måste tas ifrån en. Å man måste drömma mardrömmar om hur man förlorar det. Han finns ju inte längre här och kan ge mig det. Jag tolkar drömmen så...
Inatt får jag sova med tänd lampa igen.. fast det är ganska ljust ute.
Inatt bodde jag på Gärdesvägen igen. Hela huset såg ut som ett kaos... möbler och grejor överallt. Jag kunde inte ta mig fram någonstans. Överallt låg människor och sov. Jag var rädd, men jag vet inte för vad. Jag kunde inte ta mig fram till källartrappen för att försöka nå Sven-Erik som fanns i källaren. Han var "fången" därnere och kunde inte ta sig upp.
När jag gick in på lill-toan så såg jag att toalettstolen var flyttad, och det var ett hål i golvet.
Då vaknade jag... rädd och gråtfärdig. Alldeles nyss.
Viktig dröm på någe sätt. Gubben min. Jag måste försöka somna om nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skriver så vackert! Många ggr när jag läser dina inlägg får jag gåshud på armarna.
Du har en sån otrolig förmåga att beskriva känslor så att man förstår dem.
Jag tänker ofta på dig och beundrar din styrka att ta vara på vardagen mitt i det som är jobbigt.
Skickar styrkekramar till dig!!!
/Loppan
lOPPAN: Tack snälla lilla loppa! Vad glad jag blir över din kommentar! Då jag tycker att jag allt som oftast skriver så mycket sämre än jag gjort tidigare... så blir jag oerhört glad om jag trots det kanske ändå kan förmedla det jag känner.
Tack också för dina ord av omtanke och värme... att veta att någon tänker på en gör att det känns lite mindre ensamt. Tack snälla du.. Varm kram..
Skicka en kommentar