Bara lite skriv...

... om dagen idag. Jag är egentligen alldeles för trött för att skriva, men för mig känns det ofta som en förlorad dag om jag inte skrivit någe. Mitt minne är inte så bra nu för tiden...

Idag när jag gick till RK så ringde mamma. "Det är inte så bra" sa hon, när jag frågade hur hon mådde. Läkarna hade varit in och berättat att hon, på grund av infektion där också, nu måste genomgå en operation... där man ska ta bort spikarna hon har i höften och en liten bit av höftkulan.
Först och främst så måste man nu undersöka om hennes hjärta och hennes lungor klarar av det.
Men i hennes oro finns tilliten: "jo, men nog tror jag att jag klarar själva operationen, men jag vet inte hur jag ska orka komma igen sen... men jag har ju pappa!" sa hon.

Det blev ingen undersökning av hennes klaffar idag heller... de ska göra ett nytt försök imorgon igen.

Ikväll har jag också pratat med henne. Hon ringde ganska sent... och vi pratade en bra stund. Hennes oro för morgondagen är stor... och jag peppar på allt jag kan. Lovar att komma upp till helgen...

Sen ringde jag till pappa. Han behöver också allt stöd nu... för att han i sin tur ska orka fortsätta att vara det stora stöd han är för mamma nu. Men jag hör hans oro... både för klaffarna och den förestående operationen.

Jag tycker så synd om dem båda två... det är tufft för dom nu... och jag önskar att jag kunde göra mer för dem. Att jag kunde trolla till exempel...

.........

Carolina har varit ledig idag. När jag kom hem så hade hon städat överallt... och lagt in nytt hyllpapper i vårt skafferi!! Jag blev verkligen så glad... tack snälla snälla gumman!
Å som jag sagt förut... i vissa saker så brås hon inte ett dugg på sin mamma! I vissa saker, som det här med städning... så brås hon helt på Sven-Erik!

Men jag hade med mig en överraskning hem till henne! En av de kvinnor jag mött via SE:s sjukdom kom idag ner på RK med 3 par bättre begagnade gymnastikskor från märket "cheap monday". Hon hade tänkt på Carolina, sa hon... och undrade nu om hon ville ha dem! Vilken gullig människa, säger jag bara!! Tänka på Carolina... bara så där!
Å jag visste ju på en gång... såg skorna... ett av Carolinas favoritmärken... att hon skulle bli bara så himla glad.
Jag gav min vän en kram... tackade flera gånger... och kände den där värmen inom mig igen. Ni vet, den där värmen som fyller en av andra människors omtanke. Den där värmen som nästan gör en gråtfärdig av tacksamhet!!! Den där värmen som sen bär så mycket....

Tack snälla snälla A! Carolina blev verkligen så glad som jag visste att hon skulle bli! Visserligen passade bara ett par av skorna... men du vet, hon blev överlycklig! Att hon har ett par cheap monday-skor igen! Tack snälla snälla, från ett mammahjärta till ett annat...

.........

Nehej, det blir inga svar på kommentarer ikväll heller! Jag orkar helt enkelt inte. Skrivet blev längre än jag tänkt mig. Tack till alla er som har förståelse för det nu... tack snälla ni!