... och jag går ut. Han går ut och fikar med sin ledsagare, och jag går ut med Pontus P. Som om livet bara fortsätter att gå, men inte vi tillsammans.
För dagen ringde jag och skulle prata med SE. Men han hade gått ut och fikat med sin ledsagare. Jag var ute på promenad med Pontus P.
Han har en annan vardag nu. Jag har en annan vardag nu.
Det gör ont. Något annat finns inte att skriva. För det gör förtvivlat ont! Men som med allting annat som gör ont nu, så sväljer jag ner insikten som en vemodig knut i magen.
Han är borta! Borta från oss... borta från mig... borta från världen. Han finns inte mer! Han är borta! Och ändå... ändå... så sitter han någonstans och dricker kaffe!!
Men hur... hur ska jag kunna få in det i huvudet?
Nog vet jag att vara glad och tacksam för att han har det så bra... och det är jag också... varje evigaste dag så är jag det!
... och ändå, insikten gör ont. Längtan efter det som var... den plågsammaste plågsamma. Hur många miljoner koppar kaffe har inte vi druckit tillsammans... därhemma vid köksbordet... älskade... jag vill åka hem dit igen. Gud.
.........
Allting går... det kommer det här att också att göra. För det viktigaste av allt är ju att jag vet att HAN HAR DET BRA NU! Om jag inte hade vetat det, så hade jag åkt och hämtat honom... och vem vet hur det hade blivit då?
Allting går... men jag går lite saktare. I min "annan vardag"... där jag nu ska koka mig en kopp kaffe, duscha och gå ut med Pontus P.
Solen tittade precis fram...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Kramar om dig extrahårt idag...
Har mailat dig.
Det gör ont i hjärtat är jag läser dina ord för jag förstår dig så väl. Det är ju det som är så hemskt, han lever men kommer inte ihåg, så för dig blir han ju på något sätt död. Kanske det hade varit lättare att acceptera riktig död än detta. Jag vet inte, jag ser hur min pappa försvinner mer och mer, ibland hoppas jag faktiskt för hans skull att han dör på riktigt innan han glömt oss helt. Gräsligt att skriva men ibland finns tanken där.
Jag skickar dig solen och doften av den vackra hösten! Hoppas att du orkar unna dig lite god mat och kanske en film som får dig att skratta. Skratt är väldigt bra när man är ledsen. Kram till dig.
Jag hittar inga bra tröstande ord idag Elisabeth! Men jag vill ändå skriva några rader så du vet att jag tänker på dig och är med dig. Stora kramar...
Lämnar en stor kram till dig min vän
Kramkram
Jag tyckte det var ett skönt avslut på ditt inlägg :-) Solen tittar fram ;-)
Kramar i massor.
Har inga ord men en kram.
/Liv
Tittar in till dig Elisabeth för att se hur ni har det och för att önska dig en bra helg.
Många varma kramar!
Ingrid
Har nu läst och tårarna bara runnit. Vill bara skicka en stor kram
Tittar in för att hälsa och önska dig allt gott.
Du har det så svårt och ensamt.
Det är verkligen ingen lätt situation...
Varmaste kramar!
Ja usch så svårtatt sörja någon som ännu finns - men ändå inte finns. Jag upplever något liknande med min mamma nu och det är smärtsamt. Önskar dig solsken och ljusa tankar.
ett långsamt farväl... Jag läser och lider med dig.
Vet du vad jag saknar? Att få ha en alldeles egen kaffestund med dig.Du betyder så oerhört mycket för mig!
Hoppas du får en fin helg! Själv ska jag städa källaren...
Kramar Bodil
Skickar min största kram till dig
Nalle
Hm... mitt inlägg från igår har antingen försvunnit eller censurerats... jag tror på försvunnit - för jag tipsade bara en jättebra artikel om sorg i Kyrkans Tidning. Alltså artikeln handlade om sorg... inte "sorg i Kyrkans Tidning..."
Om hur sorg kan se ut i olika former och hur den kan drabba olika. En sjukhuspräst blev intervjuad och sa så bra och tänkvärda saker.
Jag är ledsen att inget kunna gör för dig.
Det känns inte alls bra att du är så ledsen och man bor så långt borta.
Du finns med i tankarna, men det hjälper nog inte så mycket.
Kramar skickar jag till dig via rymden.
Plocka ner dem när du vill ha
Skicka en kommentar