... när jag såg hur illa det var med honom. Det var därför jag gick in på hans rum och försökte hålla för munnen, och svälja bort gråten. Det är också därför jag inte skriver om något ikväll. Inga bilder som jag tog heller läggs ut... Jag vill inte minnas det jag såg. Inte nu. Inte ikväll. Imorgon kanske. Man måste överleva först.
Grymhelvetets sjukdom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Styrke kram kommer här.
Åh vännen, jag önskar att jag kunde göra något för dig....men jag vet ju att så är inte fallet. Det enda jag kan göra är att berätta för dig att du finns i mina tankar dagligen Elisabeth.
I cybern får du luta dig mot min axel och gråta ut, trots många långa mils avstånd så finns jag här bredvid dig.
Kram/caja
Älskade lilla vännen. Nu är jag åter tillbaka i hemmet och ska läsa ifatt hos dig vad jag missat under min vistelse hos lilla Guldlock.
Tänker på dig Elisabeth och håller om! Stor kram från Eleonora
Tänker på dig, kram!
Sänder bara massor av kärlek, medkänsla och kramar till Dej ikväll
Ewa
Till alla: TACK alla ni underbara människor...
Jag kommer att skriva ner mina minnen av dagen igår, det är viktigt för mig. Men just nu går varje medvetet andetag ut på att bära dagarna, och samtidigt försöka hitta någon slags strategi för att klara av allt som händer nu. Både med Sven-Erik och mamma.
Tack än en gång... tack mer än jag har ord för.
Å en varm kram i tanken till alla som behöver det... Varm kram..
Skicka en kommentar