... hur kan man inte göra det? Jag vet inte hur många gånger jag har ställt mig den frågan, och fastnat i det tänket...
Jag tänker på SE. Han saknar inte. Jag vet ju det. Att sakna betyder ju också att minnas... att ha förmågan till ett abstrakt tänkande. Den förmågan har man inte, eller tappar alltmer vartefter sjudomen fortskrider.
Ibland, när jag är och hälsar på honom, så tittar jag på honom... och trots att jag vet att han inte saknar henne... så finns ändå känslan där.
"Vad tänker du.... hur tänker du... finns det inte en liten rest någonstans av längtan... åtminstone efter henne.... Carolina?"
Ibland, när jag pratar med honom i telefon, så berättar jag någonting om Carolina... men jag märker ju att om jag berättar samma sak flera gånger... så är det lika nytt för honom varje gång. Oavsett vem jag berättar om...
Jag frågar ju heller aldrig.... "minns du...""
Carolina och jag vet ju att det är önsketänkande... och för dagen, så sa Carolina: "Mamma, jag vet att pappa har mig i sitt hjärta.... fast han inte kan visa det nu. Jag vet att jag finns där.... fast det är lite som det är nu..."
"Jag vet det också, gumman..." svarade jag.
För visst vet vi ju det.... för där har hon alltid funnits. Så varför skulle hon inte finnas där nu?
Så än om vi inte förstår.... och frågorna och tänket vill ta plats... så är det i såna här lägen man måste lita till det man vet i sitt hjärta.
Att hon finns där...
Än om saknad är ett svårt ord nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Helt rätt!
Carolina finns i sin pappa hjärta, oavsett.
Att du och Carolina tänker så, tycker jag visar hur otroligt stor er kärlek till varandra inom familjen är...oavsett SE:s sjukdom.
Hoppas på en livsfin dag, idag...för er alla.
Kram från Eva
Det här måste nog vara bland det svåraste som finns... Att du som vuxen kan förstå o ta in det som hänt med SE, men goaste C. Mitt i tonåren då livet enbart ska leka. Att då bli fråntagen den ena av grundtryggheten o dessutom försöka förstå att man varken syns el finns längre på SE karta... Det är fruktansvärt tufft!
Hoppas hon också får bra stöd hos kurator.
Varma kramar till dig vännen
Ja då Carro finns säkert väl inbäddad med glänsande sidenlakan runt om.. bara det att minnet sviker ju.
Kan förstå det där är hemst konstigt och svårt.. men hon vet ju att innerst inne så finns pappa med sin varma famn:-)
Ha de gott Elisabeth.. Kram på dej
Kanske hjärtat kan fortsätta minnas det hjärnan har glömt...
Stor varm kram!
Visst finns hon i hans hjärta men jag förstår att hon tycker att det är jobbigt.
Det är en hemsk sjukdom för den drabbar så många samtidigt.
Jag hoppas att ni får en skön kväll
Kramkram
Men det var ju så rätt och riktigt sagt av Carolina. Naturligtvis finns hon i hans hjärtas djup, och kommer alltid att finnas där, men det är sjukdomen i sig som hindrar honom från att plocka fram minnena om, och känslorna för, henne.
Skulle min livskamrat fråga mig idag: "kommer du att älska mig för alltid, även om en sjukdom skulle grumla ditt sinne och dina tankar?, så skulle jag ju utan tvekan svara: "Ja, jag kommer att älska dig för alltid!"
Samma svar hade ju S-E lämnat, om han hade fått den frågan innan han blev sjuk. Hans kärlek till er finns nu djupt inne i era hjärtan, den har fått ta plats där eftersom sjukdomen hindrar S-E från att själv uttrycka det jag vet att han skulle ha velat uttrycka om han hade varit frisk.
Äkta, djup kärlek dör aldrig, men vi kan p.g.a. sjukdom bli förhindrade från att uttrycka den mot de vi älskar.
Klart han har! Hon finns tatuerad inuti hjärtat och kan aldrig försvinna därifrån!!!
Kära Elisabeth, jag upprepar det som Christer redan sagt, "äkta, djup kärlek dör aldrig".Så Carolina har rätt. Kärleken till henne - och även till dig - sitter i en ros i hans hjärta för alltid.
Kram Nalle
Klart att ända inne i hjärteroten finns ni i SE hjärta.
Vad än som händer så vet ni att hans kärlek till dig o sin dotter är stark.
Har lagt in ett inlägg nu om resan.
Det känns jättespännande.
Toscana dit drömmer jag mig också till. Hon som klipper mig ska dit på lördag och fotvandra.
En vacker dag kommer du också dit ska du se.
kram på dig gumman
Set är ju det där med att få tankar och känslor att förstå saker tillsammans. Det är inte det lättaste. Å er uppgift är ju en av de svåraste man kan få. Kramar...
Självklart finns ju Prinsessan i sin pappas hjärta...alltid!/Kram
Även om minnet sviker pga sjukdom så minns hela kroppen...SE har inte glömt sin dotter, känslan finns kva som en gnistrande diamant hos honom.
kramen
Vill bara lämna mängder med omtanke och styrka till både dig och C. Ni är båda så starka och fantastiska! Kramar!!
Hei Elisabeth
Jeg er av og til inne å leser bloggen din,du er en Stor kvinne som vil dele dette vanskelige m oss.
Jeg opplever også nå en tøff periode i mitt liv,har kjøpt meg en liten fargerik bok.Og hver kveld skriver jeg en ting i den som har gledet meg i løpet av dagen.Noen ganger kan det være vanskelig å finne det,men leter en så finnes det...Klem til deg
önskar dig och carolina allt gott. SE har verkligen Carolina i sitt hjärta och de kan ingen ta ifrån dem inte ens en hemsk sjukdom. Det är bra att Carolina vet det på något sätt. lättare att hantera..Ha det gott min kramar Tussegumman
Skicka en kommentar