... som nu blivit söndag.
Carolina bjöd på varma mackor ikväll.
Vi åt godis och såg film.
Vi försöker skapa lycka i vår hand.
Jag håller på att lära mig något. Något viktigt. Något som jag inte riktigt såg förut.
Varje liten sekund är en lycka i min hand.
I livet förut... så kallade jag många, många av dessa sekunder för vardag.
Han som satt och läste tidningen, en HSB-keps som låg på hatthyllan, godiset i kylskåpet som alltid tog slut, fotfilen i badrumsskåpet, hon som gjorde tårta med pappa, fika på altanen, steka pannkaka.... och tusen tusen andra sekunder av den vardag som vi hade.
Jag såg det inte...
Jag förstod inte att ta tillvara...
Jag kallade det för vardag...
Jag förstod inte vad det var jag höll i min hand...
Inte förrän nu....
Så nu försöker jag att byta ut ordet vardag mot "lycka i min hand".
Jag försöker.... jag har bara nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Söndag är det här nu och jag vill säga en sak. Jag tror visst att du såg det, dina ord här visar att vardagen och det fina i den fanns och togs tillvara,det är bara så att när man helt plötsligt blir tvungen av olika skäl att kika bakåt så är det så lätt att straffa sig själv med ord som att man inte såg eller inte förstod. Mitt uppe i vardagen tror jag inte någon människa springer runt och ständigt försöker fånga de lyckliga sekunderna eller timmarna men när tiden finns så stannar man upp och ser med glada ögon på små saker som en hand i sin, en strumpa på golvet, ett skratt i ögonvrån och en kväll tillsammans i soffan. Jag har trots mitt många gånger helvetiska liv massor av sådana minnen och dom försöker jag hålla vid liv nu, både för barnen och mig. Vardag är lycka, är strävan, är svett och arbete, vardag är kärlek i all sin gråhet. Ta vara på minnena om all vardag, även den trista för den finns också och jag tror det är den som gör de där fina stunderna extra guldskimrande...så tänker jag men gör också som du ibland, glömmer att vardag är just vardag innehållande allt. Asch jag svamlar kanske en del, ganska nyvaken som jag är i skrivande stund. Nu ska jag ta lite mer kaffe och dig önskar jag en fin dag med en massa lyckliga sekunder i vardagen /fideli
Det var ett nytt uttryck som jag inte hört och som jag tar med mig i min strävan att uppskatta vardagen. Kloka ord!
Vida
Sänder en varm söndagshälsning till dig söta Elisabeth. Kram kram
vad fint beskrivet..och håller med Fideli lite i att vardagens saker är inte lätta att värdesätta när dom är där varje dag, däremot att du minns dom gör mej så glad..för du har ändå någonstans på vägen sett dem, och nu kan du också uppskatta dem...kepsen, som sorgen är emellanåt..är skön att lägga åt sidan och se den lite "upp och ner" fylla den med fina saker varma goa saker som varit i ens liv...så när man tar på sig "sorgekepsen" är det så fylld av fina saker att det kanske är lite svårt att trycka ner den så långt igen..hm...ja..så var det nog för mig när jag var som mest sorgsen...kände jag...nu när jag skrev det...märkligt hur du fick mig att reflektera på det nu :0)ja..iafall var det ett fint ord du tog fram...inspirerande "skapa lycka i vår hand"...och visst förstod du vad du hade i din hand...förr..vardag..det tror jag...för då hade du aldrig kommit ihåg de små sakerna nu....STOR varm höstkram!
Tänk att ordet vardag fått en så tråkig klang. Jag uppskattar vardagen med sina rutiner, sina måsten och att det ibland är smått hektiskt.
Det behövs vara lite tråkigt för att man ska kunna uppskatta att ha roligt som min farmor sa när jag var liten.
Jag har fibromyalgi och har haft diagnosen sedan 1996 och har tyvärr blivit sjukpensionär på 75% jag har tvingats att försöka vara i nuet. Jag har lärt mig att stanna upp när jag ser vackra strålar genom lövverket, att Johanna kommer in och lyser av något hon vill berätta. Jag kan också stanna upp och njuta när hundarna kommer och buffar med nosen för att få lite extra kärlek.
Jag kan också tvärstanna på promenaden när en härlig doft från blommorna kommer upp i näsan.
Det svåra är inte att vardagen är vardag - konsten är att tillåta sig att stanna upp och fånga ögonblicken. Så har det i alla fall varit för mig.
//Harriet
Mycket klokt, Elisabeth. Det är nog så för alla, att vi tar vardagen och människorna runt oss förgivna. Det är så. Och kanske vi inte skall klandras för det heller, men det är säkert nyttigt för alla att titta runt sig och just ta tillvara varje sekund av lycka som finns.
För lyckan kommer i sekunder.
Ingen kan gå omkring och vara lycklig jämt. Tror inte det är möjligt. Men de små ögonblicken som finns där. Som pockar på uppmärksamheten borde vi alla ta tillvara på bättre.
Jag tycker att ni försöker skapa Lyckan i era händer mycket bra.
Det finns bara ett nu, och det är nu.
Kramar från Nalle
Nej, så är det nog för de flesta av oss. Vi "ser" inte dagarna som rinner iväg som en del av livet. Är väl först om det händer oss något som vi fattar att det verkligen gäller att ta tillvara på dagarna vi har. Tyvärr är jag inte den bästa själv när det gäller sånt här utan jag är en klagonisse emellanåt. Försöker dock bättra mig.
Hoppas att ni har en bra söndag.
Kram Elzie
Å, det känns som en låttitel: Lyckan i min hand...
Och visst får man ett nytt sätt att se på vardagen... på allt det där som bara flyter, när man har en mörk bakgrundsfond...
Jag opponerar mig alltid när nån säger "grå vardag" för den vardag som bara går och går när inget händer, den skimrar av vardagslycka i mina ögon.
Nog är det väl så att vi har blivit lite dåliga på att fånga dagen men jag har faktiskt åxå börjat göra det nu. Man vet ju aldrig från en dag till en annan hur livet ser ut. Kram
Du har så många kloka tankar och funderingar Elisabet.
Det finns verkligen anledning att vara tacksam varje dag. Att ta tillvara.
stor kram (som ni båda ryms i)
Ja du det var riktigt roligt att komma in hit och hälsa på idag.. då du är så positiv i dina tankekorn:-)
Härligt.. vi måste bli bättre på att ta hand om det lilla i vardagen:-)
Kram på dig
Kanske finns ögonblick bara i sorg?
Skicka en kommentar