blogg är det ju bara att låta bli att besöka den i stället för att såra med illvilliga kommentarer.
Kram Ingrid
Hej!
Startar man en blogg för ett speciellt syfte som för dej, att få ventilera din sorg och dina tankar så skulle det väl vara konstigt om det stod om någonting annat eller? Bry dig inte om såna insnöade människor. Skriv av dej du bara, vi är många som läser och känner med dej.
Många kramar
Anki
Inte har man mycket mellan öronen om man läser en blogg, som man inte tycker om. En masochist? Eller bara dum? Sedan finns det ju såna också som älskar att reta sig på saker. Men det är ju deras problem. Deleta dem fortare än kvickt. Det är bara synd om dem "ty de veta icke vad de göra" (för att nu skriva ett känt citat).
Usch vad jag stör mig på sådant... Varför läser man en blogg som man stör sig på??? JAg gnäller väldigt mycket i min blogg men det gör ju också att man orkar vara glad i det verkliga livet... Att få ur sig bitterheten någonstans och att det inte går ut över ens nära och kära.... Vissa tror att man bara ska visa upp det som är rosenrött.
Hoppas du kan skaka av dig denna elakhet och ignorans....
Kram
Fick höra liknande kommentarer när jag var utbränd för några år sedan.
Fast man vet att det är sagt av en okunnig och känslokall människa så sätter det sig som en liten tagg i alla fall.
Det går inte att bemöta sådana kommentarer för den som skrivit har inte förmågan att förstå.
Många varma kramar
Bodil
Vilken skitkorv! Var och en bestämmer själva vad man vill skriva om och din blogg är ju speciell för just det som drabbat er familj. Att dessutom vara anonym är fegt och tyder på att man är just en skitkorv! Bry dej inte om sånt! jag tycker det är bra att man har en ventil ut och dessutom är vi många som tycker om dej och vill stötta när det känns svårt!/Kram
Bra att du säger ifrån! Det här är DIN blogg och om man inte gillar det som skrivs behöver man inte läsa den heller, eller hur?!
Att ha sorg är inte att klaga, inte enligt mig i alla fall. Du vet lika väl som jag att för varje dag som går lättar sorgen en liten aning och det får ta den tid det tar. Alla fungerar vi olika och jag vill ge dig lite stöd på vägen då och då när jag läser vad du skriver. Fortsätt med ditt sorgearbete, det är nyttigt att sörja! Bara du vet när du är färdig med detta, en vacker dag vaknar du upp och känner hur hela du lyser som en sol och du vill skutta omkring och skratta. Den dagen kommer när du är redo så kämpa på! Kram
Bloggen är din!
Du skriver precis hur du vill, vad du vill och när du vill.
Om man som läsare inte gillar det man läser är det bara att klicka sig vidare. Utan dumma kommentarer.
Låt det rinna av dig bara. På med teflondräkten ;)
Vi är så många som uppskattar din blogg och det du skriver. Och självklart ska du använda bloggen för att gnälla, skrika och göra dig av med skräp. Det är bloggar världsbäst på :)
Stora styrkekramar till dig min vän!
Du är strong Elisabeth! Stå på dig. Det är din blogg, du har den för ditt eget syfte. En ventil! Vad är det för människor som gått så oskadda genom livet att de inte förstår att sorgearbetet är en process, att sorgen måste få uttryckas. Annars sätter den sig i kroppen och man blir sjuk. Jag tycker inte du gnäller det minsta. Däremot är naturligtvis sorgen bottendjup. Men du hittar strategier för att ta dig vidare i livet. Heder åt dig!
Ja, suck. Jag har råkat ut för samma sak. Det värsta är när det blir rena personangrepp. Det är dessa människor jag kallar för nättroll.
När det hände första gången så skaffade jag också kommentarsgranskning. Jag skulle aldrig kunna göra så mot någon annan och därför blir det så jobbigt när man råkar ut för det själv.
http://singinghatta.blogspot.com/2008/09/vi-har-ju-mnga-olika-intressen-allihop.html
Detta skrev jag som svar på en sådan kommentar. Usch! Det värsta är ju att folk inte kan se skillnad på ens egen personliga upplevelse och tror att det är en journalistisk sanning det man skriver.
För mig - liksom för dig - är ju bloggen en plats där man kan få lätta på hjärtat och med massa tur få lite hjälp av någon som gått igenom samma sak och kan tipsa en om ett nytt tankespår eller tillvägagångssätt.
