onsdag 7 november 2007

En god hustru...



... behärskar sin man genom att lyda honom.

Hon motsätter sig aldrig honom, då han befinner
sig i uppretat tillstånd, utan väntar tills han
lugnat sig.
Männen äro, i motsats till järnet, svårast att
böja när de äro heta.

Hennes kläder äro mera anständiga än dyrbara,
och hon gör även det tarvliga tyget till siden
genom det sätt, varpå hon bär det.

Sin mans hemligheter aktar hon sig att sprida
ut i världen. I synnerhet är hon mån om att
dölja hans fel.

I sin mans frånvaro är hon både hustru och
sin mans ombud, samt tvinnar flitens trådar
dubbla. Vid sin återkomst finner han allting så
förträffligt, att han tycker sig ha varit hemma,
fast han vet sig ha varit borta.

Hennes barn, fastän många till antalet, äro ej
bullersamma; hon styr dem med en blick, då
hon vill ha tyst.

Hon underlättar sina tjänares svåraste arbete
genom att lämna befallningar därom med
ordning, och vid läglig tid.

Under sin mans sjukdom känner hon mera
sorg, än hon visar.

(Tidningen Vesterbotten 10 juni 1871)





... det har varit en himla lång dag idag. Mötet på förmiddagen ska jag berätta om sen... men för första gången på mycket mycket länge så kände jag lite hopp inför framtiden. När jag kom hem satt SE och tittade på Tv:n... och verkade också ha sovit där en stund... han var lite purken, men tinade upp efter lite kaffe och promenad.

... kvällen som vanligt. Nu ska jag hitta sängen...




Den gamla notisen... jag hade nog valt ett liv som gamm-nucka!

19 kommentarer:

Anonym sa...

Ett möte som givetvis gör mig nyfiken. Allt som kan vara till det positiva för dig gör mig glad. Skönt att kaffe och promenad gjorde SE gladare. Hoppas att dagen idag har bra saker med sig till dig! Sol, snö, dipp mm... Styrkekramar...

Dubbelörn sa...

Säger detsamma.. Vi kunde ha suttit där tillsammans vi gamnuckor o begrundat vårt öde *skrattar*.

Skönt att du får några ljus i mörkret. Varje halmstrå som vi kan hänga fast vid o som kan ge oss ett litet hopp om en förändring är så betydelsefull.

Ska skicka dig o C en hel kärve som ni kan plocka från *ler*.

Varma kramar

Christina sa...

God morgon vännen
Hoppas att du sovit gott och att dagen blir snäll mot dig.
Kramkram

Eleonora sa...

Det verkar som om mötet du hade kan innebära viss förändring för dig. Hoppas innerligt att du kan få assistans som ger dig lättnad. Det blir intressant att höra när du orkar berätta. Kram min söta lilla Elisabeth.

Anonym sa...

Jag är glad att jag inte var född i det århundradet. I så fall hade jag nog också valt att vara gamnucka och skrattat tillsammans med dig och dubbelörnen.
Ha det gott!

Kramar...

Anonym sa...

Hej söta Elisabeth. Det är ett tag sen nu jag kommenterade men jag försöker läsa här varje dag. Det kändes skönt att läsa att du ser något slags hopp efter mötet....För det behöver du. Jag såg bilden på dig och det är lite lustigt att du ser ut nästan som jag föreställt mig:) Du är ju jättefin......Hoppas du får en fin dag idag. Här bara regnar det. Kram

Anonym sa...

Hoppas hoppas att det kan komma en ljusning för er. En ljusning som ni så väl behöver.

Och gamm-nucka, definitivt! ;)

Stryrkekramar till dig!

Annela sa...

Tack för din kloka kommentar på min blogg. Skönt att höra att du fått lite framtidshopp. Det gäller att ta vara på alla små ljusglimtar.
Iprenkramen hjälpte.

Anonym sa...

Hej
Jag läser här nästan varje dag, jag förundras över din styrka, jag tackar livet för jag inser hur skör vår tråd är. Jag hittar inte ord att kommentera med, men idag känner jag att jag i alla fall måste ge mig till känna på något vis.
Tänker på dig - er
/Lena

Anonym sa...

Du gör mig så blank på ögonen jämt ;-) Tack för alla fina komplimanger och ord du ger mig. Det är guld värt!!! Styrkekramar...

✿Ewa sa...

Hej! Vad glad jag är att du tittade in till mig :). Välkommen åter!

Jag förstår nu varför vissa blev gammnuckor *Ler*. Det var ett aktivt val. Jag skulle garanterat ha varit en av dem, med glädje!

Eleonora sa...

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=18361&PreView=
Elisabeth: har du läst denna artikel från nätet? Kanske inget nytt för dig men ville förmedla den i alla fall. Ta hand om dig min sötaste vän

Tussegumman sa...

Hoppas su får en bra dag Elisabeth! Önskar dig allt gott och skänker lite styrka från ovan/Kramar Tussegumman

bollebygdsbo sa...

En lite kul grej du hittat i gömmorna.

Låter bra att du ser vissa ljuspunkter angående framtiden.
Den kommer ju antingen man vill eller inte.

Ser fram emot att få höra/läsa om det möte som du skriver om.

Tack för alla dina ord hos mig!
Kul att du gillar mina EFIT-dagar. :-)

Anonym sa...

Tack för kommentar på min hemsida. Gör mig glad att mina små ord kan vara till glädje:)
Mötet gör mig mycket nyfiken. Hoppas det innebär en ljusning i din tillvaro.
Kram Nalle

PS/Får jag länka till dig från min blogg?

Anonym sa...

Ville bara lämna en kram innan jag säger godnatt. Förlåt att jag är dålig på att lämna kommentarer nu.
*kramar om*

Anonym sa...

Så nyfiken jag blir på ditt möte. Ljus i tillvaron är det som behövs när mörkret smyger utanför knuten.
Kanske har ni lite snö som lyser upp i det mörka.
Här har det regnat hela dagen. Det är väldigt mörkt och ruggigt. Allt är väl men energin tryter som alltid så här års. Glada skratt och varma tankar sänder jag dig i nattens mörker. Kram

Christina sa...

Smyger in på mina high heels och viskar god natt....
Kram vännen min

Elisabeth sa...

lena: Tack snälla för dina varma ord.. så glad jag blir! Det är sådana här vackra små ord som förvandlas till bärande livlinor i min vardag nu.. så himla mycket tack! Visst är det så, livet är en skör tråd för oss alla... och jag är nog ganska tacksam ändå för hur bra jag har det! Det kunde ha varit så så mycket värre!! Kram..


Nalle: Är det någon som ska ha tack så är det du... som med ord av värme, råd och stöd målar en livlinas palett för mig nu.. tack vackra vän för det! Så glad blir jag ju också att du vill länka till mig... självklart får du ju det! Jag lägger till dig här..! Kram..


TILL ALLA: Tiden vill inte räcka till för att lämna en kommentar till er alla var och en här... och hur sorgligt trist jag än tycker att det är, så måste jag ju bara inse att så är det! Därför gör jag så, att jag försöker besöka de som har en egen blogg... och ni andra får en kommentar här..! Och ibland blir det inget skriv någonstans.. för att jag inte orkar eller hinner nu... Det blir väl ok, tycker jag?!
Men jag vill verkligen betona hur oerhört mycket glädje och styrka ni alla förmedlar genom varje litet ord här.. ni är verkligen alla alla alla livlinor för mig nu.. tack i evighet! Kram..