... skulle han. Så sa han idag, när jag pratade med honom på telefon. När jag frågade vad han skulle göra idag... "ja, jag tänkte komma och leka med dig."
(Leka... tänkte jag. Skämtade han.... nej, det lät inte så. Mer som att han ville göra någonting MED mig... utan att förstå vad själva ordet betydde. Kanske menade han någonting helt annat med "leka"? Jag vet inte...)
Sen... så skulle han åka till "Holmis" (Holmträsk, föräldrahemmet), berättade han. Hans mamma berättade sen för mig att han hade sagt detsamma till henne... att han skulle åka dit. "Klart att jag kan köra - jag har ju körkortet", hade han svarat när hon frågat hur han skulle ta sig dit. När hon frågat honom om bilen, hade han svarat... "jo, men den står ju härutanför på gården".
Ett så sorgligt samtal egentligen.... jag och han. Men vackert ändå..
För jag fick ju höra hans röst... och han hade nyss fått kaffe med glass, så han var "stinn som en ko", sa han belåtet flera gånger. Han är lycklig... min SE... och det är vackrast.
..........
Carolina var också lycklig idag. Hon är på "studieträff" tillsammans med några av sina klasskamrater.
De ska plugga psykologi inför en stor skrivning på måndag.
För henne var det stort... för henne var beslutet att gå om ett år det bästa... och jag vet inte hur många gånger hon har berättat hur glad hon är över sin nya klass.
"Mamma, det är som mera en "vi-klass"... alla är som mer tillsammans" har hon förklarat.
Jag... ja, jag ska bara vara lite nu. Försöka sova en stund. Sov inatt.. men inte så bra. Dessa mardrömmar... dessa mardrömmar som kommer hela tiden... och alltid alltid är SE med. Jag sover oftast med lampan tänd nu... så illa är det. Plågsamt.
Min kurator säger att det är det undermedvetna som bearbetar allt det som hänt... men jag tycker det är för sorgligt... rädslan i drömmen... den som finns kvar när jag vaknar... jag som aldrig någonsin varit rädd för SE... nu... nu är jag rädd vareviga gång jag drömmer om honom. Varför??? Jag förstår inte det...
Jag tycker bara att det här undermedvetna är en besvärlig typ... som jag kunde få slippa! Jag sover nog dåligt ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kära Elisabeth, så vackert du skriver att "Han är lycklig". Och det tror jag att han är. Egentligen lever ju SE nu i en värld utan bekymmer, vad kan vara mer härligt än det? Ja, självklart att sjukdomen aldrig kommit förståss, att allt skulle vara som det alltid varit. Det skulle ju varit än mer härligt om det vore så.
Ni har väl kanske som de flesta par som levt tillsammans länge, kunnat "veta" hur den andre tänker i vissa situationer. Nu får du ta till dig hans glädje över kaffe med glass m m. Och att höra hans röst.Det är vackert.Mycket vackert.
Du skriver så fint Elisabeth, att "han är lycklig, min SE och det är vackrast". Sån kärlek hittar man inte ofta. Den är fin. Och den finns fortfarande.Även hos SE, fast han inte kan förmedla vad han vill säga riktigt.
Där får du nog tolka som du själv tycker och vill.
Roligt att det går bra för Carolina och att hon trivs i klassen. Vi hörs snart igen, kramar Nalle
Önskar bara jag fanns närmre...
Varm kram till dig
så fina ord och jag tycker det är härligt att läsa om din kärlek till SE, det är få förunnat att ha sån kärlek. Roligt för Carolina att hon trivs i skolan och i sin klass, hon blir stark av det tror jag. Sömnproblem kan också ligga lite i "tiden" själv har jag sömnproblem för jag har kommit i puberteten igen :)...det du...det är stort att man kan göra det i min ålder :)..sköt om dig! Stor varm kram...
Vad skönt att det går bra för Carolina. Och att SE är nöjd. Jag önskar bara så att det fanns något man kunde göra för dig med!
Jag hoppas att du vet att jag, och helt säkert många andra med, tänker på dig varendaste dag.
KRAM!
Vad jobbigt med dessa mardrömmar - men bra att du fått en förklaring av din psykolog. Jag tycker inte at det är konstigt att du har dem efter att ditt liv har ställts på ända och du kämpar för att hitta fotfästet. DET förstår jag.
Ha lampan på och försök att hitta trygghet på något sätt innan du ska sova. Kanske du ska lyssna på något avslappningsband eller så innan du sover. Ett band där du kan genom suggestion spåra in på annat - vad vet jag - kanske det kan hjälpa? Eller så är det bara en fas du måste igenom nu helt enkelt.
Hoppas du får sova gott snart igen - och det är skönt att han är lycklig och att Carolina trivs gör mig också lättare om hjärtat. Tänk vilken bra psykolog hon kommer att bli efter att ha levt med detta när hon har tagit sig igenom det.
Kramar i massor,
//Harriet
Tassar in med lite varm vintoddy till oss. Man somnar så bra på det.
Skicka en kommentar