Stå på dig och var dig själv.
Du är värdefull, en härlig människa, din familj är din alldeles egna och din kärlek som du både ger och får är så fina.
Massor med kramar och tack för att du finns,
//Harriet
Jag tror också att du skriver i bloggen för att bearbeta din stora sorg.
Förr skrev man dagbok när man var ledsen - men det var ju ingen som läste den eller kommenterade då...
Vad du behöver är verkligen inga kommentarer om att "rycka upp dig"! Det kommer du säkert att göra när du känner dig mogen för det.
Tills dess, en varm kram till dig och Carolina från Musikanta.
Jag tror att det är en ung människa som har skrivit. Sexton sjutton år? Meningsbyggnaden och sättet att använda gemener pekar på det (kikar man i tonåringars bloggar ser många ut så) liksom sättet att se situationen i svart eller vitt.
Vad jag däremot inte förstår är varför man fortsätter att läsa något man uppenbarligen stör sig på? Vi är många många många som inte delar den anonyma skribentens åsikter!
Kram
Fy så genomruttet av denne anonyme person! Men mycket bra svarat av dig. Stora kramar...
Förbannade människa!!!
Måste vara en extremt dryg person som inte har något annat för sig. Vi är många som läser och tycker mycket om din blogg, och som man även kan lära sig en del av. Kram på dig
Ja, det där känner jag igen. Att folk vill bestämma över vad jag skriver eller inte skriver på min egen blogg. Jag har t o m lagt in det som en regel för kommentatorer, att om de inte respekterar att det är jag som bestämmer släpper jag inte igenom inläggen.
Dessutom, din sorg måste få ta sig de uttryck den tar sig.
Nej,,,jag blir bara så ledsen,,, bloggen är ju din, och om du vill använda den för att bara skriva av dig,,,eller till att ha som ett terapeutiskt medel,,,eller för att få lugnande och förstående kommentarer,,eller om du vill ha den som en själens spegel,,, eller vad du vill - så är det ju du som bestämmer det,,,och du som skriver vad du vill!!! Den som inte vill läsa "tråkigheter" kan ju sluta läsa,,, det går ju att trycka på off knappen liksom,,,, det är ju ingen som tvingas att läsa.
Jag läser här av fri vilja,,,och även om det är ledsamna inlägg ibland - är de såååå otroligt vackra!!! så otroligt sanna,,,och berör mig såååå otroligt mycket! En spegelbild av din själ - som jag gillar, och vill stötta, och vill läsa, och vill dela,,,,uppmuntra,,,tycka om,,,bevara,,,känna!!!
Ja, jag känner när jag läser din blogg!!!
Mmmmm åh, vad jag känner,,, det är inte många bloggar som man kan känna!!!
Nej söta du Elisabeth - stoppa undan de kommentarer som inte gagnar dig,,,och glöm dem, låt dem inte göra dig ledsen.
Jag älskar din blogg!
Kära Elisabeth!
Jag vill också ge dig mitt stöd. Det var en okänslig, korkad, stackars liten människa som inte vet bättre.
Jag håller med Musikanta om att du inte behöver en massa käcka tillrop, bara vissheten om att vi är många som bryr oss om er. Ingen kan till fullo förstå din sorg, men jsg anar din stora svarta smärta. Han ser så rar ut, din S-E.
Stor kram från Maggan i Laxå
Det finns många idioter i denna värld. Inte konstigt att världen ser ut som den gör.Att var så in i bomben feg att inte våga tala om vem som skriver bevisar väl hur lite denna människa fattar om vad livet handlar om.
Det är din blogg och du har valt dess innehåll. Om någon stör sig på detta så kan väl den personen låta bara bli och läsa. Empati finns nog inte hos alla.
Jag blir helt enkelt förbannad när jag får läsa sånt skit. Usch och fy säger jag bara till dig som skrev detta.
Fortsätt du och skriv som du gör Elisabeth för mig är du värdefull med dina fina tankar. Du berör.
Kram på dig.
Ps Det blir ingen stadsresa denna vecka för min jobbare är på semester så jag är helt själv hela veckan.
ewa
Jag känner så väl igen fenomenet, en del människor måste försöka trycka ner andra för att själv känna sig "bättre". Fast egentligen blir det ju omvänt, de avslöjar bara sin egen dumhet. Vi får tycka synd om dem, de är små i sinnet!
