... blev det av partyt idag. Å jag kan bara hålla med Isabelle när hon skriver att det känns lite pisspottigt, men å andra sidan så tänker jag, man vet aldrig varför somligt sker, vare sig åt det positiva eller negativa hållet. Kanske var det så, att det vi bestämt för den här dagen, det kanske bara hade blivit någe trist, eller annat oförutsett av alltihopa istället? Så någon däruppe kanske istället gjorde det bästa av saken... och "knäppt av" batteriet till bilen.
Ja, vem vet... kanske är det lite naivt att tänka så, men riktigt säker på sakernas natur kan man ju heller inte vara...
Men det går nya tåg!
Å då blir det INTE tummetottsvarianten... det är jag övertygad om!
..........
Tog istället en promenad upp till mamma och pappa, för att se hur det var med mamma. Och jo, hon går lite med rullatorn.... och hon försöker att sitta uppe små stunder... men är trött, trött, trött. Vilar och sover mycket... och tycker synd om pappa som får fixa det mesta nu.
Det är inte lätt....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ibland är livet bara bakfram och pissigt...
Kraaam på sig!
Ja fy sjutton vad jag var besviken i morse. Och nu minsann går bilen igen. Men det tog nästan hela dagen för batteriet att ladda. Och inte en aning har vi om hur och varför det laddat ut. Kanske fanns det en mening. Vi tänker så så kännd det liiite bättre :)
Men nu tar vi nya tag. En ny date ska planeras, det är ett som är säkert. Stor kram till dig.
Såg just igår Isas inlägg Pisspotta. Det var ju för hårt att detta skulle hända med bilen men som du säger - det går andra tåg.
Så skönt att din mamma kan röra sig litet med rullatorn. Klart hon blir trött av minsta ansträngning. Men hoppas hon tar igen sig mer och mer för varje dag. Kan kanske din pappa få tillfällig "sjukhjälp" i hemmet? genom soc? Kram kram
Skicka en kommentar