tisdag 22 mars 2011

Det var iallafall...

... en helt annan Carolina som gick och la sig nyss!
Jag pratade med min syster ikväll. Hon har erbjudit sig att stå för allt vad gäller Carolinas student i juni.
Både Carolina och jag hade mer eller mindre tänkt bort det.
En oro mindre.
Jag är så tacksam.

7 kommentarer:

Ingabritt sa...

Så skönt för dig vännen. Vi behöver ibland få sådan hjälp att tämja fjärilarna som byggt bo i magen. Hoppas nu att solen lyser på dig och att mycket av det mörka jagas bort. Jag tycker att du haft nog med mörkt, så nu borde bara solsken återstå. Bamsekramar från Blekinge till dig som ofta är i mina tankar.

Eleonora sa...

Det var mycket snällt och omtänksamt av din syster och jag förstår att Carolina blev glad och lycklig.
Kram kram

Carina Gälldin sa...

Underbar blogg att läsa! Det finns många som har en tuff ekonomi, men de låtsas inte om det. Därför är det skönt att läsa om din vardag så som den är! Fortsätt så. Hittade hit när jag höll på med en uppgift om demens.(Håller på o utbildar mig till undersköterska)Ha en bra dag, kram på Dig!

Kersti sa...

Å så skönt. Då kan du koppla av när det gäller det. Kramar

Camilla sa...

Det finns verkligen änglar runtom kring oss alla, och du har din väldigt nära dig. Så skönt att hon rycker in och hjälper dig med studenten, så att Carolina får den minnesvärda dagen som hon förtjänar.
Sköt om dig - du starka kvinna!!
Kram

Kajsa sa...

Du skriver precis vad du vill i din blogg! Det är just därför åxå som så många tycker om att läsa den. jag hade nån som hakade upp sej på mitt städande...men som jag skrev om städningen efter det...Jag hoppas att din mamma mår bättre nu och jag förstår hur himlrs orolig du är!/Kram

Isabelle sa...

Åh vad glad jag blir för Carolinas skull. Och din förståss. Härligt med sådan omtanke. Hoppas C ser fram emot sin student och att den blir ett minne för livet. Även om hon förståss önskar att livet skulle se annorlunda ut just nu så är det en fin dag som jag så innerligt hoppas kan bli fylld av glädjeyra för er båda.

Jag har ju också en student nu som du vet. Ena dagen längtar hon och nästa har hon mest ångest inför framtiden. Vad ska det bli av mig mamma? ;) Jag är övertygad om att det ordnar sig för våra döttrar, ellerhur?

Varm kram till både dig och C.