Fortsätt du att skriva, så länge du känner att det ger DIG någonting.
Stor och varm kram!
Jag fattar bara inte.
VARFÖR DÅ?
Varför skriva otrevliga kommentarer hos en bloggare?
Överhuvudtaget?
Å i synnerhet hos en bloggare som delar med sig av sin smärta, sin tunga vardag, på ett sätt som du gör - på ett sätt som varken är provocerande eller klagande eller "tyck-så-synd-om-mig-för-jag-är-den-förste-i-den-här-situationen"-aktig.
Man SKA inte önska olycka över någon - men - sådant beteende tyder på omognad och ett helt oprovat liv - en glidare genom livet. Kanske sådana personer skulle få någon dag i livets skola? I den hårda kalla verkligheten, sorgernas, sjukdomarnas värld.
Hoppas du kan skaka av dig, för "sådanna dära" tar av den energi du så väl behöver till annat, till att få ihop livet just nu.
Jag sänder lite extra energi, för att fylla tappet.....
/Lena
Skitstövlar bryr vi oss inte om. Bort med dom. Ingen tvingar väl den här personen att läsa din blogg. Släpp ut din sorg på bloggen vi är många som lyssnar och tänker på dig.
KRAM
Jag VET att jag har skickat kramar till dig, men dom har tydligen kommit bort på vägen ... så börjar om igen med att sända många många kramar och hoppas dom når dig ordentligt idag. XXX o OOO
Har nu tittat på Oprah. Se reprisen om du kan i morgon på 3:an kl 10.40. Man får verkligen veta att man inte är ensam om sina tankar och känslor. Jag tyckte det var bra. Kram igen
Du milde tid. Hurdana är människor egentligen? Är det så att personen far så illa av att läsa din blogg, varför gå in på den över huvud taget. Den personen kan i alla fall aldrig ha mött något sorgligt i sitt liv. Man behöver skriva av sig, man behöver dessutom lite uppmuntran från andra och dessutom synpunkter från andra, men det ska vara vettiga saker och inte såna där. Ibland blir man bara trött på en del av mänskligheten.
Kram Elzie
Sådana kommentarer hör hemma i papperskorgen och det var bra skrivet av dig.
Man får lov att vara precis hur som på sin egen blogg utan att andra skall lägga sig i.
Skickar en stor kram till dig min vän
Kramkram
Jag har full förståelse för dig och jag vill därför skicka mina varma hälsningar till dig.
Från Nettan 43 i Eskilstuna
"med en Alzheimers sjuk mamma"
Du är i din fulla rätt att skriva vad du vill. Vi kan läsa eller låta bli. Vi väljer alla. Och du gör rät i att välja att inte bry dig om såna kommentarer. har man inget bra att säga kan man hålla tyst. Det gagnar ingen att vara missundsam och hård. Du kämpar på i din takt med allt det svåra och ingen, ingen har rätt att säta sig till doms över hur du uttrycker dina känslor. Bamse kram från ett höstigt Stockholm.
Dt är ynkligt att folk skriver såna inlägg anonymt!
Det är din blogg, ditt liv och du skriver vad sjutton du vill!
Jag blir så sur och irriterad när folk ska lägga sig i på det sättet! :-(
Kämpa på gumman!
Din sorg är stor efter man som du levt med länge och som du ville fortsätta leva med länge till.
Han har ett "nytt" liv... Medans du inte ens vet än vart du ska ta vägen i ditt.
Vi andra finns här för dig!
Namn och url eller mailadress borde alla skriva ut då man lämnar en kommentar. Sedan att alla har sin yttrandefrihet det vet vi om vi har en blogg. Man måste kunna bemöta vederbörande om man nu vill det.
Jag hade häromdagen ett inte illa menat kommentarsvar på en av mina vänner här, men mina ord tolkades fel och det där kan ställa till det.
Jag försöker alltid ställa till rätta och förklara mina ord som jag menar det, men ibland så får man inte så bra gensvar, tyvärr..
Alltid sin identitet i ett bloggkommentar i alla fall, sedan att vi har så olika uppfattningar.. det där måste vi få ha.
Kram på dig o visst har vi den förmånen att kasta i pappirkorgen och spärra om vi så vill.
Skicka en kommentar