... den här dagen. Trots att gråtungmolnen hotade att ramla ner i huvudet på mig, trots att jag visste att den här dagen skulle bli lika ensam som vanligt, och trots att jag just därför hade bestämt mig för att "rycka upp mig själv i håret", och baka en sockerkaka, och städa skafferiet. Små saker som skulle fixa till den här dagen också...
... men som vanligt så blev det inte så. För hur jag än försöker att inte låtsas om, försöker att inte se elakheter och självupptagenhet, försöker att hitta något slags försonande drag hos andra... så kan jag ju inte gå omkring och blunda heller. Jag menar bokstavligen.... men nu säljer jag varken mig själv, min man, eller mina barn för att andra ska ha det bra.
En gång gjorde jag det.... och det är mitt kors att bära. Livet ut.
Vill man inte förstå... vill man inte vara medmänniska för, och omkring oss nu... ja, så slipper man. Det blir deras kors att bära...
..........
Carolina och jag kommer att fira jul själva i år. Till SE ska vi ju självklart fara...
Den övriga familjen är bjuden till min syster att fira jul. Vi varken kan, eller vill åka dit.... vi vill fira den med SE. Åteminstone en stund...
Att mamma och pappa inte orkar ha någon jul i år, det kan jag mycket väl förstå... men det hade ju gått att ordna så att alla hade kunnat vara med... jag och SE har ju fixat det rätt bra förut om åren.
Vi vet, både Carolina och jag, att det är sista julen som SE är så pigg som han är just nu... för så är det ju med den här sjukdomen... och nästa jul... ja, vi försöker att inte tänka, och prata så mycket om det nu.
Men vi vet... att det kommer att bli ännu mycket svårare och känslosammare den här julen... just därför.... nästa jul.
Carolina och jag kommer att fira jul själva i år.
Vi fixar det också...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tror också att det blir deras kors att bära, när de väl inser det så småningom. Du kan inte och ska inte ta ansvar för andras sätt att tänka och försöka anpassa dig,ni måste leva ert liv så gott det går och så som ni vill.
Ha det gott och kram på dig!
Tack för ditt mail.
Enda jag kan säga just nu är att ....
.... jag har inget att säga som kan göra det bättre just nu.
Kram
Men Elisabeth, det kan bli precis den jul ni behöver nu. En jul i er alldeles egen takt, där det finns plats och förståelse för gråten och sorgen som bara överväldigar en. En jul där ni kan minnas och njuta av det ni haft, kanske skratta lite, kanske gråta lite.
Kanske avrunda med en midnattsmässa och låta själen komma till ro.
Min första nyår som skild var jag själv, jag orkade inte ens bry mig om att hitta firarsällskap. Orkade inte utsätta mig för att ev sabba en trevlig kväll för andra genom att ev börja gråta oförhappandes pga minnen som poppade upp. Jag klädde mig nyårsfin, dukade min trerätters middag med finproslinet. Åt och tittade på tv.Å grät,inte bara en gång utan flera. Jag minns inte vad jag åt, inte vad jag drack men jag minns att efteråt var jag glad åt mitt val att "fira nyår" - insåg att det var precis vad jag orkade med just då. Jag har aldrig gjort om det men det kan säkert bli så flera nyårsaftnar men nu vet jag att jag klarar det också!
Oj, så lång kommentar detta blev!
Orkar dina föräldrar åka till din syster föresten? Annars kan ni ju ha en liten middag med dem, precis bara så länge ni orkar och vill.
Styrkekram!
Jadu vännen.Julen väcker känslor hos alla och då ska vi umgås med alla och vara nöjda och glada.
Å man vill bara ursäkta, spy åt den.Vi har en tendens att hosa upp julen,då ska man träffa goa släkten där man avskyr hälften och
spela detta låtsasspel.
Ni kommer att få det så mysigt du och Carolina.det är jag fullständigt övertygad om.
Förstår att du kommer att sakna dina föräldrar men ta hem dem till dig efter julen så får ni ha lite efterjulfirande då.
Må så gott
kram ewa
Jag förstår inte för hela mitt hjärta att folk kan vara så elaka mot dig! Jag vet ju att du haft problem länge med det även om jag inte vad....
Sorgligt med julen! Jag tycker ni hade behövt andra nära och kära runt er också. Å jag förstår helt och fullt att ni inte vill lämna SE. För er lever han! Det verkar som andra har svårt att fatta det. :-\
Tänker så ofta på dig gumman ♥
Tjena pinglan!!!!!
Klart Ni fixar det Du o Carro, titta på mej o Cicci vi har firat jul ensamna nu i 3 år inte kul men det går o det blir samma för oss nu denna julen oxå. Man klarar det om man vill o måste men kan ju hålla med dej att det e inte kul med tanke å hur jularna har varit uppe i Raija
Kram Bittan
P S det ser ut som min resa upp till Umeå kommer att bli omring den 3 nov längtar
Skicka en kommentar