Jodå Bettan finns lite från mamma där allt! Ja även om du inte bakar så finns ditt arv genetiskt från dig. Kraaaaaaam o gla påsk på er båda. Från Micke i S-vall
Det var ett långt och fint och känslosamt inlägg du har gjort. Så glad jag känner mig att du och din syster har hittat tillbaka till varandra mitt i allt eländet. Ni söker och ger stöd och värme till varandra - precis som systrar ska göra. Bra att Carina fick träffa SE och med egna ögon se hur han förändrats. Det bidrar ju till att hon förstår bättre hur du har haft det och fortfarande har det.
Fantastiskt att din mamma orkat återhämta så mycket krafter. Hon har livsvilja den lilla mamman och kämpar verkligen för att få vara kvar hos de sina. Hoppas hon orkar fortsätta så att hon kan få vara med om en underbar vår med sol och värme. Det är upplyftande.
Nu närmar sig väl studentdagen. Vilken dag blir det? Så man kan vara med och fira menar jag.!
Sköt om dig kära Elisabeth. Glöm inte bort dig själv för alla andra. För att du ska orka med, så måste du ta hand om dig själv på allra bästa sätt.
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
4 kommentarer:
Ta hand om varandra och ha en skön kväll med gott fika
Catharina
Jodå Bettan finns lite från mamma där allt! Ja även om du inte bakar så finns ditt arv genetiskt från dig.
Kraaaaaaam o gla påsk på er båda. Från Micke i S-vall
Det var ett långt och fint och känslosamt inlägg du har gjort. Så glad jag känner mig att du och din syster har hittat tillbaka till varandra mitt i allt eländet. Ni söker och ger stöd och värme till varandra - precis som systrar ska göra. Bra att Carina fick träffa SE och med egna ögon se hur han förändrats. Det bidrar ju till att hon förstår bättre hur du har haft det och fortfarande har det.
Fantastiskt att din mamma orkat återhämta så mycket krafter. Hon har livsvilja den lilla mamman och kämpar verkligen för att få vara kvar hos de sina. Hoppas hon orkar fortsätta så att hon kan få vara med om en underbar vår med sol och värme. Det är upplyftande.
Nu närmar sig väl studentdagen. Vilken dag blir det? Så man kan vara med och fira menar jag.!
Sköt om dig kära Elisabeth. Glöm inte bort dig själv för alla andra. För att du ska orka med, så måste du ta hand om dig själv på allra bästa sätt.
Många varma vårkramar från Eleonora
Blir mitt barn som din så lär jag undra samma sak! KRAM
Skicka en kommentar