söndag 27 november 2011

Söndagkväll...

... och jag har tänt det första adventsljuset igen. Dagen är över, och jag försöker att hitta de rätta orden... de som ska bevaras... och de som ska berätta om ljus och glädje för den här dagen... och det viktigaste ordet av dem alla... tillsammans.

Men det blir lite... ja, jag vet inte... det känns lite svårt att förmedla skyltsöndagsmyset nere på stan tillsammans med min lillebror F och hans familj... polkagris- och ballongköpet till barnen... gofikat på "Hedvigs hörna"... höra julsånger... glöggdoft överallt... se både röda och gröna tomtar... höra ännu mer julsånger... och så småningom åka upp till mamma och pappa och bjuda dem på lite adventsmysfika.
Det känns lite svårt för mamma såg inte så pigg ut...

Men vi gjorde vad vi kunde... och pappa hade julpyntat och tänt ljus överallt. Julmusiken åkte på... bordet dukades med både skinka, vörtbröd, glögg... och lite annat smått och gott. Tillsammans fick vi en stund som jag kommer att spara för alltid i mitt hjärta... med skratt och surr... barnen som sprang mellan teven och köksbordet... påtår med pepparkakor... mamma som satt där i sin stol och ville vara med... ja, det var ett tillsammans som... ja, jag skriver... tack snälla snällaste Gud för att jag fick den här stunden!
För som jag skrev nyss, mamma såg inte så pigg ut...

Pappa... min hjälte! Han gjorde mest...

Så här skrev pappa på sin blogg om lördagen:

"Så har då denna vecka gått,både med oro och glädje. Britt har varit dålig varje dag fram till i dag då hon påvisar en betydlig förbättring vilket ger oss en stor glädje! Hon är ju fortfarande väldigt kraftlös, men har varit uppe hela dagen och social,visserligen sittande. Jag har haft tvättdag,och mellan maskinerna har jag hämtat advents- och julsaker från förrådet och pyntat som hon vill ha det. Bjöd henne på god middag med gott kött,pommes o sås.Serverade henne sedan vid TV:n kaffe och bakelse i form som ett hjärta.Har under veckan övat julsånger med båda körerna samt spelat med mina damer på två ställen. Jag har möjlighet till detta tack vare våra barn Fredrik och Elisabeth som då snällt turats om att vara med Britt. Britt är också väldigt bestämd med att jag ska sköta det jag tagit på mej!Jag hoppas att Britts förbättring nu fortsätter så att vi får en orosfri jul. "


Idag är det söndag... så tack Gud för den här dagen!!
Tack Carolina för den här dagen..
Tack mamma för den här dagen...
Tack pappa för den här dagen...
Tack Fredrik med familj för den här dagen...
Imorgon är det måndag... så tack Gud för den här dagen!!

2 kommentarer:

Elzie sa...

Vilket fint minne att ta fram nån dag när allt känns trist och grått. Låter som en mycket trevlig första advent.
Kramar på dig.
/Elzie

Elisabeth sa...

eLZIE: Tack, min vän! Ja, minnen är de som gör oss till de vi är, och de fina minnena är en himlagåva att ta fram när det känns "trist och grått" precis som du skriver. Varm kram..