fredag 30 oktober 2009

Var redo...

... alltid redo! Ett valspråk som alla scouter känner igen... ett valspråk, som betyder att en scout alltid ska vara förberedd på det som förväntas av dem utifrån scoutlagen. Jag har varit scout...

Å jag är fortfarande redo. Men kanske inte riktigt utifrån scoutperspektivet nu då, utan mer utifrån ett alltid redo i det liv jag har levt ganska länge nu... ett alltid redo för att det bakom nästa hörn dyker upp nytt trist och svårt. Scoutlagen är bra, än om jag ju anser att det mesta handlar om vanligt sunt förnuft, och medmänsklighet... och än om jag ju inte heller har haft denna lag för ögonen nu. I mitt eget alltid redo...

För så är det... jag går i ständig beredskap för nytt elände. Inte så att jag målar upp eländet på väggen, och inbillar mig att det SKA ske något, utan mera som om jag aldrig släpper ner garden utifall att... och inte vågar tro på bra när det dyker upp. Å vad värre är... när det kommer mycket braigt, då är jag nästan säker på att det braiga sker bara för att mildra det dåliga som är på väg....

Så här har det varit ganska länge nu... och jag förstod först inte varför. Men min samtalskontakt på psyk sa när jag berättade, att det är helt naturligt. Att vara beredd, och att vara på sin vakt, ligger i människans gener... de utvecklades redan på stenåldern... då vi var tvugna att vara beredda på att möta både vilda djur och andra faror... helt enkelt för att överleva.
Å hon sa att när man som jag hade varit tvungen att under så lång tid ligga i ständig beredskap för att hålla ihop oss som familj i allt detta svåra... för att vi skulle överleva, så hade denna "beredskapsgen" nu fått arbeta rätt mycket, och rätt ofta.

Men jag jobbar på det... att bra ska få finnas för sin egen skull.

..........

Som idag... vi har varit på myrorna och shoppat. En nästan alldeles ny vinterjacka till Carolina för 105 kronor! Jag tog det som "manna från himlen"! Vad glad jag blev... främst för att Carolina tyckte att hon blev så snygg i den, men också för att den inte kostade så mycket.

Så blev vi bjudna till mamma och pappa på våfflor med sylt och grädde. Mamma satt i sin specialstol, och dirigerade... pappa som gräddade våfflor, och sprang och tomtade på. Väldigt gott, och väldigt trevligt var det... tack snälla!

Å så imorgon... ja, då är vi bjudna till sonen på "Halloweenmiddag"! DET ser jag mycket fram emot...

..........

Å jag försöker allt vad jag kan att inte känna känslan... att det väntar någe nytt elände bakom nästa hörn. Det svåra som redan finns här, det behöver jag inte vara förberedd och orolig för... det vet jag ju redan. Men nytt elände.... nej, jag vill inte det!

Var redo - alltid redo!

4 kommentarer:

Nina sa...

Man kan säga att "beredskapsgenen" är ganska muskulös då :)

Trevlig helg!

Annela sa...

Jag vet hur det känns att vara ständigt beredd och aldrig kunna slappna av riktigt - och när något roligt händer, eller någon är snäll och omtänksam, så vågar (kan) man inte njuta av det, för man är så ovan.
Men du förtjänar verkligen allt roligt och njutbart som kan komma i din väg.
Godnattkramar, vännen...

Anonym sa...

Hej, det var länge sedan!
Har inte skrivit några kommentarer på länge. Inte haft ork, men jag följer dig varje dag!
Känner så igen mig i beredskapstänket, något som alltid mal inom en.
Vill bara berätta att Bosse fått en stroke och är förlamad i vänster sida.
Hoppas ni får en trevlig helg!
Kram Bodil

Elisabeth sa...

nINA: Ja, det kan man verkligen! Men jag skulle nog föredra att den inte fanns alls, faktiskt! Kram..

aNNELA: Ja, jag hör att du vet precis hur det är... och det är sorgligt att det måste vara så.
För du... DU är då så verkligen förtjänt av varje uns av det goda som livet också ska ha att bjuda på! Kram..

aNONYM BODIL: Käraste vän, jag förstår så väl att du inte orkar nu... och jag vill bara gråta med dig, och slå på livet. Jag har mailat till dig... du min starka och modiga vän. Kram..