... är en konstig känsla nu. Eller rättare sagt, allt roligt som händer lämnar efter sig en konstig och sorglig känsla. Det är jobbigt att känna så..... och jag förstår det inte.
Min son Jonas och barnbarnet David kom och hälsade på. Nästan samtidigt kom min bror och hans familj också hit.... och det var bara så himla roligt. Som en tid för länge sedan kändes det som... fullt med folk i vår lilla lägenhet, barn som busade, skratt och surr, goda bullar och kaffe... och en yr Pontus P som försökte få uppmärksamhet överallt.
Det var för himla roligt bara. Tjo och tjim.
Men så sen... när alla hade åkt. Då kom rekylen. Jag blev så himla ledsen... och jag vet inte ens varför. Å jag har märkt det förut... när det händer någe roligt.... jag blir så ledsen efteråt. Varför då? Jag vet faktiskt inte... kan bara konstatera att det blir så.
Å det känns som om all energi jag hade bara försvinner med de som går ut genom dörren. Tomt, lessigt, och orkeslöst.
Kanske är det någe som hänger ihop med tiden som är nu?
Kanske minns jag hur det var?
Kanske saknar jag att SE inte kan vara med?
Kanske.... jag vet inte.
Men det får väl vara så ett tag då.... idag är iallafall allt som vanligt igen. Ganska tomt.
Nu på morgonen så har jag också lärt mig vad ordet "Perception" betyder. Carolina har psykologiprov idag, och hon har redovisat för sin mamma om det viktiga ordet... och jag måste vara synnerligen snabblärd... för jag har redan glömt vad det betydde!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Den där tomheten och sorgen som finns efter man varit med om något roligt, något vanligt, något som påminner om hur livet var en gång, som det kunde vara om inte...ja elisabeth, den känner jag alltför väl igen och det är smärtsamt när man efter det roliga, fina är tillbaka i verkligheten där man vet att det mesta av det där är slut, är över. Minnen gör ont, även de fina minnena gör ont i bland för att man vet hur tystnaden låter efteråt. Jag vet att man vänjer sig, men det tar tid innan man slutar höra tomheten skrika en rakt i ansiktet när gästerna gått eller när man själv går hem med tunga steg. Allt jag kan säga dig är att det kommer dagar när de känslorna minskas mer och mer och dagar när glädjen är det som dröjer sig kvar...det tar bara lite tid. Var rädd om dig...
Kontrasten kanske gör allting tydligare?
Men snart kommer du att kunna suga ur det gôtta ur det som är roligt, och leva på det ett tag, det är jag säker på.
Min svärmor, som bodde i Piteå,fick alltid samma känsla som du får. Hennes barn var utspridda över hela landet och vi sågs inte så ofta. Hon tacklade den kompakta tystnaden, som blev när man åkte därifrån med ungar och hundar, så att hon gick hemifrån en sväng till stan eller nåt, samtidigt som vi åkte och då var det som vanligt när hon kom hem igen. Det var hennes strategi, men den passar ju inte alltid och inte alla.
Kära Elisabeth. Så kul att ni fick besök, och så många på en gång.
Under tiden som besöket är där så känner du ju bara glädjen att de är där. Att sedan sorgsenheten kommer när de gått, kan ju kanske hänga ihop med den tomhet som du numera känner, eftersom du inte kan dela glädjen över besöket med SE och också att glädjen som var ett litet tag - försvann när de gick ut genom dörren. Kan vara så. Men jag vet inte.Psyket kan hitta på så mycket och ibland tolka fel, eftersom glädje utbytts till ensamhet - igen. Förstår du detta bludder. Hur ska jag förklara ?
Glädjen hälsar på - men går igen.
*****
Perseption (psst viskar det har med sinnesintryck att göra.....:)
Kramar Nalle @-->->----
Vill bara lämna en måndagskram till dig vännen
Kramkram
kanske blir det så mycket känslor i omlopp,,,som du inte riktigt kan sätta ord på - som du kanske inte riktigt tillåter dig känna till vardags,,,och då reagerar kroppen sedan efteråt med en annan typ av stor känsla,,,
Kram
Perception är ett psykologiskt begrepp för de processer som är aktiva i att tolka sinnesintryck.
Det finns medvetna och omedvetna tolkningar av synintryck....och ja..du får ju massor av intryck när du har besök, sen när de gått, då rullar de omedvetna intrycken igång...allt det som du inte vet om, men som sätter igång känslor hos dig..känner så väl igen tomhetskänslan...jag får den varje söndag när sonen åkt, eller när "Mojen" åker hem, eller när jag åker från honom....tomt blir det..men då gäller det att vända sin perception till det medvetna och försöka hitta innehåll till "tomheten" som gör att det är mindre tomt :)...En stor varm kram till dig...idag igen...hoppas du kan njuta av dessa underbart klara höstdagar och skiftningarna i träden! Hoppas det gick bra för C!!
Tror du inte att den där tomheten och sorgsenheten som kommer beror på den markanta skillnaden mellan stämningarna. Från att ha varit fullt med folk, skratt och surr till det tysta lugna då plats fins att sakna den du älskar som inte längre finns vid din sida i din vardag. Kramar...
Hej vännen
Undrar om det kan vara skuld du känner. Skuld över att du fortsätter men se stannar kvar, du har roligt men SE kan inte vara där? Det är kanske en alltför personlig och svår fråga,eller kan den sätta ett frö till en tanke.
Tänker på er
Varm kram
Perception är inte lätt så jag förstår om du redan glömt. Varseblivning kan man också säga. Hur man uppfattar och tolkar sinnesintryck. Så nu vet du det.
det är nog den stora skillnaden som gör att du upplever det så väldigt sorgesamt.
Hej Elisabeth! Tittar in på kvällskvisten innan jag ska krypa till kojs. När jag konfirmerade med på Gotland för länge, länge sedan fastnade jag för en psalm som började: "Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans..." Och det är då ett som är säkert.
Önskar dig en natt med goda drömmar i stället för dem du verkar ha drömt på sistone. Stor kram från din vän i Laxå.
Elisabeth, min fina, vackra, kloka och omtänksamma vän.
Idag har jag mycket värme i kroppen och jag lämnar kvar lite här till dig ifall du skulle behöva....
Tack för dina alltid så gulliga kommentarer och det är de som gör mig varm i kroppen.
Önskar dig och Carolina en skön dag.
Kramkram
Tack snälla snälla, vi behöver alla böner som finns på denna jorden - och i himlem med för den delen!
- "Jag ber varje dag att jag ska få tillbaka min älskade bror"- skrev systern i sitt senaste SMS till mig...
Vi önskar alla att det ska vara "han" som vaknar, när han vaknar, om han...(hemska tanke, den tanken som inte får tänkas....)
/Lena
Jag tycker de andra har kommenterat så bra. Vill bara visa att jag varit här och tittat till dig idag.
Var rädd om er,
//Harriet
Skicka en kommentar