Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En dagbok för livet
Min mailadress
Om mig
- Elisabeth
- Tjej och mamma på snart 50 år... Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum... Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
Byggstenar i mitt liv
- Små och stora tänk (41)
- Talar till mitt hjärta (91)
Bloggarkiv
-
▼
2008
(400)
-
▼
september
(34)
- Anonyma kommentarer...
- Jag saknar dig...
- Ett djupt andetag...
- "Å jag dig..."
- Vi sitter o njuter...
- Ingen rubrik
- Ingen rubrik
- Ingen rubrik
- Pontus P och jag...
- Besök...
- Lördag kväll...
- Leka med mig...
- Han går ut...
- Siffran två...
- Näsch...
- Det handlar om...
- I december...
- Sakna sina barn...
- När jag inte orkar skriva...
- Carolina underbara...
- Skapa ett hem...
- Rycka upp mig..
- Hitta vardag...
- Vad gör han...
- Demens
- Söndag kväll...
- Söndag morgon...
- Vända på en femöring...
- "Gulla vacker..."
- Ett tandläkarbesök...
- PH....
- Poff...
- Ärligt...
- Lite bus och varma bilder...
-
▼
september
(34)
Mina länkar
- ALZHEIMERFONDEN
- Belenas hem på nätet
- Bloggblad
- Christina
- Det stora i det lilla
- Di The Queen
- Essemias värld
- Hallongränd 4
- Hjärtebarnsmamma
- Kicki
- Lantluft
- Maggans blogg
- Marskatten
- Min dotters blogg...
- Musikanta
- Nina
- Plommenad
- Ruta Ett
- Tokiga tankar / allvarliga funderingar
- Trollmor
- Trolltyg och Änglaströssel
- Tussegumman
- chaos
- gnällspikar och livsflanörer
- isa bloggar
- the adventure for life
- ullamonas blogg
4 kommentarer:
Såå vackra bilder Elisabeth ~~~
Och SE kikar mot dig, bortom sjukdomen...kärleksfullt ~~~
Idag...vill jag inte se vemodet...bakom...bara det vackra och nära i bilderna...det som det onda på något sätt aldrig kommer att rå över...trots allt.
Varm Kram från Eva
Vilken fin bild Elisabeth, den säger mer än tusen ord.
Det finns kärlek i den bilden.
Kram
Så fina bilder, vännen! De säger mer än tusen ord
varmaste kramen
Han är så fin din SE. Och han är fortfarande DIN. Det ligger en stor lycka bara i det. Stilig karl!
Skicka en kommentar