onsdag 23 mars 2011

Det är stor skillnad...

... mellan att besöka någon som har en långtgående demens, och någon som har annan svår sjukdom. Det är stor skillnad om man blir behandlad som en främling när man kommer.. eller om man blir bemött som den Elisabeth man faktiskt är. Å det är stor, största skillnad mellan att besöka någon som man vet bara ska bli sjukare och sjukare... och någon där man kan se, eller iallafall, "leva på hoppet" att det går åt rätt håll... stor skillnad!

Det är svårt när folk inte förstår det, och gör jämförelser.

..........

Imorse ringde mamma... och jag hörde knappt vad hon sa. Som om hon knappt hade någon luft att prata med... hon viskade.
Hon berättade att det inte blivit någon undersökning av hennes hjärtklaffar på morgonen, då hon både hade haft svårt med andningen under natten, och sen så blev det alldeles tätt... hon hade inte fått någon luft alls... och luftrören hade bara "slaggat igen".
Vi pratade en bra stund... och jag sa: "Lilla lilla mamma... vad jag tycker synd om dig... men du vet, det kommer nya tillfällen... kanske är dina luftrör fortfarande så känsliga efter förra försöket... men du vet ju vad jag har sagt: "du behöv in´t va ampen stinta!" Jag peppade så gott jag kunde...


I eftermiddag, efter att jag varit ute med min vän M (kontaktpersonen), så åkte jag upp till mamma och hade kaffe med mig. Å en liten pralin.
Det var mysigt att sitta där med henne... fika och prata på. För hon behöver få prata om sin oro...den som jag vet att hon bär hela tiden... och den nya oron...den som hon förstod först idag, efter att någon berättat för henne... om bakterier på hennes klaffar... och därför behöver ännu mer pepp och stöd nu.
Hon säger också att hon blir glad över att jag alltid är så positiv...

Imorgon ska man göra ett nytt försök med undersökningen... hon berättade det när hon ringde ikväll.

.......

Så skulle jag skriva någe mer... ... o svara på kommentarer... men efter ett långt samtal med min syster nu så är jag alldeles alldeles för trött och... ja, lite annat.

Men till alla därute som behöver en kram i natten... varm kram till er!! Å till alla andra med...

2 kommentarer:

Ruta Ett sa...

...och en varm kram tillbaka till dig...

Eleonora sa...

Och tusen solvarma kramar tillbaka till dig. Måtte du orka hålla ut, du behövs så väl till de dina.

Din vän Eleonora