Du klarade det! Heja Elisbeth, så tufft.. men ändå säkert en sån seger inom dig nu. Så fin han är din Sven-Erik. Så klart märks sjukdomen inte på bild då man inte känner honom. Är jätteglad att du klarade det, för nånstans kommer det att ge dig mer styrka, hur sorgligt det än är så kan det ibland vara så att ens skräckföreställningar överträffar verkligheten. NU har du sett med egna ögon och NU vet du hur han har det. Massa kramar Nonna
Till alla: Jag ska svara på ALLA fina kommentarer som jag fått... både här och tidigare... tack för dem underbara människor... men just nu måste jag... ja, bara ta mig lite vidare. Varm kram till er alla..
Elisabeth kära vän! Detta besök klarade du med den styrka du har. Jag kan tänka mig att det känns bra nu efteråt, men naturligtvis väldigt tragiskt, men med din kärlek till honom klarade du det. Fortsätt hälsa på honom så ofta du kan och du kommer att känna en inre frid. Att visa och hoppas att han känner den kärlek ni känner för varandra. Med all vår vänskap till er. Inger
Tjej och mamma på snart 50 år...
Min man fick i november 2005 diagnosen Alzheimers med stora frontallobsskador!Han var då 49 år. Jag var hemma med honom fram till den 22 januari 2008, som var dagen då han lades in på geriatriken (om det kan du läsa här: http://himlastigen.blogspot.com/2008/01/jag-skriver.html ) Sen kom han inte hem mer.. och idag så befinner han sig på ett särskilt boende för dementa. Så just nu rör sig min blogg om den kaosartade vardag vi lever i! Hur vi försöker hitta ett nytt sätt att leva, i detta väntrum...
Men jag skriver om annat också... sådant som är viktigt, och som berör mig på något sätt. Både viktigt, och oviktigt... tokigt, och otokigt. Som livet också ska levas...
5 kommentarer:
Åh, så fina & starka ni är tillsammans...oavsett, den sjukdom som försöker skilja er åt ♥
KRAM
Du klarade det! Heja Elisbeth, så tufft.. men ändå säkert en sån seger inom dig nu. Så fin han är din Sven-Erik. Så klart märks sjukdomen inte på bild då man inte känner honom.
Är jätteglad att du klarade det, för nånstans kommer det att ge dig mer styrka, hur sorgligt det än är så kan det ibland vara så att ens skräckföreställningar överträffar verkligheten.
NU har du sett med egna ögon och NU vet du hur han har det.
Massa kramar Nonna
Till alla: Jag ska svara på ALLA fina kommentarer som jag fått... både här och tidigare... tack för dem underbara människor... men just nu måste jag... ja, bara ta mig lite vidare. Varm kram till er alla..
Elisabeth kära vän!
Detta besök klarade du med den styrka du har. Jag kan tänka mig att det känns bra nu efteråt, men naturligtvis väldigt tragiskt, men med din kärlek till honom klarade du det. Fortsätt hälsa på honom så ofta du kan och du kommer att känna en inre frid.
Att visa och hoppas att han känner den kärlek ni känner för varandra.
Med all vår vänskap till er.
Inger
Vill bara skicka en bamsekram, vännen...
Skicka en kommentar