... tänker jag ofta nu. Nästan hela tiden.
"Nä, du Elisabeth, nu får du rycka upp dig"... tänker jag så fort jag känner tankarna vandra iväg ifrån vardagstänket. "Tänk på någe roligt... eller hitta på någe kuligt..." tänker jag också. Bort från eländestänket...
Ofta lyckas jag... en stund eller lite längre. Men ibland så lyckas jag inte alls... som idag.
Det började redan efter Pontus P-promenaden i morse... både tänket och orken fanns där med eländesvarning. O trots att jag försökte hitta ryckupptänket... försökte till och med att muntra upp mig själv med städcd:n med gamla svenska tjo- och tjimklassiker... och bestämde mig för att bara stöka bort disken så skulle jag gå ner på stan och strosa bort en stund... men, det blev ingenting av någonting!!
Jag gick bara och la mig i rumssoffan och somnade istället. Jag bara tappade... ja, gnistan tror jag.
Eftermiddagen och kvällen... blev lite som vanligt.
Men imorgon ska jag rycka upp mig bättre....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ibland är ryck-upp-dig-tråden försvunnen och det går inte att rycka mer. Då måste man låta laga tråden... det var nog vad du gjorde i soffan.
Själv har jag slutat med att använda rycka-upp-mig-tråd. Det var bara andra som drog och slet i den och jag själv hade ingen nytta av den.
Vissa dagar har man lite låg profil och andra dagar skiner man som solen. Du hade en mulen dag i går... snart skiner solen igen ska du se.
KRAM!
Vet du Elisabeth, det där med att rycka upp sig, det är bra knasigt och sägs ofta av de som inte har förmågan att förstå eller känna in en annan människa. Det blir ett märkligt krav på en, att man liksom måste en massa för att tillfredsställa andra, men det funkar inte. De dagar man orkar vara "uppryckt" tar man vara på men de andra måste få finnas och man kan inte heller tvinga sig till något.
Jag lyckas inte heller alltid och slåss mot det dåliga samvetet för att jag inte orkat ta mig själv i kragen... men för vem ska jag göra det? Behöver jag få stunden eller dagen till att faktiskt tillåta mig att falla så gör jag det, det går ändå inte att tvinga bort och desto skönare blir de dagar då man faktiskt orkar vara glad och positiv. Så jag tror att det handlar om att ta en dag i taget, att inte pressa sig själv för en massa outtalade krav...sorgen och ledsamheten försvinner inte fortare för det. Kram /Ann
Sömn är mycket viktigt i läkningsprocessen. Om du somnade där så var det vad din kropp och själ behövde. Men jag förstår att du vill "rycka upp" dig. Det klart att du vill må bra och vara glad. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig med det. Kramar...
Åh, vad jag känner igen mig,,,även fast vi inte har samma bakomliggande orsak till så´na här depp dagar,,,så känner jag igen mig i ditt tänk.
Men det går tids nog att få den där rucka upp känslan att stanna längre stunder.
hm...har du provat med att bara vara du? Kliva upp fixa frukost, pyssla på och inte tänka att du ska vara något annat än just du där du är? Kanske är du lite hård med dig emellanåt, kräver för mycket? Själv brukar jag ha sånna dagar då jag bara måste få vara, inte planera, utan andas, och känna mej för...Önskar dig en underbar helg och skickar varma höstkramar!
Kära Elisabeth. Att rycka upp sig, som man säger, i din situation, tror jag är svårare än att gå på vatten.Faktiskt. Att kämpa för att hitta glädje, när det enda man känner är sorg. Går ju inte.
Du försöker, och gör det bra. Men
att försöka peppa upp sig i din situation blir endast att du gör av med så mycket energi att du istället blir trött.
Men, säger du kanske nu, kommer jag aldrig bli glad igen? Ska jag ha det såhär? Jo visst kommer du bli glad !! När glädjen kommer till dig. Du skall inte behöva leta och anstränga dig till att hitta den. Det där med att ta sig i kragen, rycka upp sig osv gör endast att du sväljer ned din sorgsenhet ännu mer. Låt dig vara som du är.Du är nedstämd nu. Låt det ta sin tid.
Små glädjeämnen har knackat på dörren den senste tiden. Samla på dem.Fokusera på dem. Det kommer bli fler å fler. Men leta inte.
Tid nog kommer du att komma till det stadiet när kroppen säger själv att, du Elisabeth jag tror jag börjar återvända, jag känner glädje idag. Orkar du inte gå ned på stan som var bestämt. Sov, kroppen ville det.Om du en annan dag verkligen går ned till stan och tittar, gå som den Elisabeth du är. Ingen hej-här-kommer-jag-å-jag-är-glad-idag-känsla. För den är inte sann. Sånt märker kroppen, och du blir trött och ledsen istället. Man kan inte luras.Men en dag kommer du känna att du har den känslan som jag skriver ovan och då har du kommit en bra bit på väg.
Du har redan kommit en bra bit på väg, genom att vara precis den du är.
Det märks i dina inlägg att de är gladare nu än för.
Kramar i långa banor Nalle
Rycka upp sig på beställning är svårt att förverkliga tycker jag.
Man rycker upp sig när det är läge är min tanke. Det går inte att beställa.
Men när man kommer till en viss punkt att det är läge ja då går det!
// Turtlan
Skicka en kommentar